rycker på axlarna åt det mesta
sättet de flesta skriver på
för att behaga håva in pengar eller fylla en funktion
inget är mer meningslöst
kan inte ljuga längre och ingen lögn kan heller rädda mig
det är få saker som ännu känns angelägna
därför håller jag min kärlek högst
även om den är obesvarad
besvarad kärlek är slaveri
behöver förbli fri
snömåne och allt känns så passivt
man lever ett helt liv på låtsas
och när det äntligen blir på riktigt har man glömt bort hur man gör

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar