Juli dödade mig nästan

 isnt that ironic dont you think 

a suicide afraid to die 

free palestine but first oasis reunion 

vi kan inte rädda världen rädda 

vi måste ha hopp mitt jobb här är att lugna den kollektiva smärtkroppen 

ber om fred och frihet varje klass djupandas 

när du drar ner gylfen tar fram kniven 

finns något sjukare än husdjur 

liv som tar liv 

föda ett barn 2025 

flyga till samma sol 

en mor som säger till sitt barn att glömma trauma 

det är världen nu 

gör dig i intervall 

obehärskat ser jag åt det jag älskar (oavsett) 

jag känner det du ser det 

magnetiserat tänkande om när vi tillslut ligger med varandra utan idiotiska planer om framtid 

utan att förvänta oss något av varandra 

att bara vara människa mot människa 

inte ens försöka paxa eller förklara att vi existerar i en egen rymd som finns inuti varandra 

som inte är rummet för två fängelsecellen äktenskapet utan en öppen planlösning 

en omloppsbana 

mycket snart kommer bara den dokumenterade historien att finnas 

det värsta är inte att säga hej då utan att en dag kommer allt kännas som vanligt utan att jag tänker på dig 24/7

det hade kunnat vara vi mot världen äsch tänker inte på dig så ofta 

ibland 

alltid 

kan inte ens trösta mig med att jag vet längre

 du är som du är som stjärnorna vi speglar varandra och försvinner

juli du var ogenomförbar 

augusti ge mig ett ja som ändrar allt 

man måste kasta loss allt i sig själv för att stå ut med en kärlek som min 

önskar att alla jag mötte va du att jag fick tillräckligt av dig 

mitt slukhål och tomrum för livet 

växer ändå alltid ifrån mig 

utseendet när det ljusnar man älskar eller älskar inte då 

för att jag älskar dig är jag den jag är 

hon på teatern frågar -var ser du dig om 5 år?

begraven mumlar jag sen i kassan på teatern 

framtiden finns i musklerna i lederna och ligamenten 

om jag slutar med allt i tid 

landstingsgult

 att skriva  är som att andas i en plastpåse 

när man ensam tagit på sig ansvaret för jordens undergång sen midsommar

haft alla djur på besök i bröstkorgen 

psykakuten ångestmottagningen psykosenheten 

suicidmingel 

platsen som inte får finnas finns inuti mig 

livet som luftdrag mina knän hennes knän tjuter 

ett skov ord vadsomhelst som berör verkligheten som den faktiskt är 

ett välsignat regn

 vill bryta ner dig och få dig att inse att du bara är ett djur 

att bli hon / hans hona 

sitter vid fontänen 2 block bort 

platsen mellan frånvaron av allt och uttrycket 

ett rum som ställs iordning för ett speciellt kön 

altaret mitt sacred celibacy 

ett heligt celibat över år 

kanaliserar brödfödan 

man vill äta gå i uppfyllelse 

befästa kroppens funktioner 

 nu när jag lossat dig helt kommer du gående mot mig som i en gif 24/7 i svarta jeans och Metallica t shirt

skriver undervisar och gråter i orange hår och

 48 år senare inlåst i samma kuvös försöker nå min mamma och livet utanför

min skugga av det som en gång va hybris

hör dig just nu som en stämma från ovan 

som om du håller en mässa bara för mig 

alla mina 3 grannar kommer hem samtidigt och huskroppen fylls av ljud igen och 

värmen får konkurrens om vem som kan hålla mig vaken längst 

reser broar till murar en efter en 

universe vet att jag försökte allt 

öppna landskap är något jag alltid flyr 

ingenstans är jag så otrygg som i naturen 

behöver den introverta atmosfären i en större stad 

sista veckan i juli och alla relationer börjar gå på knäna 

varför har ni semester med varandra och inte från varandra 

livet går ju ut på att längta 

"att ses genom en konstnärsblick är det enda som räknas "

 ensam igen i salongen bränner sig den meningen fast 

St :erikskrysset trafikljusen blinkar med löften jag aldrig bett om 

hur lätt det skulle vara att aldrig komma tillbaka 

som om värmen från en annan kropp skulle hålla dig kvar i ett liv du redan är på väg ut ur

regnet mot huden på taket som julis absoluta befrielse 

hon sa att jag låter som en 20 åring och kanske är det sant 

det var sist jag kände något som liknade liv 

köper en läsk och får smala aspartamögon 

 min förmåga att älska är på väg att gå förlorad känner det i underhuden 

noll trix kvar inga ess inga dikter ingen ny hårfärg eller stad inga lockrop funkar på ditt namn 

inget hos mig räknas hos dig 

hittade inte dörren till din andra värld 

kärlek är ohejdbar så det här var väl något annat

besatthet

jag har aldrig känt skillnad 

 så so long min älskligaste

aldrig någonsin har jag gjort allt jag kunnat med sån iver över år 

aldrig någonsin har jag förlorat i den här grenen 

föddes för att dyrka jag antar min förmåga är över

The end Game over 

ps i nästa liv är du min ds 

innan slutet kommer det man inte kan springa ifrån

 en full perrong på centralen en tom ankomsthall där själen en gång fanns

allra sköraste syster min lilla är nog besviken över att en stora kan vara så svag 

dåligt gömd bakom alltför skira gardiner 

utmattad undervisar jag två amerikaner i ett bankvalv 

jag har alltid älskat att undervisa som gymnast som dansare som yogafröken jag älskar precisionen som tar mig bort från mig själv och världen 

önskar jag kunde skriva ett brev till dig 

ligga ner där raden slutar 

stängde mina två utåt seende ögon och tänkte på dig jag har kåtlåsning på 

rika människor har ett sätt att liksom invänta att någon ger dem företräde 

i alla rum jag har ett sätt så fort jag möter någon föreställer jag mig den personen som ung 

det sker per automatik som en del kollar hållning eller bröst 

sen blir jag alltid väldigt sorgsen 

Lön och nymåne

 att kunna äta sig mätt inte dela upp portionen i två 

alla ärmar måste gå över händerna 

ett kärl poppade 

bryter ihop på alla plan 

den värsta Juli i mitt liv och den varmaste någonsin dokumenterad i Stockholm 

våldsamt förlorad sömn 

våldsamt förlorat liv 

gråter fast jag inte har råd att förlora vätska 

nästa år om jag lever då ska jag vara på Island 

vaknar i djur vill bränna min tunga ju

insikten av att ingenting egentligen förändras 

 vill skrika rakt ut ta 100 zopiklon och zen 

churros och obehag

 vet att det omöjliga aldrig väntar 

lånar pengar av mor 

deepthrotar en dammsugare 

när araxen smälter i svalget återfår jag min sexlust i 7 sekunder

konstant saltbrist och nymåne

familj spär ut liv

det är omöjligt att nå kärnan med en vid sin sida 

min lägenhet känns som en kokande lunga

klipp dig aldrig du är så jävla cute i lite längre hår

psykosenheten säger åt mig att läsa en bok 

hora jag läser 6 böcker om dagen 

i 2 sekunder kom 2 droppar regn och jag sprang ut och grät i det 

när den här existensen är över är jag så redo för en verklighet med dig 

det tickar i city magnetiska auror av ensamhushåll

vätskeersättning och vaniljmjölk

 ett djupt existentiellt illamående hela min oskyldiga poetvärld 

sen hon författaren ( mitt kommande verkliga jag) 

yogafröken som en uppenbarelse 

det enda jag hittills uträttat i mitt liv är : ingenting 

jag är på samma frekvens som fåglarna just mellan gud och jorden 

balanserar på de högsta linjerna i notsystemet 

skriver på en masterpiece om ett helt liv som underskattad 

köper cigg & citron susar in i Rebecka på bibblan 

fukt tränger sig in i kroppen utan lov som ett övergrepp 

bara på gränsen känner jag mig levande 

att lyckas med självmord idag är en bedrift 

min kropp är en parabol som hungrar efter dig 24/7

inget förblindar som äktenskap eller förlamar snarare 

det finns inget värre än att tro sig  vara allt för någon 

den enda avgörande för någons samtliga behov 

ett liv reducerat till en lego bit 

3 bortkastade år? 

