Jag hatar att du inte är allt

Nu har jag ju skrivit ut dig men om jag inte hade gjort det hade jag skrivit om *mötet*
Ingen av oss kunde värja eller kunde och kunde men plötsligt stod du framför mig
en helt ny skepnad ett helt nytt liv
(kändes det som)
en främling samtidigt en bror en symbios ett helt drömt liv ihop
allt
min kropp var tusen nålar hjärnan avstängd hjärtat urbultat käkar kött ta mig på toaletten spill ingen mer tid allt var över på 3 sekunder
sedan var cirklarna runt varandra medvetna
(kändes det som)
det var fint att få verklighets du samtidigt jag har inte drömt dig jag är precis lika kär i dig som i Augusti
eller kär är möjligen inte ordet jag söker har ingen högre åtrå känt mer så eller han är den första jag velat blanda blod med eller den han som jag velat offra min ensamhet för någon att berätta alla hemlisar för kär är för lite det är så mycket större än så kär är så jävla förminskande 
du är allt
hatet är att du inte låter mig dig
eller hat är också fel


hat
det kan bara inte gå att känna så här envägs
jag kan bara inte ha fel här
har aldrig haft fel på känsla jag har alltid vetat sen första ögonkastet på samtliga personer jag någonsin delat hud med
så varför passar du mig varför knullar vi inte bara