Går till Herrmans för att tröstäta paj den var slut
så är jag
städade bort vissna rosor från Olivers grav
nu är bara min lila nejlika kvar
plommon är septembers tonart
djuret drar
skriver mig fri
staden tar av sig kläderna
allt slocknar
jag minns Mickes sista leende
ingen vet något om hur jag sparar tabletter
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar