sömn tunn som en slöja
sömn ett äventyr få förunnat
cafe Bellman grät i mitt gula bås som om det var lösningen
kan inte längre förneka....vad?
plastisk och behagligt avgränsad
konfronterar mig själv om känslor
varje tanke rinner längst låren ner på golvet
minns inte hur blicken känns från någon som första gången granskar en från topp till tå
det är så många år nu och Anna Ternheim låter som Jocke fast man saknar han bara
övergången mellan kär och inte kär som en svimning
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar