mitt bidrag till natten
går ut och ger upp
skam är revolutionerande
åskådare med bakåtlutat huvud och lätt öppen mun
lynchning eller kristihimlafärd
samtidigheten i ögonhöjd
våldsamheten i publik/artist
allt det vackra som inte behöver sägas mellan människor
öppnade ansikten där världar börjar
och slutar
Ringvägen hem tårarna sitter fast under huden som om jag var en mänsklig vattensäng
dramaturgin är att det aldrig är över
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar