det här året har lärt mig att fullständigt vänja mig av med att hoppas på något
mitt livs motto som jag glömt medans jag kämpat med att få ut min poesi de senaste 10 åren
"forever young" är nu försent tyvärr för jag är i klimakteriet
jag är ett barn i övergångsåldern PTSD låter en inte åldras på det sättet
som om du var livrädd för hundar du är på din vakt dygnet runt
och ser dem när du blundar ständigt förföljd av ditt förflutna tycks framtiden overklig
jag känner inte den som plankade in på din spelning förra sommaren
men känner man någonsin sig själv
Forever ovald
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar