men ändå slutar jag aldrig förvånas över hur lite åldern hunnit ikapp mig
att jag inte är utgiven
hur jag lyckats leva ett helt halvt liv utan kärlek
det är egentligen bara ett erkännande jag saknar
då skulle allt lidande bli värt
jag har behövt må så här leva så här för att skapa det här
undrar hur mitt rum kommer känna sig utan mig i
om Snobben kan få följa med dit jag ska
den blomstertid nu varit någon annan kommer flytta in ropa någon annans namn när den kommer
som inte är mitt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar