mutead av pollen
bild på dig i studion fan! säger jag till skärmen i Fatbursparken
kroppen savar
den siamesiska känslan var du börjar och jag slutar
en sväljer en sjunger
funder på att tatuera in " stör ej" i pannan
Anna lossar alla kotpar jag vill ge henne alla pengar jag inte har
jag är fri ensam på lokal det gör mig lycklig
du har dröjt dig kvar i mig som en kronisk inflammation
gnider mig mot fantasin tills jag däckar
cigarettgulaköksluckor grannen har fest jag ligger med lurar
behovet av att känna gränsen mellan mig och alla andra
ingen kan forcera något som jag
gör dig till en främling igen
ingen skulle behöva dö för ingenting
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar