vi lider inte av förändring vi lider av att stanna kvar i det som inte rör sig

lika likgiltigt som vatten 

 Cafe igen äntligen som om inget hänt 

en helt meningslös sommar har gått mig förbi 

franska toner och lukten av quiche lorraine

världen bara fortsätter att ske 

 alla bara ber mig  om mer

tiden som konstant föreställning 

allt förflutet som portalen visar upp som en stolt labrador 

skrivandets nutid blir läsarens nutid 

sen M dog har ingen höjt mig till skyarna 

ingen kommer någonsin behandla mig så igen