blev så låg när du sjöng om henne
just när jag behövde verklighet som minst
äter ännu en pistageglass flickan på 47 med ryggsäcken full av poesi
och om jag sett dig som nu på duken när jag satt ensam i salong 7
hade jag klivit in i filmen låtit mig omslutas
de konstanta inre monologerna
ditt namn skriks i var mening
ber om ett tecken och sen
Lena Dunhams röst continue writing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar