Nu eller aldrig

 mitt språk är allt som inte hänt 

ditt ansikte har gjort mig ensamt 

väntar på att mynningen ska öppnas

flätan stramar 

lägger öronen bakåt

blixt eller röst 

en kapad åska 

särad av fingrar 

lapad av gud

vi kan vara allt delat på 3 

mitt höftmått intakt sen gymnasiet 

att lyssna på dig är att lägga  örat mot en motorhuv

gnistorna reser sig ur underhuden 

en våg av mjölk i benen 

sitter blickstill önskar jag hade fler antenner för att inte gå miste om en enda vibration 

faller över relingen nu 

synapserna fräser som bacon 

saliv och svalg 

öppnar mig 

du är getingar i en burk 

fingrarna i eluttaget 

ljuset går från gud genom dig och ut i dina fingerben 

här är det som om isen brister 

var slutar musiken

var börjar poesin 

nu eller aldrig