Tiden rinner ut och spökhistorier

 det var tio år sedan jag tog in dig sådär med kroppen 

jag har aldrig tvivlat på min talang det är bara det att ingen annan ser den 

sorgen över det liv jag var säker på skulle hända mig som en brosch på bröstet 

önskar våra kroppar sammanstrålade i någon stad som aldrig kommer vara Stockholm 

medan du drack läste jag filosofi och estetik

medan du drack skrev jag poesi 

medan du drack rann tiden ut och allt blev spökhistorier 

skillnaden mellan hennes och min poesi är att den är skriven för att vilja vara litterär 

jag har aldrig skrivit en text på 19 år med den intentionen 

du är inte odelbar 

för sällsynt för Monopol 

som att rävar kommer in i city om natten 

eller varför hundar inte tror på gud 

( är jag litterär nog nu LOL)