pressar insidan mot utsidan tar en resorb
allt som brister
skynda dig innan jag skenar
något att kalla någon mot evigheten
tiden är oskuld skyll inte på tiden
min blyghet vågade inte ens vinka på andra sidan glaset
Emilia kändes som en varm släkting
kroppen vet vad förståndet glömmer
finns det en tvekan finns ingen tvekan
begäret som ett bortglömt språk som bara minns om vi talar det
vi letar efter utmaning och förståelse i samma kropp
skriver inte för någons frälsning vill bara väcka något som sover
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar