varje morgon varje natt ber jag till gud att vara beredd på vadsomhelst
tar en nutbuttercup i munnen släpper taget när den smälter tredje ögat mjuknar
linjerna i ansiktet slätas ut
jag vill ur nästan allt jag tar mig in i
huvudet brinner min längtan tillhör också barnets
min vaksamhet är min räddning
som en häst känner jag av intentionerna och drar mig instinktivt undan
du kan inte ha avsikter med mig
inte tränga mig
jag sluter
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar