vi som är kvar ser och likear att Grekland brinner ner
den kollektiva ovarsamheten
en avstängdhet utan dess like
det ser ut som algoritmer inrett ert hem
jag vill alltid att du sitter längst min väg
låter som om jag aldrig behövt någon/något lika mycket
och det är nog sant
jag har aldrig behövt någon men alltid önskat mig allt
blir banal sårbar intensiv barhudad
i din spegling vågar jag vara barn
be om lov med stängd mun
en filmscen : rista in dkdm över bröstet sen slicka blodet viska du kommer döda mig i örat
le i kors och mima du kommer döda mig tillbaka från scenen
skrika det in i varandra på Västerbron och sen hem
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar