en årsdag ett haveri saliven hos en käklinje som stått frontrow
kroppen hålls spänd dagen ut
minnet sänker mig och är knytpunkten
faller i takt till applådtacket i luren
det tar aldrig slut i mig
jag tvingade hjärnan att sätta dig mot Rozanov
det sjuka är att hjärnan valde dig fast han är född 2000 och moviestar
allt fastnar i höften
sugs nedåt
ingen botten
du kommer nog tillbaka till hösten
som en fågel då är det nog försent
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar