söndag 18 september 2011

Glaspojken.

Min kärlek till dig var oerhört akut. Närmst fördold (av dig). Vi lekte oss galna i en neurotisk gömd sfär. Jag tog aldrig ens ditt nänstkommande andetag förgivet.
Livrädd att bli ensam kvar. Det blev jag naturligtvis. Min desperation var inte direkt dagens outfit.

6 kommentarer:

  1. desperation är sällan attraktivt, dock en huvudingrediens i mitt förhållande till män som jag bryr mig om :)

    SvaraRadera
  2. ...men du vågade risken. Också en styrka...

    Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  3. Det är en gåva att ha ett hjärta som kan älska och ha förmåga att öppna det! Kram

    SvaraRadera
  4. hur många bergochdalbanor klarar ett hjärta av? så många som kärleken kräver misstänker jag...

    SvaraRadera
  5. när ska vi komma över rädslan?
    vi vågar inte älska för vi är rädda att förlora
    och om jag inte älskar så förlorar jag

    kan bara vara jag
    precis som du
    känslan är evig finaste

    SvaraRadera