blommorna börjar vissna
och så jag
duvorna skriker allt högre
och så jag
jag minns som igår vad jag gjorde för att få va med dig
du kanske såg att jag skrattade igår
jag fungerar rätt bra på håll
gråten finns alltid i halsen
jag har inte precis lämnat något avtryck i den här världen
eller i dig
klart jag hade velat kunna livet mer
andas och så
inte vara den du säger du aldrig haft känslor för
vem fan vill vara hon
jag vill vara rebecca och fiona
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar