varje år varje vår
jag hamnar alltid här
det gör så jävla ont när ljuset kommer tillbaka
undrar om frånvaron av dig i mig syns utanpå
att hålla ett skrik i handen
krossad wasabi på allt
den sanna essensen att förstå det oundvikliga
och handla på det
så jag undrar var är din okontrollerbara sida eller din vildsinta
allt får tydligare konsekvenser nu
det är ont om tid kvar att vara storslagen
flykten är ett djur och det här är mitt liv hur jag lever det
han och jag som sjunkande skepp och livräddade i varandra på samma gång i samma omfamning
det finns inga synonymer nog för hur du använder stämbanden och det är sant att jag består av avsaknaden av din kropp
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar