Våra samtal går på prompter inuti

 

om det börjar brinna vill jag bara rädda dem

Min elev som gick förbi oss skrev ” i never see you looking at someone like that ”

Sen fick jag en panikattack eller blodsockerfall det är svårt för mig att veta

Skriver till Åsa i New york ”mina knän är mjuka”

som jag dunkade 

allt rusande innanmäte

det största är verkligen att kunna hålla space

inte vika av

låta sig övertas

blanda samman varandras floder

bli dyngblöta sen gå hem äta keso och se Tunna blå linjen

var för sig

hålla ut

ett helt liv

tala med dig tills jag dör