mammas flanellskjorta
gråten över knäskålarna
man vet inte vem man blir i hop med
men alltid vem man lämnar
jag minns vad allt betytt
tro inget annat
jag vet inte hur det är att invänta en natt tillsammans
utan att vara på väg någon annanstans än mot sanningen
fortsätter jag för där känslan övervinner förståndet finns liv
den femte dimensionen
någon har alltid ondare är hungrigare mer ledsen
knappt vuxit färdigt
sen är det slut
det är en speciell sorts saknad i en viss längtan
över allt som aldrig blev
förvandlas till en stum sorg mantel
paradiset en början som slår ut allt
jag kan inte värja mig mot dig som jag alltid vänder bort
livrädd för vad någon ska hitta i mig eller saknaden av
jag har verkligen inget annat att erbjuda dig än mig
förlåt
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar