Blandras

 tror så vilt om dig 

på dina barns bara knän ber jag om nåd

tungan över strängen fultjack

blickens bett och eftersmak 

fångar en puls i otakt

vet allt om vad du vill när du kollar så där under micken 

när jag äntligen fått något vill jag kanske inte inte nå dit igen

men jag är nöjd inte girig kan leva  i triumfen över en fångst i flera decennium 

att gripa ihjäl mig efter någon är att synkronisera mig med universum 

jag begär alltså finns jag 

det jag är satt på jorden för att göra dyrka i ett oändligt nu 

lutar mig inte mot det förflutna eller siktar framåt jag är som ett djur

och det är därför jag lever så mycket mer än de flesta 

mitt liv ändrar liksom inte innehåll det är bara du 

bara nu 

att vara djur blandras är min djupaste intimitet och högsta närvaro

när du somnar vakar jag över dig 

slickar dina sår bildar en organisk enhet 

du blir också djur och vi är de enda oskyldiga 

synden renar jag är ditt stora äventyr och du behöver inte längre byta land för att leva 

du har överseende med allt jag gör för jag känner ödmjukt och väl till min plats 

/din blandras