Abstrakt verklighet

en humla
skrik när du kommer
fönstret öppet mot gården
jag kommer aldrig hitta ut ur dig
stig av hästen
livet är mig inte kärt
det är promenaderna jag inte kan leva utan
jag behöver inte tala med någon annan än dig
i mitt huvud
du får aldrig ta det ifrån mig
de rena sångerna lockar
hör du mig nu
när ditt liv krymper
baksätet det kan bli vackert
bara en låt till
sen måste jag döda dig