styvnar sväller sträcker mig i bröstryggen
böjda mot varandra trevande som de första pärlhyacinterna på Odengatan
friden i att inte vilja ha något annat än stunden
ett rasande ljus som skär oss vidöppna
får oss att sväva
livets ändlösa hunger
ytspänningen olidlig
blottlägger detaljerna
ett visst sätt att se rakt in som köttkrokar i underhuden
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar