viskar jag mjukt mot min handrygg
kan inte minnas en annan människas tröst
mina omslutande lager stängs inte längre
hela mitt bröstparti är öppet
själens fäste i Jocke Åhlunds fingertoppar
rytmer som får mig att glömma allt som gör ont
i en timma sitter jag på konstakademins golv och ska inte dö
bara in i den öppna munnen
begära dina vampyraptänder
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar