jämnad med marken

 inget ansikte kvar

jag ville släppa 

jag ville hålla så hårt 

för min egen överlevnads skull 

hon brukar inte fly 

det brukar vara en plats den enda jag får ha för mig själv 

det här är ju vad jag gör det jag är bra på 

behöver de tyngsta högsta starkaste hästarna 

något annat räcker inte för att tränga igenom ta över täppa till slukhålet

på sätt och vis det enda som erkänner min existens 

täcker mellanrummet mellan mig och alla andra 

oftast behövs inte mer än ett ögonlås 

 får väldigt lätt för mig att jag aldrig existerar i någon annan förutom när jag står precis framför

det har ingenting med verkligheten att göra men nu blev det så mycket verklighet och livet går väl vidare 

vilket liv?

efteråt ska jag tänka 2 saker: hur många tabletter har jag och på båten sen förstår jag ingenting 

hur du glänste som om du hade all tid i världen 

det är som det är