som om universum satt ner dig för att jag ska vända blicken
och som jag vänder
olidligt tunn och gnistrande
kött ben och blod i svart uniform
du stör mig rubbar hela min existens
gör det!
herregud! det blyga leendet skjuter hela sommarens död till månen
stålkäkar ursinniga halsvener
alla mina åtråvärdaste drag : du har dem
hela jordens stjärnglans i ögon jag ser det trots att du bär solglas
åt din hud i tanken så stilla som eld rör sig stryker du förbi längst husväggen barn i släptåg
en far någons man
min gud
söndag 13 augusti 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar