har alltid svikit vardag gjort den omöjlig lämnat den ifrån mig som klocktid

oktober du gav mig livet åter 

köpte string åkte tåg gjorde mig tillgänglig 

jorden svämmar över mina imaginära tänder mot din halspulsåder

 tyckte om hur brunetten jämte mig gjorde sig till för dig

varje gång hon såg på mig log jag hon log tillbaka

jag vill att alla ska vilja ligga med dig 

har ett brev kvar från min pappa någonstans 

känner dig som svindel genom kroppen 

går inte ikväll igen det hade varit självmordsförsök 

tar en selfie i mina  angelstring jag var smal revbenen syntes 

 svalt by mistake  jag glömde helt enkelt äta 

har inte haft string sen 90:ies  säger ju att han håller mig vid liv 

så snälla använd honom inte mot mig 

tack gode gud för oktober jag blev mig själv igen 

ett mjukt regn av sällsynt våld

ännu ett tåg ett skelett i brand 

skallret i bröstkorgen 

när benen börjar ge vika 

och hjärtat slår hål på revbenen 

gapande  mun orört kött 

ögonens skrikande tills  låset 

domnar 

salivet varmt 

tag emot min kropp ta mitt blod

in med pålen jag har ingen annan gud 

fyll mig med låsta käkar

det är ingen hemlighet att jag var förlorad lång innan det började

det är aldrig vem som gör utan att det görs

 lukten av kropp och dubbeldusch

pulserar i sitt eget grepp

vilka värden som varar

världar 

våta badbyxor mot höften 

fingret innanför linningen

tänker på dig som min egen taurus 

som jordens undergång fast motsatsen 

att inte vara hemma  i det men det är redan hemma i dig på instinkt 

om jag kunde skulle jag släppa taget åt dig baby

oktober gav mig själv tillbaka

 fantasin rinner ner i svalget 

minnen som aldrig hänt 

astralprojektioner ett vibrerande bäcken 

rösterna genom skulderbladen 

spanskan som försvann på vägen

jag är så lättad över mörkret som omsluter mig

allt jag inte var det är jag nu 

det är som i Honey du är inte vad jag behöver men det enda jag vill ha 

med mörker kommer mörker men det är också en trygghet

 söndag och jag tycker om att tänka på att vi vaknar i samma stad 

hjortron grädde rostad marsipan 

din röst som marmor 

skriker ditt namn när jag kommer 

kan man se upp till någon så här ens  utan att se ner på sig själv

vaknar och vet

 somnar och vet

 jag vill ge blod

släppa allt för jublet i knäna  

lugna dig i olika städer och känna mig odödlig 

du skulle knulla mig och jag skulle dö lite varje gång 

allt jag fantiserade om den första sommaren innan mordhotet 

nu pratar jag med dig i huvudet har svårt att känna mina konturer när jag inte kopplar upp mig på dig 

kan lika väl duka under för dyrkan för jag kommer aldrig att komma över dig 

varje dag håller jag mig från att inte skriva till dig det tar allt jag har 

och sen börjar det om igen ärligt talat jag tror jag hade sagt ditt namn när jag vaknat efter ett år i koma

det är hur djupt det är 

med mörker kommer mörker men det är också en trygghet 

pixieluren jag ska förälska mig i dig

 köper blommor på Hötorget varm choklad falafel en Kentbiljett allt är så annorlunda nu

mot i somras jag planerar tydligen att finnas

blundar och dyrkar danska Björn af Kleen i filmen 

min fitta är fiction 

13:59 mamma lean 

min gravt underskattade poesi 

att Louie ska flytta känns som kallt porslin 

gränslar dig i taxin ditt näsblod som rinner längst mitt lår är så vackert att jag måste gråta

på knä i tele2 butiken

 en alldeles för hårt flätad fläta 

tredje ögat poppar popcorn

gråter min vikt får chambre separee försäljaren är rädd för gråt 

i stort behov av en god man 

är du vaken

den som ser får se 

den som känner förnimmer 

i dig hör jag allt du inte säger 

hur det började:

du finns

dina händers spännbälte mina dagars vildhästar

 tänker en hel dag på bilden med manshänder 

som håller i hakan med vänster ciggen stoppar han i hennes mun med höger

du gör en rökring som jag sticker in fingret i och utan att byta ett ord drar vi till hotellet

inträngandets skrik är svältens gnistan i dina rökgråögon håller liv i månader

dikten är drömmen aldrig så fri 

drömmen är dikten aldrig så fri

på kärlek och död

 du rör dig i mig som en föraning 

skrattet i halsen som skydd mot sorgen

jag  kan konsten att klara mig på mycket lite

det är en speciell sorts förmåga att urskilja det nödvändigaste

och modet att avstå allt det överflödiga

du är som luft för mig överallt närvarande 

har sett dig i ögonen och djupare

allt kommer ur nåd 

behovet är allts början

begäret ett extra liv i Super mario

begränsning som självmord 

ivern du ger mig är värd vad du än begär

 ett likblekt år i övrigt 

köper rosor till min gynekolog 

mjölk och extas som titel ?

jag var 17 år hade rymt hemifrån och körde cross i skogen 

tog pappas bil till körskolan sen toppade jag den barfota på väg hem 

delade meningar enade kroppar 

jag hoppas du ser bilden alla har instagram för en enda person den som säger något annat ljuger

pappa kallade mig gasell jag minns inte varför 

jag har glömt hur blod smakar 

att fuktas 

mina ögons ändlösa ylande 

jag hinner inte med en refusering till i livet 

precis börjat lyssna på Thåströms nya fantiserar om att han kommer när han sjunger att han kommer

 att skiva poesi ska vara som att strypa sig själv 

 ta del av den överleva

hösten är inne i mig som citalopram

men jag vet inte när jag ska handla eller hur

lyssnar till benmärgens röst 

svankar och målar mig in 

den absolut sista chansens drog 

alla tunnelbanor bär till Berlin 

allting verkar genom allt annat 

tar du 11:11 portalen in i mig 

den som lever i strålkastarmotljus åldras inte

själ lär sig från själ inte Netflix eller chattgpt

den söta doften av höst

 en natt i höften 

ett avsked i halsen 

det var särskilt mig själv jag saknade i somras 

lämnar psykiatrin( igen) de vill att hålen ska vara kvar annars finns ingenstans att stoppa alla tabletter

det skymmer jag trivs så oerhört ensam på Rival 

Monteliusvägen hem blundar och ser ut över fjädern i ett parallellt liv är jag i Köpenhamn 

en natt i höften 

ett avsked i halsen 

det jag skriver i dikt är poesi

 jag har aldrig blivit älskad så i den bemärkelsen är jag orörd

skulle vilja skicka upp ett flygplan med text över Vega i natt

se ditt ansikte när du kommer 

vi ligger på taket till bussen och jag har din bröstvårta i munnen 

tackar climatechange för en natt under stjärnorna i Oktober 

du som gud och Aslan jag ropar bara när det är på liv och död 

känner att jag har ett stjärnfall kvar i kroppen

 ingen synd är större än att stå emot den 

den enda du kan vara otrogen mot är dig själv

när livet efterspelas är det dig själv du får be om förlåt

för att du ställde dig över attraktionslagen 

kärlek handlar inte om begränsning 

kärlek är fri form 

kärlek visar man med kroppen och hur man behandlar den 

skrubbar mig i duschen under fullmånen det är det närmsta jag kommer att ömsa skinn

känner dig mer än jag vill nu när jag tuneat in på dig igen de stora penseldragen 

hur du rör dig går av och på 

öppnar höften stryker sig mellan revbenen en silkeslen friktion som fyller min själ eller musans

(varför)

 du lever tillsammans med någon 

när du kunnat vara levande med vem som helst 

Ringvägen vibrerar det känns som om jag håller på att gå av på mitten ju närmare jag kommer Odenplan

din röst i radion när den tar slut vet jag inte hur jag ska stänga av dig 

 klarar inte av min vardag med falluckorna öppna

se mig som ett avskilt rum som bara är till för dig

innanför trostyget en trygg behållare hennes hud runt hans som ett skydd mot världen 

ett konstant osynligt hölje som för alltid gör deras liv till något storslaget i smyg

så fort han kommer in i behållaren försvinner allt annat inget annat når än nu 

(därför)

får likes varje dag på min poesi i fantasin

 utan en följarskaras respons är skapandet utan symmetri 

min kropp känns som ett laboratorium atm

såg oss vid altaret i natt jag viskade i ditt öra om livet jag kan ge dig med min mun 

du bländar med blicken  och skjuter 

du som supermånen drar i köttet från andra sidan stan om natten

 ögon låsta i ögon en portal som blöder ljus 

det var aldrig inte vi 

jag är hon jag är och krockar med världen var dag

ägnar mig åt mina intressen (dig) med stor intensitet 

just nu kan jag inte svälja mina tabletter 

kväver mig själv skulle gå på Hagmans release men hela mitt innanmäte är fullt

ju djupare ja dyker ju mindre val kvar ju friare  blir jag

har varit en mänsklig stafettpinne i psykvården i över 20 år samhällets största illusion 

du är aldrig ensam jag har stått på spåret på bron haft stenar i fickorna tabletter i handen 

alltid ensam 

jag hämtar upp mig själv och skriver för livet 

bara skrivandet gör verkligheten verklig

 att se men inte röra

till låsta människor finns inga nycklar de måste öppna själva

mammas hand i håret 

din fru i allen och allt annat i ditt liv jag inte vill veta någonting om

avstånd och omöjlighet som en oslagbar lockelse 

sitter på golvet i studion och tänker på dig och orden som jag vigt mitt liv så envist åt

varje dag sedan 2007 har jag skrivit minst 1 dikt utan undantag och egentligen varje dag före det i dagboken

tänk om jag hade blivit något någon utbildat mig till något jag kunnat försörja mig på 

men innerst inne vill jag ju inget annat än det jag så förtvivlat försöker få att hända

det har aldrig funnits något annat val efter dansen och jag tror inget kommer efter utom döden 

bara skrivandet gör verkligheten verklig och bara där kan jag fly den 

och beträffande dig så....om inte du ...ingen

förstå någon gång jag är precis som röda vita rosen en gömd skatt som måste hittas

rader av ljung på Mariatorget 

det känns som om någon skurit i mig 

lämnar tillbaka tröjan det känns som om jag lämnar bort juveler för du har sett den 

älskar dig så det svider så jag skriver så här banalt

min röst är svag trycker en vegansk hamburgertallrik för att försöka fylla slukhålet 

sitter på Rival för att få tänka ifred känna igenom allt ostört

känsla för känsla sortera och lagra alla detaljer noggrant 

hur du drar handen genom håret snurrar armen som en diskuskastare 

en trumpetversion av my heart will go on drar igång och då kan jag inte längre hålla emot tårarna

Norrköping

 all förälskelse kommer ur en känsla av att vilja förändras 

försöker förgäves greppa som om jag aldrig hållit fast något i hela mitt liv 

förlorar mig handlöst ,vad är det annars för mening med någonting ?

springer som askungen över dammen mot det sista tåget hem 

det var så länge sen det fanns en väg bort

svullen 

han som förintar mig samtidigt som jag föds ur det 

sväljer det jag kan och drunknar i resten 

kärlek kräver inte kärlek kärlek är 

jag säger inget mer jag vet att du vet 

och när jag vaknar finns jag kvar

 var varelse är en budbärare ingenting är omöjligt det tar bara olika lång tid 

tiden är overklig dikten är verklig 

du var något jag omedelbart  visste att jag inte skulle kunna undvika

  när jag blev kär så gjorde jag dig direkt till min Molganpojkvän 

från den stunden har jag aldrig mer känt mig ensam 

som om jag tingats av dig 

lövhalka Du.på tal om underverk 

det finns bara en bro kvar föraningen ligger alltid i inandningsluften 

extrem fokus och känslan bortom tanken om den 

det finns inget öde -jag repeterar det finns inget öde bara teknik och goda förberedelser

mitt imperium är min skrivbok orkestrerar skeenden minns du Ethan Hawke? det finns ingen slump baby

allt var frekvens 

av principiella skäl sätter jag mig aldrig i ett flygplan men tåg går bra

var min gud är min gud och klitoris 

kommer du ihåg i slutet på 90-talet när alla var rädda för att ozonlagret skulle försvinna med hårspray

 och min största rädsla var att bli kvar i Växjö gift eller mellanchef 

du kan bara verkligen älska en främling alla öppna ögonblick bryggkaffe 

10/10 10:10  portalen bland blommor i kungsan och alla chanser förnyas 

jag ville vara vid liv Joel Spira på bussen potatissmörgås 

under trostyget en behållare för drömmar

hjärtat slår 3 miljarder slag under ett liv spar några åt mig 

varför tillät jag mig förnedringen

 förväntansfull 

adrenalinstinn hängslen tuschad tisha

ett andra språk dimma hårt regn 

det är knappt att jag minns mig själv 

men jag har också ett bekräftelse behov 

fast jag bara matar alla andras munnar 

fågelmamma

ridån går upp 

nu eller aldrig 

förfinar verket 

färdigställer katarsis

fullsatt 

förödmjukelsen 

cellerna minns

jag vill att du sänker dig ner i mig som man sänker sig ner i ett badkar

hur kan ingen annan fått dig att inse att det jag sa är sant

fantiserar om en bild eller om det är en sann dröm 

tar den in i en spegel på hotell jag har inga kläder du sitter på en stol jämte spegeln röker

benen brett isär ett mjukt avväpnat kön

en närmst dödlig dos av dina fingrars plockande

jag vet nu vad kroppslig dyrkan är 

hans nackgrepp när jag fantiserar om det spänns svalget ut

och världen blir allt minde mor

äter nästan bara det här : stora mjuka oliver citron yoghurt granatäpplekärnor 

det är helt ofattbart när jag tänker på det hur länge jag kände till dig utan att förstå vad som väntade

natten kommer allt tidigare tack gode gud

sommaren hör ihop med döden 

känner du dig aldrig ensam frågar L nej bara fri

vaknar väldigt ofta om natten av att jag gnyr 

åldern lösgörs ur mig när jag drömmer

11:11 ge mig 1 outplånligt minne 

 

Fuck forever

 hos gyn blir det alltid plågsamt tydligt att jag inte fyllt min funktion:att forma en ny kropp ur min 

väva fram en helt ny hud men amoraliteten att placera ett barn i en jord under kollaps är under min brutalitet 

jag tänker på alla delar av mig som du bär på

och hur jag drömde om dig långt innan jag visste att du fanns

huggtänder salivblänket 

dra sig ur tända en cigg 

vår lilla lott i rymden är ytterst tillfällig 

och när jag slutar vilja vara den hon du ser mig som finns ingenting kvar 

det vackraste man kan göra för någon är att gå när det är över

Fuck forever 

Skeppsholmen

teater som ångvält sen dog luren 

att existera utan den är lönlöst 

jag vet inte ens vad klockan är 

sover på måfå 

du suger som ett vakuum 

avsaknaden ekar i mina knän 

det är väldigt sällan man vet när det är sista gången

men jag tänker nog alltid att det är det och lägger noggrant detaljer på minnet

höjer tillfället och motspelaren i ett strålkastarljus små små ögonblick 

som hur jag tog in dig i vita kalsonger kan jag stretcha ut till en evighet 

dimman sväljer det jag kan och drunknar i resten

 det går väl aldrig riktigt att veta varför man begär någon 

det är djupare än medvetandet på instinkt 

jag väljer dig och låter dig välja mig 

vill nog mest veta om det hårda kan ge vika 

om skrattet kan bli gråt 

yta djup 

flykt närvaro

min instinkt var att jag ville sträcka fram handen och röra ditt skrev 

men jag skrev om det istället 

hur du gör ont i mig på ett sätt som jag fortfarande inte har förmågan att förstå

hon tänker nog aldrig på ditt andetag 

det bara är där varje gång hon vaknar 

öppnar persiennen mellan liv och död

 att våga böja nacken som överlåtelse 

 öppna soulgate sluta savea hjärtat

våga blossa upp omkullkasta all annan längtan 

du fanns

du finns 

oktober hem sen  första gången i år jag inte ville dö 

låt mig bli din fingerdocka

född att göra poesi förpassad till instagram

 det som aldrig riktigt fötts kan inte dö

innan allt som aldrig kommer ske inte hade hänt 

och jag led och föll skakade din hand och sa hej hej jag vill bara ha allting

log i kors och tog av mig kläderna satt fint 

det räcker inte sa du med låsta käkar

musans fall 

hon hade nyfärgat hår när hon kastade sig utför bron

föreställer mig att du läser om det på insta i en för lågt uppknäppt skjorta  prålig kedja

kraftig käke köttätande röst 

inte för att det är en tröst 

men varje natt drömmer jag om svaret du aldrig skrev 

jag skulle aldrig säga nej till dig 

aldrig 

nattänglar

 begår jag ett brott i mig om jag åker och ser dig

när någon delar min poesi och jag ser mig själv utifrån blir jag nästan kär intresserad

 behöver bli besatt av någon som upptar hela min existens

utplånar mig se vem jag blir genom hans ögon och vad hon skriver

och när jag slutar vilja vara den hon finns ingenting kvar

det finns alltid ett före och ett efter och utan undantag 

har alla mina möten med handjur gjort mig ensammare än jag var före