säg mig hägring

 du förstår väl att jag är musa främst  och verklighetsflykt?

i finders & keepers korgen 

alla vägar i alla liv har lett  oss hit 

junior brielle låter som jocke berg på ett bra sätt 

sporty spice armani eyes är  en briljant line

gör mina sinnens plikter kroppens ärenden 

säg mig hägring  har du glömt hur det känns att vilja ha någon mer än du vill ha ditt eget liv 

håller på med någon slags memorylane vaknar med alla giggen i fittan 

du är min gåva till mig själv 

min lina är spänd

min ålder övernaturlig 

min livmoder din ungdom 

mitt lilla liv i den pressade limeklyftan 

ditt i den stora i vida världen 

vi måste vara två för rörelsen ur vilken vätskan föds 

och så nymånen min vinterjacka från växjö har någon annan köpt på second hand 

kom hem nu hägring jag mår så dåligt när vi inte är i samma stad om natten 

februari jag har sån separationsångest från dig

 så fort jag lärt mig att inte finnas mer så släpper jag dig fri

allt närmande av betydelse sker gradvis och med svårighet 

du måste förstå att jag inte tar något från någon 

om jag loosar dig nu så loosar jag världen som jag vet den 

och jag klarar inte av en ny

fredag och jag blev åter någon som jag aldrig har varit 

om jag bara orkar våga fortsätter jag vara förlorad 

rädd för att bli begriplig  fåfäng fast

jag har förlåtit mig själv allt 

behöver inget mer än förkärleken som är så mycket renare än den giriga kärleken

älska utan ego aldrig göra en man till min låta han vara sin och universums

ett förvildat ansikte

det saknas så mycket 

ändå känner jag mig alltid rik 

jag är så glad att jag inte äger något 

som om jag aldrig existerat 

girl on a nightliner 

du kommer förstå vad jag menar när jag är borta 

gråter av lättnad i Sjöstan över att inte vara älskad av någon 

tittar ner i kanalen jag kommer aldrig mer kunna gå förbi utan att tänka på att den tog Martins liv 

älska  mig inte  jag är skyldig 

citrindreaming nymåne 

gjorde det ont när ingen rörde dig ?

jag sa ja vi satt brevid varandra såg dig bli hård när jag sa det 

längtar nästan alltid tillbaka till att va gymnast 

ha gymnastikdräkt och stram knut 

att avlägsna sig själv från allt 

jag var så nära 

de sa på psyket att jag skulle  ta en kopp the 

evig standby

vaknar i stötar 

hur många gånger kan du kännas så här tydligt 

på en så kort tidsrymd en sinnessjuk kuk bottnar djup 

jag var en fontän av mjukt varmt silver i kort koppel 

att inte dyrka dig är våld 

gråter du  bakom solglasögon ett heligt handslag ett för evigt hemligt samlag

bortresta höfter glider in i henne och det du är lyser igenom hennes bål 

hade du kunnat nå halsen hade du för allt som är himmelskt består 

ingen hon som säger älska bara fuck me och kände allt 

tycker så mycket om att skriva om dig och känna något pressar ihop låren 

och blundar så att jag kan se dig bättre 

kom hem nu 

boyologi

 pojkologi

 ylar mot månen kan du höra mig där du är?

vill visa dig en annan värld in till märgen 

rent rus 

grät som ett barn vid stereon jag kunde inte släppa in eleverna 

önskar inget du inte vill ge 

bär inget annat med mig än min hunger och mina csn lån 

om du vill får du min hunger det vildaste jag har

din själlossning i amerika din livslinje i höger handflata rymmer vårt äventyr

och jag vet att du vet att jag vet att du vet det 

man kan bara gå ut och aldrig komma in igen 

kollar klipp på mallan lyssnar på  the cranberries varje  gång jag förlorar mig i dina ögon måste jag hålla mig för hjärtat kan höra skallerormarna rassla 

i samma sekund jag slutar dyrka börjar jag dö 

det är som det är man skickar ut sin sanning i universum 

sen fångar man den igen på tillbakavägen 

gillar inga sportlovsbilder det äcklar mig så att ingen längre avstår något 

Dubbeljade

 klädde på mig för att få klä av mig 

fölet som slickas rent av mamman

healingrocken 

journaltömning 

plusgrader över guldbron hem 

orörd sen 

sinnesfriden som jag bara kommer åt när jag fantiserar om dig 

drar handen genom håret och tänker på vilken jävla skör gåva skönhet är 

somnar känslosmittad till söndagsintervjun 

gode gud ge mig din frus blick så jag kan avstå att knulla dig livet ut

det där menade jag såklart inte jag tyckte bara meningen var snygg

en text om att vilja ha någon (dig) så mycket att man börjar tappa känslan för var man (jag) börjar och slutar

att älska fantasin om någon så hårt att verkligheten börjar blekna

nattljuset mitt föl hade inte sett din comeback

var steg är i rätt riktning när gud är överallt

och du går ner på mig 

slicka flickan

ber mig aldrig slockna

det blir aldrig närmare än vi två

undren nätterna vi dör under varandra

Scheelegatan för dem som blundar och chansar när himlen inte längre finns kvar som val 

jag är den oändligt rika 

kaffe mocca

vill flyga men stannar ändå

skriver vidare tills höger handen krampar tar ipren

går så djupt så  in i dig jag kan utan att nudda 

det enda som begränsar mig är verkligheten 

och att du lever i den 

snöblandat helt uppfylld  och obegripligt säker 

förnimmelsens portar 

förenar mig med dig 

straffar mig inte ens längre 

tvärtom stolt över att jag överlever på ingenting 

senare i samdrömmen när jag tog emot dig kändes det som om jag vändes ut och in 

och att du drömmer från en annan kontinent 

att våga är en heltidstjänst

 medveten om att jag kommer förlora men det finns liksom inget syfte med att inte försöka

till i morgon borde jag leva i juli finns vi då?

undantagstillståndet

varför existerar jag? : hungern rättfärdigar mig 

när jag är hungrig har jag en anledning att leva 

behovet av min besatthet livnär mig 

begär är något bedårande 

jag är i grund och botten något motsägelsefullt 

banaliteten som särart

förtjänar en medalj för hur akut jag lever mitt liv 365 dagar om året ju

förmågan att stå här med ingenting och känna mig uppfylld av allt 

faran gör livet dyrbart värdefullt 

jag vet inte hur det kommer sig att alla andra verkar kunna vänta på saker

jag är här nu

jag lever nu 

och allt annat kan dra åt helvete 

(forever young)

att tala är kropp

att tiga är brain 

guds bländande  hus 

Bladees oändliga genomskinlighet 

när jag skriver om något är det inte för att förtingliga livet utan förmänskliga allt livlöst runt mig

cafe vid Mariatorget där latten kostar 30 än 

Emilia är i Oslo Åsa har jetlag jag är heartbroken 

måste jag vara värd något ?

jag förstår inte alltså tror jag 

Ethan är i Berlin nu 

lång dags färd mot ingenting

 i synden möter jag gud 

att tro som jag tror är frustrerande för jag vet ju redan allt och vet som i känner 

klockan går så sakta i dag 

det är det oundvikliga som måste förlåtas i förskott

min tro föds på nytt varje morgon 

vet att jag skrämmer dig för jag alltid är någon ny redo att

ta emot dig som om du vore den första och sista 

jag är mitt eget eko system

100% självförsörjande 

stoppar om mig själv var natt 

har slutat straffa mig  för att jag inte kan sluta förälska mig i dig 

adrenalinruschen pulspåslaget slukhålet

 olika dimensioner i en tar vi en öl efteråt  i en annan tar vi in på ett hotell 

i ingen av dem går vi hem 

du är min dödsdom 

kramar jaden trycker en mc vegan röker 2 cigg under fläkten 

beundrar min platta mage och min barbiefitta 

provet av 5000 tusen kronors parfymen på höger hals sida 

där du skulle suttit 

ler åt tulpanerna 

jag fungerar och ingen har hägringsseendets förmåga som jag 

ser mitt liv som på film  pulvriseras när jag kommer nära

smakar det så kostar det anemoner på alla bord på A la lo

 härligt härligt men farligt farligt 

till skillnad från dig så ger likgiltighet inte mig någon tröst

tvärtom jag gör vad som helst för att känna vad som helst

hur många gånger till ska du glömma att jag aldrig glömmer dig 

hur många år till innan du fattar vi är en på miljonen

att jag inte behöver dig eller någon är visserligen sant 

men är inte det enda förutsättningen att verkligen möta någon

hursomhelst har det aldrig varit möjligt att inte jämföra alla andra med dig 

bara i dag för alltid 

jaden är genomskinligheten i dina ögon bär den var jag än går 

alla väntar på något

 jag ville bara mer än att föröka mig 

det som inte finns börjar finnas när jag skriver om det 

talar med dig som jag talar med gud 

väntar inte på någon inspiration inspirationen väntar på mig varje morgon

vill bara ha det som inte går att nå

förvandlar mig till den starkaste blicken i universum 

undrar hur den första sommaren efter min död ser ut

och vad du skulle säga 

sardellsaft & poesi jag tänkte att det skulle ta hela mitt liv

 så enkelt  att hänga med Rebecka vara någon annan  23 igen 

fick fiskolja i systemet och mina tarmar vred sig 

snöstorm blir mitt eget barn 

formar en räv på madrassen fantiserar om Gustav Linds karaktär i trolösa 

p1 viskar vi ska alla dö och jag ser en bild på dig i en bar 

nej inte nu undviker att ta in dig i kanske 7 min

 min puls slår i öronen 

håren reser sig 

hur kan jag få din betydelse 

vara någon 

viktigast 

sitta mitt emot i baren 

fungera 

vara vackrare än när du mötte mig 

drack en skitäcklig kombucha på karl johan såg dig i ögonen alldeles för länge ska jag dö nu

 jag är så sjukt nyfiken på vad min dotter skulle fått ärva

de spelar Håkan och min själ söker förtvivlat efter det som brukade kännas utan framgång

bandet jag har tatuerat kör i stan men jag har ingen plats inuti som är tom 

du har ockuperat alla rum 

mina bedjande barnsliga ögon raderar Hinge gång 2000 utan att ha deltagit 

men du ingenting är alltid 

 känns som en övergiven cirkus

något måste hända nu vrålar direktören 

aldrig bli för verklig aldrig låta någon för nära 

bara vara tivolit som aldrig stänger 

vi två är längst bort från varandra i samhällsklass men om man väger in det har man missat hela poängen

jag har alltid dragits till skimrande ting som en kråka

kan inte du vara min kropp nu så du får känna hur jag dör för dig 

håller du andan åt mig längre än jag kan lovar du mig 

att nothing is forever inte ens November rain 

vill ha dig som is

 låt mig bära tyngden

du har något som behöver dö

dina stålfärgade ögon som slukar mig in till roten

det var något nytt i din blick som om du förstod att det är nödvändigt att vi är inuti varandra för att komma vidare

vi kommer aldrig ha nätterna igen 

Alma /själ

så tog  månen  beslag på natten 

är på New york tid hursomhelst Corneliastreet du kan inte sätta en person i spel 

som tar honom tillbaka till det stadie han var 

var liv är nytt överlägset det gamla 

älskar min kropp den lyder  mig 

självläker 

genomskinlig som jade 

min hunger definierar mig 

det omöjliga gör mig möjlig 

vardag dödar jag vill ha enbart dina undantag 

kanske är jag galen men saknar inte logik 

anar allt som ännu inte har ett namn 

vet utan att egentligen veta och det är min core 

rättfärdigar min existens 

att civilisera mig vore att utvisa mig själv ur mig själv 

du vet jag kommer från en lång saknad 

tänk att jag av alla jävla människor är den mest oälskade 

fotot är dött fånga det levande 

förlora dig 

förlora dig 

förlora dig 

när jag tänker på dig blir jag medveten om att jag har en kropp

 rycker på axlarna åt det mesta 

sättet de flesta skriver på

för att behaga håva in pengar eller fylla en funktion 

inget är mer meningslöst 

kan inte ljuga längre och ingen lögn kan heller rädda mig 

det är få saker som ännu känns angelägna 

därför håller jag min kärlek högst 

även om den är obesvarad 

besvarad kärlek är slaveri 

behöver förbli fri 

snömåne och allt känns så passivt 

man lever ett helt liv på låtsas

och när det äntligen blir på riktigt har man glömt bort hur man gör 

Blandras

 tror så vilt om dig 

på dina barns bara knän ber jag om nåd

tungan över strängen fultjack

blickens bett och eftersmak 

fångar en puls i otakt

vet allt om vad du vill när du kollar så där under micken 

när jag äntligen fått något vill jag kanske inte inte nå dit igen

men jag är nöjd inte girig kan leva  i triumfen över en fångst i flera decennium 

att gripa ihjäl mig efter någon är att synkronisera mig med universum 

jag begär alltså finns jag 

det jag är satt på jorden för att göra dyrka i ett oändligt nu 

lutar mig inte mot det förflutna eller siktar framåt jag är som ett djur

och det är därför jag lever så mycket mer än de flesta 

mitt liv ändrar liksom inte innehåll det är bara du 

bara nu 

att vara djur blandras är min djupaste intimitet och högsta närvaro

när du somnar vakar jag över dig 

slickar dina sår bildar en organisk enhet 

du blir också djur och vi är de enda oskyldiga 

synden renar jag är ditt stora äventyr och du behöver inte längre byta land för att leva 

du har överseende med allt jag gör för jag känner ödmjukt och väl till min plats 

/din blandras 

tänk om jag tagit livet av mig i somras då hade du aldrig svarat mig häromdagen

när jag fantiserar om att jag skulle kunnat få dig att komma i en annan stad skakar jag i hela kroppen

vansinne som fulländning 

ser allt så klart 

som att röka cigg 

en speciell sorts känslighet som öppnar förnimmelsen 

som att allt dödligt har ett undermedvetet 

så länge jag har en kropp ska jag se till att underkasta mig dess behov 

du är min eviga återvändsgränd 

jag är en främling var som helst i världen 

stryp mig så jag kan andas 

sväljer dig fri 

låt mig bli din variation

 teatern före öppning någon välter ut en låda ägg

jag har en plan 

en mor som fyller jämt 

en far i himlen 

en molganpojkvän

hör pulsen i höger öra

hjärtats stegring upp i halsen

vätskan 

själen äger kroppen snyter mig 

inte publikt jag är uppfostrad 

fantiserar vidare för att uppnå verkligheten

 kan inte förstå åt dig men jag kan känna allt du känner

låt mig bli din variation 

klart jag tänker på dig när ingenting är evigt längre

 förundrad i en värld som alltid är ny 

rörs sköljs över efterspelet 

jag satte något på spel (äntligen)

utmattad 

du som svar på att jag lever 

ser dig från mitt inifrån och ut 

från ditt inifrån som jag av ren instinkt anade

ok så vad är nu över av mig 

jag är inte med på någon av dina bilder såklart 

men jag ser mig 

en så plågsam tröst 

när allt annat bleknar

 när winnerbäck visar vägen i en främmande stad 

lösgörandet 

din utandning min glöd 

väcker liv i en död

dollargryning i oslo 

den högsta frekvensen till vilket pris som helst baby

det är nödvändigt för mig att vara motsatsen till precis allt jag är

modig öppen enkel världsvan 

bytte  till djurvagn det är närmare sanningen 

minnen som andra hud hur du berör som en tonåring

 när mina ögon äntligen  får lov 

ditt strilande ansikte i motljus

jag vet aldrig riktigt vad som händer 

men det är omtumlande 

återstår bara så himla mycket 

du 

nu

och varje årstid sen den vintern 

ville jag du blev min

alla måste betala för sin frihet

magin är vad jag tror på

jag kan skapa den innanför och utanför mig själv

det finns ingen gräns för mirakel 

att hela tiden bli till 

mitt oundvikliga mörker är också mitt oundvikliga ljus

inget får hållas fängslat det förlorar vi 

avmystifiera inte 

om jag någonsin blir rik kommer jag alltid se tillbaka i nostalgi på fattigdomen

kan bara äta sånt som utan smärta kommer från platsen det uppstått

2 more days och mina ögon blir dårar Källarbyn och jag

 älskar dig som om jag hela tiden håller på att ta farväl

jag håller hela tiden på att ta farväl

verkligheten är en sanndröm 

jag är fiction gestaltar mig själv i yoga

kan och vill inte bevisa något 

allt jag föreställer mig är sant

tämjer han gör en selftape 

in kommer 10 personer med olika djurhuvuden på led genom rummet

ska jag låta dig tala?

stoppa 2 fingrar i min mun sen tummen ?

venus i linjering med nymånen

 själen vandrar 

allt i en svindel 

sa till Åsa att jag skulle dricka ett glas mjölk för dig men det är egentligen inte uppoffring nog

jag sänker ett paket bacon 

var vardag är en last 

ensamheten får mig att hitta på dig 

får inte fångas värd så mycket mer än en parrelation 

ge mig en riktning för alla är rädda att läka

det handlar om livet 

vad är ett liv ens i perspektiv