vill flyga men stannar ändå
skriver vidare tills höger handen krampar tar ipren
går så djupt så in i dig jag kan utan att nudda
det enda som begränsar mig är verkligheten
och att du lever i den
snöblandat helt uppfylld och obegripligt säker
förnimmelsens portar
förenar mig med dig
straffar mig inte ens längre
tvärtom stolt över att jag överlever på ingenting
senare i samdrömmen när jag tog emot dig kändes det som om jag vändes ut och in
och att du drömmer från en annan kontinent
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar