måndag 9 februari 2015

Går Glaspojkestegen
Förbi Glaspojkens port
Vidare in på hans gamla jobb i baren där vi sågs 1a gången för ungefär en livstid sedan eller minst 10 år
Leta upp ditt nr och smsa dig redan på väg ut & du vart livrädd och svarade ej på 3 sms minst men jag gav mig inte för jag visste som jag alltid vet att vi var tvungna att hända & vi skulle skriva i flera månader innan vi skulle ses en natt som blev en helg som blev år av försvinna & tillbaka där uppe bland molnen där allt var undantag vi sågs bara där alla år utom ett enda tillfälle då du behövde växla pengar på centralstation du höll min hand några sekunder jag minns exakt vad du hade på dig än och pussade mig på munnen mitt bland sorlet bruset vid ringen du hade mina torgvantar & jag ville liksom vråla Titta! nån som han kan tycka om nån som mig!
Allt är sig likt faktiskt till och med ditt namn står kvar i porten (7 våningar)
Allt är sig likt på Kungsholmen utom jag
Jag har älskat någon mer än jag trodde var möjligt
 jag älskar någon mer  än & jag var på Kungsholmen för att fira mor min men det betyder inte att du inte känns
Du kommer alltid att kännas & det är okej

7 kommentarer:

  1. Svar
    1. Alltså tack snälla! Att just du tar dig tid att skriva betyder mycket ska du veta. Kram<3

      Radera
    2. Du får inte ge dig, fortsätt skriva. Det gäller att hitta sin form, plötsligt sitter det, du finner din väg och på vilket sätt det ska sägas. Tålamod.

      Radera
    3. Lovar att jag inte slutar ,skrivandet är allt för mig .
      Kanske är just skrivandet allt.Det är verkligen okej.
      Tack för peppen,att du susar förbi här det är så himla generöst av dig<3

      Radera
  2. Jag håller med. Det här är riktigt bra. Fängslande tempo!

    SvaraRadera