tänjer ut mig svälter med flit
osäkrad utför rörelserna utan att veta målet
yogans lugnande mönster leder er från början tillslut
kroppen som insats mina fysiska impulser är ett djurs
skyggar tillbaka om en kropp närmar sig för snabbt
samma beredskap som överlevnad
som du kan inte se om en hund har ont
axlarnas linjering fötternas point
ingen känner mig än det är en sorg och en lättnad
svullna knoppar kall vår som stål
"vi" dyker upp på de mest besvärliga platser
sen drömmer jag om Jocke Åhlund som ett vulkanutbrott
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar