blir så blödig av baguetter och pastasallad de representerar den lilla luckan tid jag var lycklig och fri

 tänk er att Pimme sjunger den här raden:  jag såg dig på håll med hoodien uppe du hade Raybans och kärringblonderat hår 

får tillbaka min kärlek till Hurricane 

han är alltid precis tillräckligt långt bort

jag tror inte att det går att skriva något av värde om man inte läser kopiösa mängder

min gruppterapi pågår jag är inte längre där 

sorlet från mitt parallella liv 

headlinear poesimässan 

alla vill veta vad jag har att säga både i verkligheten och i tryckt form 

sen repostar alla och skriver "vi förtjänar inte dig" och jag undrar var alla de här var före jag blev någon