oknullade människor in general blir resistenta läser jag 

så jag behöver egentligen bara låta livet pågå 

så länge vi är okända är det ingen som frågar om vi vill leva eller inte

 skriver vandrar och yogar medans jag väntar 

väntar på något 

vi utspelas i en annan dimension 

tiden är inte linjär

vi har aldrig hänt och vi har hänt hundratals gånger 

hör elen från uttaget  grannens mobil vibrerar i golvet det känns i tandköttet när hon under knullar

det enda jag vet är att jag vill befinna mig i ditt undermedvetna

en fråga om fysisk nöd 

som att få okontrollerade blodtransfusioner 

ammas av fantasin slickar glasyren från en toscakaka du bottnar i sovkupen 

ställde mig med ryggen mot vagnen och sa jag vet inte hur man gör

det hela är inte så dramatiskt jag vill bara att min blodlinje tar slut

 gör en myt av oss det går fort

flyttar till Danmark röker inomhus

sommaren förlorar sin lukt smak och färg i juli

skriver tre timmar på Rival ser ut en toalett vi kunnat ligga på 

försöker förgäves fördela tystnaden över kroppen 

jag vill bara att vi ska ses så du kan hata mig och göra allt lättare som att kissa på sig för att bli varm 

livet kommer såklart bli tråkigare utan mig

 utspätt 

bara idel uttag inga insättningar 

låtsas att grannens duschljud är regn 

slickar på ett chips till middag 

merkurius i retrograd så no more nudes

 långsamma dagar fyllda med outtömliga möjligheter att dö 

om en person till säger att jag ska gå och bada skjuter jag mig 

jag vill inte bada jag vill skriva och läsa som jag alltid gör 

livet kan bara bli så vackert som jag behöver om du säger att du vill ha mig 

offrar ett paket gräddglass för konsten en konstant skenande känsla 

en iver som aldrig riktigt försvinner 

tystnaden en blodsport når mig till naveln grattis på födelsedagen! i några månader är det "bara" 19 år mellan oss

tar några steg över gränsen och världen drar sig undan som en våg 

är precis lagom smal jag är svag för skarpa konturer

Em skickar en bild när hon grillar hon är snygg på ett internationellt vis 

sitter på Mr cake och skriver det enda fiket i city som inte blivit röv och salt

 Går på bio för att slippa värmen ser Brad Pitt ensam i airconsalong 

jag undrar om han har erektionsproblem tänker jag 

hjärnan glider sömnlöst  över på min favoritperson och ditt kön är glatt som en delfin

sätter i halsen av upphetsning 

spar den fantasin till sen säger jag till hjärnan 

ser ner på mina ben blek som popcorn 

går in på toa fotar mina bröst filtrerar mig 

hur du ser ner på mig bränner konstant 

sanningen är att jag inte längre kan komma om jag inte föreställer mig dig 

fantiserar att du textar att du vill somna inuti mig refererar till dagens text om att min vagina är lika tom som sommargatorna på söder 

så jag får vakna full av dig 

äter 7 finncrisps med vegansmör och salt 

fan det ska inte länge regna på onsdag 

Sommargatorna är lika tomma som min vagina

 fråga mig inte varför låt mig bara  

30 grader och jag tror ögonblicket är här när vi alla måste leva med att mänsklighetens tid på jorden är över

vinkar inte farväl du försvinner bara 

hör ljudet av början och slutet samtidigt 

hon som gör min matcha frågar varför jag valt att leva ensam

för ingen har lärt mig att älska 

du är bara galen tills det funkar

 ingen risk ingen dikt eller liv 

framtid det finns ingen framtid bara dyrbara lånade stunder som talar med händer 

ditt samvete saknar empati med dig själv 

morgonstund och tomheten total 

mitt liv är ett ideellt samarbete med gud 

om jag sett mitt liv från ovan en takterass och tvillingtornen

 volanger utan trosor under 

känslans högsta frekvens och intensitet 

 hur många snuddar ens stjärnorna under ett liv 

solglasögon och marscherande käkar nu dör hon 

tänkte jag om min ryggtavla på bilden 

senare fyran hem en utsträckt hand eller ett liv 

 

ett evigt slarveri

med mig som människa 

söker Csn 

Anette gästar 

möter ett x:s lillebror på guldbron vi har inte setts på 25 år allt jag kan tänka på är att jag önskar att jag varit snyggare 

sprickfärdig av slarveriet 

varför älskar jag en obesvarad 

varför hjälper det inte att du inte svarar 

varför hjälper ingenting 

längtar så mycket över mörkret hur det sänker sig över dagen som en teaterridå 

du föraktar mig för att jag visar dig att det finns ett helt annat sätt att leva på 

sista nätterna i samma stad på ett bra tag 

undervisar två block bort känner ditt medvetande lika klart som om det vore mitt eget 

Em sa jag hatar när du blir ledsen bara 

det är inte som om jag har ett val 

herregud vad jag behöver 4 knops söta och salta tröstpannkakor 

inga nätter känns mina

 allt känns förlorat

sommaren du 

dricker kaffe tänker på döden 

än tittar brösten upp mot himlen 

om jag bara gör tillräckligt många försök kommer förloppet en vacker dag stämma 

med hur jag sett det i förskott

för ingen människa är identisk 

sommarens crescendo?

 jag är utanför 

innanför 

kan inte svälja 

det är så fullt av dig 

ena dagen finns man

den andra inte

ingen har dött här

men det är så det känns 

blond

 erövrar stadens ögon och mun

ett ögonblick tillåter jag mig att inbillas att dina fingrar 

och natten vi klöv varandras atomer 

ensam i en våningssäng 

jag är orkestern i Titanic fortsätter spela när skeppet sjunker

 försöker förgäves delta i sommaren äter potatispizza på St :eriksgatan 

letar febrilt efter en speldosa 

fullmånenatt och jag skulle behöva höra dina andetag nu 

skriver vidare som enda våldskapital 

om jag går: adjö till inget 

det är viktigare att älska än att bli det 

besvikelse är enklare att ta än förnedring 

så jag åker 

att stanna hemma med endast tomhet och resten av mitt sk liv lockar inte 

kontinuum

 om man bara står ut förändras alltid något 

tystnaden är annorlunda i Juli 

månaden är till för äkta makar som gör exakt samma sak i en sommarstuga istället 

som födelsedagar och högtider fruarnas tid 

älskarinnor sätts i karantän till hösten tar vid

men nu är jag inte älskarinna utan musa och du är rockstjärna 

så hold on tight you know shes a little bit dangerous shes got what it takes to make ends meet 

vi har en helt annan dramaturgi 

 allt som är viktigt i livet görs på impuls 

det som kommer ur dig ofrivilligt strålar omedvetet 

som inte går att forcera eller blockera inför det tvekar jag aldrig 

där öppnar jag totalt för att slippa hindras av förnuft som alltid tar rygg på rädsla

som i sin tur bjuder upp passivitet

 för om allt bara pågår i ett ständigt flöde om ansträngningarna aldrig upphör kommer till slut ett läge en stad där allt står precis rätt katarsis 

en gång räcker för ett liv 

en obruten följd av försök under år är vad som utlöser denna enda gång 

kontinuum 

allt är följsamhet och hålla andan

 ingenting som pågår intresserar mig egentligen utom det enda som upptar mig

hela mig 

döljer inte allvaret i min längtan varför skulle jag

den enda kroppen av världens miljarder kroppar jag vill röra 

juliljuset omsluter mig som en fängelsecell 

åren av frånvaro från fysisk beröring är värst när man varit nära den men den förblir oåtkomlig

mentalt älskande 

sitter ensam varje dag utan undantag för att känna mig närmare dig

så jag får tänka i fred 

allt handlar om hur länge jag står ut 

det känns som om jag dödsstädar vill inte äga något när jag går 

kollar upp mot himlen och himlen kollar ner mot mig 

som om den säger ge dig 

eftersom jag inte sover har jag en konstant längtan efter bakelser och salt 

sommaren är äktenskapets dödligaste årstid

 

passerade portalen mot fullmånen och djurnätter 

när jag blir varm blir du kall alltid 

söker dig i fantasin 

tills du låter dig hittas 

släpper in mig 

till sist 

för sommaren är äktenskapets dödligaste årstid visst 

och det är något med hur du ser på mig som får mig att göra precis vadsomhelst i tron om att jag är speciell för dig 

07:07 7/7 portalen

 halvvägs dygna grannen under knullar med öppet fönster 01:30 hon låter både på in och utandning 

bedrövligt 

 juli har mig i sitt grepp

trots regn är mitt nervsystem som ett smatterband 

min pygmalion i radioskugga kan inte ens skriva dig verklig 

ber en stilla bön i maria för att resa sig krävs något slags mål jag avbokat

för att vakna en viskning om att något väntar mer än allt som rinner mig ur händerna

har inga försök kvar ingen gräns mellan natt och dag

sitter i "köket" i bar överkropp skriver om dig nu tills jag blir du 

otrohet som psykologisk upgrade för hjärnan

 hur skriver jag om dig utan att stjäla 

att vara i stan i juli utan pengar och med lite för lite jobb som självskadebeteende 

lukten av hud och ådror ljudet av våt jasmin och pannkakor 

inloppshålet av verklighet läcker gör drömmen illa 

du är olika grader av likgiltig 

allt är ett nej tills det är ett ja 

vi blir aldrig färdiga med kärlek då är det inte det

håller mig för mig själv för att få längta och vänta i fred 

sök tills du förlorar dig själv

 din röst är öppet vatten 

mina osäkra händer 

tydligen bryr jag mig inte ens om att gud är i stan 

eller att oasis flyger igen Krunegård fyller en arena och sen

regn dubbel citrin sökte förgäves tröst i orsaken till sorgen 

bröt ihop till sist i grannens famn i trapphuset 

magen fylld av dåtid och farväl 

hade badat toppless och du hade sett på mig länge och sen 

sagt något som lagt sig i höfterna

det brusar i öronen av sömnbrist 

pizzasallad och mjölk 

jag minns exakt var jag satt när jag första gången såg Carmen Electras och Dave Navarros wedding invite från bårhuset och tänkte : det här är allt 

själen kräver alltid sitt till slut 

det är så mycket enklare att skriva när jag inte längre känner luften mot huden när jag får en kväll utan lukten av grillade djurkadaver

 en sådan längtan bör aldrig döljas

kall vodka med is föll ner mellan lår

ett ackord och jag levde

släppte ut håret 

den väsande februariluften 

du och jag är bara lek aldrig på riktigt 

och aldrig har jag velat ha något mer overkligt 

Arkipelag

 läser att en dikt inte är på riktigt förens den är tryckt så här kommer ännu en overklig dikt

från en lika overklig poet för man är bara verklig om man är utgiven skriver samma författare 

Arkipelag en gran talar till en annan gran ovanför mitt huvud på en låg frekvens 

jag tänker att närsomhelst nu orkar jag inte längre bära min dröm 

en speciell sorts röst som tar sig in under cyckelbyxorna öppnar drar samman 

ställer inte frågan som gör min närvaro uppenbar 

allt har en innebörd 

jag är poeten på din display yogafröken i studion blodet som rusar till könet under huden

lika overklig som din bostadsrätt din leasade bil din överfiltrerade insta ditt äktenskap i juli 

29 grader och hela staden andas ut jag gråter på toan äter pommes som om de kunde skydda mig mot värmen

 det som borde göra oss mänskliga har gjort oss till maskiner 

kanske är det nu jag ger mig 

fötter som inte vilat på 48 år

det dova ljudet av ännu en vaken natt i ögonhålorna 

kylskåpets surrar som en familjemedlem 

kanske går min vän i kapp dig i Humlan 

berättar att jag var människa 

ber dig minnas mig