det finns ingen frid där jag befinner mig

 endast begränsning i väntan på slutet 

att en gång drivits av lust 

och nu ingenting 

Plockar gula blommor ur rabatten på Mariatorget

 äter bananbröd på Karlavägen 

ett varmt scenrum 

det var du och jag en liten stund 

mitt hjärta stod still för att inte skrämmas

som skogen vädjar inte den tystnar

får lust att ha oliver hemma 

minns hur jag brukade vara trygg när jag kände begär

jag tror på månen

 och att riskera allt till inget 

det salta mjuka smöret som tröst i svalget

något verkligt lyckligt i avslutade vänskaper 

har du allt du behöver? jag behöver ingenting 

jag vet att jag blir trygg av Anna och ostmackor

räknar ner vad jag än gör räknar jag ner

jag tror på månen och att förvandla ord till verklighet 

och verklighet till ord

blir så blödig av baguetter och pastasallad de representerar den lilla luckan tid jag var lycklig och fri

 tänk er att Pimme sjunger den här raden:  jag såg dig på håll med hoodien uppe du hade Raybans och kärringblonderat hår 

får tillbaka min kärlek till Hurricane 

han är alltid precis tillräckligt långt bort

jag tror inte att det går att skriva något av värde om man inte läser kopiösa mängder

min gruppterapi pågår jag är inte längre där 

sorlet från mitt parallella liv 

headlinear poesimässan 

alla vill veta vad jag har att säga både i verkligheten och i tryckt form 

sen repostar alla och skriver "vi förtjänar inte dig" och jag undrar var alla de här var före jag blev någon 

likt döden svänger jag av

regnets dissonans du skulle kommit i april maj juni juli augusti 

nu som allt annat är det försent och för mycket

September är den varmaste någonsin och jag börjar naila tempot i pilates 

svalnar av min fettring glipan mellan flickan och undergången

saknar bildning östrogen män i allmänhet 

dig i synnerhet 

nätterna äntligen längre dagarna kortare allt mjuknar

sommaren tar mer av mig och jorden för varje år

kyrkans nåd det spelar ingen roll vad du tror på 

utan hur tron förvandlar dig sa teologen 

reversed pubertet hur är jag i klimakteriet på ett andligt sätt?

kände pyttelite lust efter lunch 

skammen över hur jag pratade in ett röstmess till dig på väg hem från bion som om jag kände dig

barnet som aldrig kom 

de döda hundarna

vigselringen och sen hur du viskar " du är en dröm" 

 önskar att det var sant 

att jag hade en hämnd för allt du lämnat väckt i mig 

skulle verkligen vilja ge illusionen om dig mening

gå ner på knä bli vald bara en gång 

ingenting är viktigare än poesin allt annat är bortkastad tid 

fortsätter ni så här har vi snart inga motsatser kvar

  väljer blicken du har när alla andra gått hem 

det är morgon och jag vet ännu inte vilka ord som kommer att komma till mig 

eller vad en utgivning verkligen skulle göra för skillnad 

skulle gärna vara Jinders assistent men det var 24 år sedan jag körde en bil och jag har precis lärt mig copypaste

det känns inte längre som om jag bor i samma värld

 en stolthet över det jag överlevt 

speciellt det här året när jag tillslut lärt mig att sätta gränser

det är på många sätt det som får mig att skriva

eller lilla Lotte det är hon jag borde tillägna alla dikter 

inga fler rockstjärnor och skådisar

allt händer mig för att jag ska skildra det 

 som om min existens upplöses i era hjärnor

jag gick ensam och fri in i det tredje årtusendet 

jag kommer gå ensam och fri ur det 

att skriva mig fri fast ingen vill lyssna

 lämnar en ros i portalen på Narvavägen

där vi möttes sist inte ens din fru kan ta bort magin ur platsen 

det konstgjorda draget i universitetsstudier är priset man får betala för att vara bland böcker

helt ärligt jag skulle göra vadsomhelst för att backa ett år vara 46 och ha lust

blekta dikter regn p3id lättnaden över hur jag byggt mitt lilla liv eftersom jag aldrig somnar

att jag aldrig behöver vakna

09:09 9/9 portalen

 jag gillade verkligen versionen av dig som jag skapade i mitt huvud varje vaken natt 

ett avslag jag kanske sprang för fort eller så stod du bara för still 

mellan mig sommaren och hösten jag slösade ingenting 

det måste vara någonting som gör dig till något mer än vem som helst 

lyckan kommer lyckan går jag hamnar hela tiden mitt i mellan bara

önskar en varsamhet som änglarna på biblioteket som inte längre existerar 

Dissan frågade om jag blev ledsen ? jag hade bara en gång i livet velat få en chans på någon 

det är allt sen blockade du mitt nummer det kändes aningen överdrivet efter 2 sms 

yes sir i can boogie

  mod  läppstift en solros

en vidrig värme som aldrig tar slut 

en bruten besatthet 

väntar mig inte längre någonting 

känslan av att tiden inte längre är för mig 

den får mig bara att åldras 

blickarna blir färre och mindre svultna 

framtiden är förmultning 

dansar i köket väntar på svar 

som uteblir dygnar sen av allt kortisol 

boogie woogie all night long 

bli som jag gå för nära kanten

 håll  din vaga värld vid liv med pengar och vin 

vinn i parterapin 

sköljer ur käkarna 

varje natt flyttas en gräns

kodar varandras samtycke utan ljud 

förförelsen första budord: att stå blixtstilla kvar

jag som vatten du kan inte hålla det i hand men drick 

mitt långa basketlinne som klänning 

blå nagellack 

det handlar inte om vart Bruno är nu konstnärligt  jag är inte densamma

 har blivit lämnad så många gånger mer sen 2014 

Indiansommar brittsommar eller bara jordens undergång

 29 i September 

och när kommer själen in?

ett äktenskap på Stesolid och vin

samtiden en centrifug på högvarv 

kärlek-finns i sjön 

hur mår du vad behöver du vad drömmer du om?

känner in Sveriges smärtkropp med bålen och får PTSD 

Just ja-din avdelning ska läggas ner den där alla tilltalar dig vid namn

min terapeut sa det till mig med kniv 

ber om att en lucka i tiden ska öppnas 

på natten går det existentiella som ilningar i kroppen 

ser mig i spegeln för första gången på 10 år 2 face the truth

Riche Fenix

 rev ut min favoritdikt och la i fickan 

nätstrumpor röd bh vitskjorta 

fuktig bar kondens på rutorna Hurula på höger 

en öl och sen Em följer mig hem 

säger att min kapsel är trygg 

tiden står stilla mina mina pojkar på posters

det krävs balls att ligga med mig här 

tar en cigarett slänger dikten i soporna 

det var inte läge 

jag har alltid älskat september för det är då folk skiljer sig

 stockholm sväller upp pumpar sig röd gul orange

en klunga som en hemlig ö i allt det mörka 

den oerhörda övergivenheten 

här är en liten dikt inuti dikten som bara är kännbar för en person vars diktarens hela liv går ut på 

*du ska lossna ur mig utan ett ljud*

en inre dikt coren kärnan som utgångspunkt för meditationen 

en drift att få det man skriver att kännas fysiskt 

jag förlorade mitt R igår  det kostade 400 kronor

att inte förstå hur dikten uppstod men veta att den måste finnas

höjer insatsen med böjt huvud 

du som i draken för vacker för äktenskap

för smart för tvåsamhet 

känner du nymånen mellan tandraderna 

Det är alltid tid för något

 utom mig 

svartvinbärsmörkret som kom med september 

äntligen osynlig igen 

lättnaden i att bära bomber 

gatorna hårdnar asfalten reser sig

år jag djupt ägnat att älska obesvarat 

håller om mig själv till sömns 

allt detta finns att brukas 

ge mig en fucking chans jag var beredd att flytta till umeå ju 

Inget geni som poesins sa Allens karaktär och jag tror jag log i biosalongen

September mot nymånen och något expanderar pushas mot kanten attraheras 

händ mig!

så mina känslor kan rinna ut och blöta ner madrassen

lämna mig nollställd 

döden väntar utan för Ica varje kväll så

kom!

vi tror att nåden är gratis när vi upplever den 

(skjuter rygg)

att vara trogen i det stora men inte i det lilla 

ta det lilla jag har och förlåt mig