du som supermånen drar i köttet från andra sidan stan om natten

 ögon låsta i ögon en portal som blöder ljus 

det var aldrig inte vi 

jag är hon jag är och krockar med världen var dag

ägnar mig åt mina intressen (dig) med stor intensitet 

just nu kan jag inte svälja mina tabletter 

kväver mig själv skulle gå på Hagmans release men hela mitt innanmäte är fullt

ju djupare ja dyker ju mindre val kvar ju friare  blir jag

har varit en mänsklig stafettpinne i psykvården i över 20 år samhällets största illusion 

du är aldrig ensam jag har stått på spåret på bron haft stenar i fickorna tabletter i handen 

alltid ensam 

jag hämtar upp mig själv och skriver för livet