att existera utan den är lönlöst
jag vet inte ens vad klockan är
sover på måfå
du suger som ett vakuum
avsaknaden ekar i mina knän
det är väldigt sällan man vet när det är sista gången
men jag tänker nog alltid att det är det och lägger noggrant detaljer på minnet
höjer tillfället och motspelaren i ett strålkastarljus små små ögonblick
som hur jag tog in dig i vita kalsonger kan jag stretcha ut till en evighet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar