söndag 14 augusti 2011

"Utanförskapet är viktigt.Ska man skriva något väsentligt om någonting kan man inte vara en del av det"


Plötsligt känner jag mig precis rätt.Kanske finns jag som mest när jag inte syns. Hela sommaren har jag frustrerat suktat efter nycklar. Kanske kommer jag senare vara tacksam just över att jag stog ensam kvar & längtade in?
Är där jag är nu en nödvändighet?
Att skriva är att inte dö.När jag blir stor vill jag skriva som Knausgård.

8 kommentarer:

  1. går man under så fort man blir del av den gemenskap man längtar efter...?

    SvaraRadera
  2. Absolut inte tanken utan snarare att man aldrig inser att man är exakt på den plats man ska vara när man är där.Kram!

    SvaraRadera
  3. Tack hemliga kvinna :-))

    SvaraRadera
  4. Jag älskade snarare. Även om det blandades med ångest så dämpades den av tonerna. Hur var det för dig?

    Du skriver otroligt, redan nu. Forstätt skiriva ord från ditt oroshjärta som ändå är ack så fint. Fortsätt leva.

    SvaraRadera
  5. Jag vandrade in till stan själv efteråt. Förstår precis hur du menar. Faller hårt efteråt jag med. Förstår det inte riktigt..

    SvaraRadera
  6. Jo, jag bor i Göteborg. Men har varit och arbetat över sommaren i Dalarna så är här uppe. Och idag åkte jag och en kompis till Ikea i västerås

    SvaraRadera
  7. Tack för kommentarerna på min blogg.
    Hoppas du får en mysig dag!
    Kram/Helena

    SvaraRadera