en vecka på hormoner och jag fryser igen
det var inte min sommar
min barndom
mitt år
det här är inte mitt liv
börjar skymta konturerna av min död
konturerna av mitt liv fadear ut
ibland tänker jag på vad jag har missat i (hela) ditt liv
en orimlig outhärdlig sorg
när jag såg mitt fejs i spegeln på toaletten på Filmhuset
såg jag en ny version hårdare kanter djupare sorg
jag tyckte inte inte om hon och bomber gör mig gott
som ur misär föds mästerverk
40 klasser i September
varför lät du allt gå över?
som i Mvh
önskar ibland att jag inget längre önskade
där fittan förut bultade ett sus
det kostar så jävla mycket att fortsätta hoppas
ser mig omkring i min pyttelilla etta och jag vet inte men här switchar berättarrösten till engelska
this wouldnt be the worst place for me to die this is a beautiful little space that kept me alive
mänskligheten har munchhausen
alla är skyldiga medvetet tvångsmatar vi moderjord
tittar på när hon vrider sig i feber
utbrister-vad härligt med sommar i september
röka cigg tända ljus flytande föda vara trygg nog att bli banal
när man förlorar sexualiteten är det som ett eget språk slutar finnas
gud jag hade velat vara Gaga
tänk om kärlek någon gång kunde förvåna mig
avförtrolla dig
släppa mig fri
hur skulle det vara att bara testhålla din hand
njuta sen sakna skriva glömma dig
skulle vilja skriva ett brev
men du har inte artighet nog att svara
på en enda dikt frågan är om de skulle nå dig i en bok
eller 3 om dig har det blivit
att en enda gång få vila benmärgen
innan ljusspelet slocknar helt i bröstkorgen
dolda gudar
dolda änglar (Louie Alice) stjärnbarnen
att skiljas från allt jag varit
i övergången
allts överlist
drömmer en sexdröm om Tom Ford
så mitt undermedvetna har lust kvar visst ?
ett hon ett han
en enda dag eller natt
och att det är den enda dagen eller natten som måste ske
oundvikligen visst?
en och en i ett liv och sen två makrillar i tomatsås på hotell
en gränslös ömhet som poesi utan ord
så många måsten kvar
flera av dem är du
vaknar till ett ösregn runt halv 5
är jag yngre igen?
bristen på omsorg skär som ett spännband om halsen där kopplet skulle suttit
gul krysantemum oliver progynon
rid i väg med mig på Grim och Fjalar
alla säger att jag ska acceptera mitt förfall jag kan sträcka mig till att acceptera att jag inte accepterar
det är mitt liv :att inte vara någon på bokmässan
allt jag önskar är någon som sa vad du har kämpat i år i sommar i hela ditt fucking liv
och sen gör en stuvning gärna med svamp eller panerar något
vill jag vilja dig än ens
det finns ett annat liv någon annanstans i en annan tid som är för mig visst
Wikingsson på Mallan jag han precis få adrenalin
senare när jag satt och skrev på eftermiddagen och gick in på toan så tänkte jag att nu är jag i hans dna
en randig tshirt jeans öppet bröst öppen själ
minns när jag bodde här för att jag kunde jogga upp till akuten på fem en hypokondrikers dröm
nu är det mer att jag inte har något val jag kommer aldrig att behöva flyttkartongerna i mitt annars tomma vindsförråd
kanske borde jag börja simma
tar en sakta promenad runt kvarteret när jag skrivit klart för dagen väljer att inte tänka på undergången
hälsar på busschauffören frågar hur han mår
som jag förtjänar och du?
borde må bättre med mina förutsättningar
är yogalärare men idag har livet hällt över mig mer än jag kan hantera
vad säger bibeln du får inte mer än du kan bära
jag är nere på fälgarna
gråtfärdig men har inte råd att gråta har ingen fukt kvar att avvara
går staden runt likt en sörjande
meningslösheten har nu tagit sig in i skrivandet
eftersom jag inte har något att spegla mig i
allt jag vill är att bli levande igen
men det är svårt när jag inte orkar leva
det finns ingen gemenskap som slår ensamheten
jag behöver klippa mig ha csn igen äta en risotto
älska antar jag
kan inte längre låtsas att jag tillhör något
vad är värt något?
att allt tar slut bär en tröst absolut
mitt liv är 100% ärligt ändå faller jag
det går inte att be någon älska en
låt mig låta mig vara utan substanser i mitt ansikte
låt mig fokusera på konsten den är allt som betyder något
när gränsen mellan skräckfilm och verklighet är utsuddad
ur salongen och in i dina ögons renhet
nåd (trots allt)
jag vet hur ont det gör att vilja
besvikelsen tränger sig ur huden
om jag slår knut på mig själv en gång till går jag sönder forever
att göra sig oåtkomlig
vem får drömma 2024
en ömhet inför hösten
ödmjukhet inför vintern
allt blir mörkt och tyst till slut
släktträdet släcks med mig ett lugn
det är för skadat för sjukt ju
du sa att jag hängt upp hela mitt liv på mig själv ingen klarar den sortens ensamhet
gör vadsomhelst kastar ringen från fingret
jag sa vi kan väl palla plommon det kan räcka för att känna liv
tror ändå på förlust som något legendariskt
ber om att något lika viktigt ska entra min värld under högmässan
tänder ett ljus undrar om du är på Rockbjörnen
att älska dig är som att vara i en Tim Burton film som aldrig tar slut
att hitta dig i varje dikt jag läser
vem är du mest lik i romanen
att varje teater hitta minst en känsla jag känt för dig
att gå på spelning efter spelning oförlöst för att ingen gör det som du
att se dig i någon annan under varje promenad jag tagit sedan 2022
och eftersom jag tidigt utvecklade ett 7:e sinne känner jag allt du känner
det är väl det plågsammaste eftersom jag vet att du inte känner som jag tillbaka
kan omöjligt sova när jag ser att du är på lokal
ett klipp ett sug en story bort
om jag åt upp dig hade jag fått nog
förmodligen inte
fullmånens glitter sånt som betyder allt kan bytas ut mot inget på sekunder
det är bäst att göra saken tills saken är ute ur ens system
skör som en Snövit
vi har väl mötts i ett tidigare liv älskligaste
då hade vi allt det vi inte har nu
har ingen annan framtid än den här
fullmåne flanell frös om fötterna som förr
ljuvligt
att skapa ur begränsning
CRFN skapar ur överflöd
hur känns det att få sitt första försök utgivet på det största förlaget?
Musses tag om handleden som hårdnade sen tårarna lossnade
äntligen
fantiserar om att du skriver ett brev till mig från New york
att du vill läka mig
vara den första som älskar mig
och kanske den sista
Rosenlundspsykakut jag ville skrika SPELA SHORELINE
scrollade istället fram tre olika kurser till våren och tryckte på sänd
endast begränsning i väntan på slutet
att en gång drivits av lust
och nu ingenting
äter bananbröd på Karlavägen
ett varmt scenrum
det var du och jag en liten stund
mitt hjärta stod still för att inte skrämmas
som skogen vädjar inte den tystnar
får lust att ha oliver hemma
minns hur jag brukade vara trygg när jag kände begär
och att riskera allt till inget
det salta mjuka smöret som tröst i svalget
något verkligt lyckligt i avslutade vänskaper
har du allt du behöver? jag behöver ingenting
jag vet att jag blir trygg av Anna och ostmackor
räknar ner vad jag än gör räknar jag ner
jag tror på månen och att förvandla ord till verklighet
och verklighet till ord
tänk er att Pimme sjunger den här raden: jag såg dig på håll med hoodien uppe du hade Raybans och kärringblonderat hår
får tillbaka min kärlek till Hurricane
han är alltid precis tillräckligt långt bort
jag tror inte att det går att skriva något av värde om man inte läser kopiösa mängder
min gruppterapi pågår jag är inte längre där
sorlet från mitt parallella liv
headlinear poesimässan
alla vill veta vad jag har att säga både i verkligheten och i tryckt form
sen repostar alla och skriver "vi förtjänar inte dig" och jag undrar var alla de här var före jag blev någon
väljer blicken du har när alla andra gått hem
det är morgon och jag vet ännu inte vilka ord som kommer att komma till mig
eller vad en utgivning verkligen skulle göra för skillnad
skulle gärna vara Jinders assistent men det var 24 år sedan jag körde en bil och jag har precis lärt mig copypaste
det känns inte längre som om jag bor i samma värld
en stolthet över det jag överlevt
speciellt det här året när jag tillslut lärt mig att sätta gränser
det är på många sätt det som får mig att skriva
eller lilla Lotte det är hon jag borde tillägna alla dikter
inga fler rockstjärnor och skådisar
allt händer mig för att jag ska skildra det
som om min existens upplöses i era hjärnor
jag gick ensam och fri in i det tredje årtusendet
jag kommer gå ensam och fri ur det
lämnar en ros i portalen på Narvavägen
där vi möttes sist inte ens din fru kan ta bort magin ur platsen
det konstgjorda draget i universitetsstudier är priset man får betala för att vara bland böcker
helt ärligt jag skulle göra vadsomhelst för att backa ett år vara 46 och ha lust
blekta dikter regn p3id lättnaden över hur jag byggt mitt lilla liv eftersom jag aldrig somnar
att jag aldrig behöver vakna
jag gillade verkligen versionen av dig som jag skapade i mitt huvud varje vaken natt
ett avslag jag kanske sprang för fort eller så stod du bara för still
mellan mig sommaren och hösten jag slösade ingenting
det måste vara någonting som gör dig till något mer än vem som helst
lyckan kommer lyckan går jag hamnar hela tiden mitt i mellan bara
önskar en varsamhet som änglarna på biblioteket som inte längre existerar
Dissan frågade om jag blev ledsen ? jag hade bara en gång i livet velat få en chans på någon
det är allt sen blockade du mitt nummer det kändes aningen överdrivet efter 2 sms
mod läppstift en solros
en vidrig värme som aldrig tar slut
en bruten besatthet
väntar mig inte längre någonting
känslan av att tiden inte längre är för mig
den får mig bara att åldras
blickarna blir färre och mindre svultna
framtiden är förmultning
dansar i köket väntar på svar
som uteblir dygnar sen av allt kortisol
boogie woogie all night long
håll din vaga värld vid liv med pengar och vin
vinn i parterapin
sköljer ur käkarna
varje natt flyttas en gräns
kodar varandras samtycke utan ljud
förförelsen första budord: att stå blixtstilla kvar
jag som vatten du kan inte hålla det i hand men drick
mitt långa basketlinne som klänning
blå nagellack
det handlar inte om vart Bruno är nu konstnärligt jag är inte densamma
har blivit lämnad så många gånger mer sen 2014
29 i September
och när kommer själen in?
ett äktenskap på Stesolid och vin
samtiden en centrifug på högvarv
kärlek-finns i sjön
hur mår du vad behöver du vad drömmer du om?
känner in Sveriges smärtkropp med bålen och får PTSD
Just ja-din avdelning ska läggas ner den där alla tilltalar dig vid namn
min terapeut sa det till mig med kniv
ber om att en lucka i tiden ska öppnas
på natten går det existentiella som ilningar i kroppen
ser mig i spegeln för första gången på 10 år 2 face the truth
rev ut min favoritdikt och la i fickan
nätstrumpor röd bh vitskjorta
fuktig bar kondens på rutorna Hurula på höger
en öl och sen Em följer mig hem
säger att min kapsel är trygg
tiden står stilla mina mina pojkar på posters
det krävs balls att ligga med mig här
tar en cigarett slänger dikten i soporna
det var inte läge
stockholm sväller upp pumpar sig röd gul orange
en klunga som en hemlig ö i allt det mörka
den oerhörda övergivenheten
här är en liten dikt inuti dikten som bara är kännbar för en person vars diktarens hela liv går ut på
*du ska lossna ur mig utan ett ljud*
en inre dikt coren kärnan som utgångspunkt för meditationen
en drift att få det man skriver att kännas fysiskt
jag förlorade mitt R igår det kostade 400 kronor
att inte förstå hur dikten uppstod men veta att den måste finnas
höjer insatsen med böjt huvud
du som i draken för vacker för äktenskap
för smart för tvåsamhet
känner du nymånen mellan tandraderna
utom mig
svartvinbärsmörkret som kom med september
äntligen osynlig igen
lättnaden i att bära bomber
gatorna hårdnar asfalten reser sig
år jag djupt ägnat att älska obesvarat
håller om mig själv till sömns
allt detta finns att brukas
ge mig en fucking chans jag var beredd att flytta till umeå ju
Inlägg
Alla kommentarer
