jag är kvar på den första platsen
den där man ännu inte blivit något
blundar andas som när jag undervisar
Marsmörkret som scenrum
gångstegen mellan Maria Magdalena och Zinken
mitt nav sjunker in i portalen du och jag allt är som det ska
ibland reduceras verkligheten och inget annat existerar
gränsen är ointressant
kroppen som utgångspunkt
håller space
livets inramning födelse död begränsningen skapar värdet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar