söndag och jag tycker om att tänka på att vi vaknar i samma stad
hjortron grädde rostad marsipan
din röst som marmor
skriker ditt namn när jag kommer
kan man se upp till någon så här ens utan att se ner på sig själv
vaknar och vet
somnar och vet
jag vill ge blod
släppa allt för jublet i knäna
lugna dig i olika städer och känna mig odödlig
du skulle knulla mig och jag skulle dö lite varje gång
allt jag fantiserade om den första sommaren innan mordhotet
nu pratar jag med dig i huvudet har svårt att känna mina konturer när jag inte kopplar upp mig på dig
kan lika väl duka under för dyrkan för jag kommer aldrig att komma över dig
varje dag håller jag mig från att inte skriva till dig det tar allt jag har
och sen börjar det om igen ärligt talat jag tror jag hade sagt ditt namn när jag vaknat efter ett år i koma
det är hur djupt det är
med mörker kommer mörker men det är också en trygghet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar