torsdag 17 mars 2011

Någon jag trånat efter är död.

Tydligen...finns inte mer. Jag såg honom senast förra veckan. Vet inte hur jag ska ta in detta eller förhålla mig till det.
Hur många nätter spenderade jag i Metros bar för din skull? Hundratals.
Livet e så jävla skört. En liten dotter hade han med. Fan. Jag har så svårt att hantera döden. Direkt slår det över till att handla om mig. Tänk om jag dör? Mitt liv har ju knappt börjat,jag som aldrig älskat på riktigt osv....
Jag kan inte göra något åt detta. Lika lite som jag kan göra något åt det som händer i Japan. Min egen fjuttighet i alltings ingenting.
Vad jag KAN göra är att respektera nuet ,att älska denna jävla dag till max. Av respekt för dem som inte längre får det. Okej nu ska ja fan göra mitt bästa!
Inga fler dagar inom parentes.
Vila i frid vackra A. Minns för alltid dig & sången "Tänk om allt som händer tecknas ned i hjärtats bok" Vad vacker du var, Vad vacker du är.

10 kommentarer:

  1. Vi blir så medvetna om livet när döden och smärtan blir synlig och tydlig. Vi som lever och andas har ett ansvar för att leva helt och fullt, mitt i livet.(även om det gör ont ibland) Vårkramar

    SvaraRadera
  2. Finaste Oroshjärta.

    Vi är inte mer än människor med allt vad det innebär.
    Smärta gör förbaskat ont.
    Döden påminner oss om det.
    Därför är det så viktigt att leva nu.

    Med det inte sagt att man visst kan ställa sig de "större" frågorna.
    Det ser vi ju här...

    Varm kram!


    /Marie

    SvaraRadera
  3. När någon man sparat dör så stannar tiden. Jag tror du redan har kläm den enda medicinen-att leva helt å fullt. Kram/L8

    SvaraRadera
  4. Tack ni fina. Idag är en ny dag att älska! L.O.V.E

    SvaraRadera
  5. Mycket anamma och klarsynthet. Jättebra text, skulle behöva läsa den varje dag.

    SvaraRadera
  6. Åh tack...tänkte först ej posta den. Ibland när orden lämnar kroppen så räcker det liksom.
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Av og til er det vanskelig å leve i nuet. Det forstyrres stadig av tanker om både fortid og framtid.
    En jeg kjenner sa: slutt å se deg tilbake, du skal fremover.
    Jeg har ingen svar, men med tanker både om fortid og fremtid forsøker jeg å leve i nuet.
    Klem fra Berit.

    SvaraRadera
  8. INGA FLER DAGAR I PARENTES. Ja. Precis så. Och du. Vad sorgligt. En STOR KRAM!!!

    SvaraRadera
  9. Ja, man glömmer det så lätt bland alla vardagstankar.. men det gäller verkligen att leva hela tiden..

    Kramra

    SvaraRadera
  10. Döden är någonting vi sällan kan förstå oss på, men än lika svår att acceptera.
    Stor kram till dig

    SvaraRadera