det vita gör stockholm ljudlöst

tänk om du haft en skärmdump på en nude som cover

julskinka fast griljerad kål i gommen 

btw hur kan du fortsätta äta sova le  knulla andas?

min pappa har varit död i 20 år nästa år sa min mamma igår 

lista över saker den här texten inte kommer göra för mig: få dig

hur länge varar en människa helt utan beröring 

vill ta i den italienska pojkens hår 

skriver mitt namn på en lapp han har ögon i nacken 

gör mig beredd 

får alla ögonlås 

känns som om jag badar i tiramisu

ju högre jag flyger ju mindre blir skuggan

varenda detalj är levande i mig 

jag är som en tombola med olika bilder av dig inuti 

fuck nu tog hon i sällskapet den italienska pojkens 23åriga ansikte i sina händer 

och jag hade känt mig otrogen min dyrkan hursomhelst

den som dör i en dröm vaknar aldrig mer

 skriver en dikt med bläck

skriver rent  den i datorn 

går till en arbetsplats och skriver ut den 

läser den högt klär mig fint 

betalar en vän att följa med 

står i kö utomhus 

är först i kön 

sen fick jag inte plats alls 

men det är en inkluderande gemenskap fick jag höra 

varannan man berättade hur oförberedd han var 

då skrattade publiken 

jag antar att det inte är på liv och död för dem 

jag måste sluta tro att det är så för alla 

sätter på något att gråta till 

den som dör i en dröm vaknar aldrig mer 

*hoppas*

mörkret smälter som olja över Långholmsgatan

 demonisk kärlek ett heligt löfte om något förbjudet

något som skulle förtära oss båda 

jag vet inte om vi finns

jag vet inte om vi finns 

jag vet inte om vi finns

en decemberhimmel som inte lovar något men inte heller tar

utanför tiden i ständig rörelse

försvarar mig inte tvärtom 

skrivandet utspelar sig mellan impuls och filtrerandet av impulsen 

till sist överlämnandet skrivandets säkerhet

sen frånvaro av ord tills nästa impuls

kroppens mimik för den som kan läsa

det finns en trygghet att bära sin sanning

öppen som ett fönster 

låt mig vara en tickande blomma i ditt bröst

du plockar fram vid speciella tillfällen 

Hur Simon le bon sjunger happy birthday to you rakt in i mig på cafe Bellman

 vårt stoppord hade kunnat vara :cowabunga

allt för ingenting baby

bytte från kalcit till citrin och sen kom min present

fortfarande totalt oförmögen att hantera avvisande 

jag tror att vem du än frågar skulle mitt liv vara fattigt

min blick är vidöppen denna enastående  sluk och sväljningskraft

sammanbrottet granne med begäret

en slags oskuld ett blottat kön strupe 

den eviga jakten på puls ungdomens föralltidhet intakt 

ge mig något starkt ge mig något starkare 

ge mig mer än jag klarar av 

alla sinnen förlorade ge mig spänningen i tjuvrökning 

ge mig zlatans bicykleta mål mot England 

ge mig hur falsklegg kändes i knäna på G klubben 

ge mig hur luften darrar när man kommer ur flygplanet i ett varmt land 

ge mig din oskuld i en 60 säng  ge mig sitta  bak på din yamaha dt och bensinlukt i håret

hur länge kan man kväva en eld innan den inte längre kan väckas till liv 

eternal drishti

 om du låter mig följa ett spår hos dig 

du var mitt första leende på ett halvår nej mer

om jag älskar dig än? ha om jag inte älskar dig mer förtjänar jag inte att existera

om du bara inte hatade mig

 om du har en låt till mig

eller bara ett enda ja!

om du bara......nu när jag inte längre är den jag var innan jag visste att du fanns

ingenting i livet handlar om varaktighet 

om allt är ögonblick 

om du aldrig söker dig själv inuti mig 

att ge dig min kropp utgör en fara 

att inte göra det är döden 

har jag någonsin njutit fullt ut öppnat kroppen fått den att detonera som frökapslar 

sen uttömd släpper jag greppet forever 

jag lovar att försvinna in i mig själv 

att bli berömd är som att börja med heroin

 mitt nyår börjar idag 

ur fullmånen och ur retrograden 

denna extrema grad av kroppslig intensitet

allt föds ur motstånd 

skrivandet som perversion 

såg mitt x i 7 tv apparater samtidigt 

efter att inte ha sett honom på 4 år blev jag stående på Högbergsgatan 

människor sprang på löpband under dig 

fram tills idag har december varit helt okej 

nu sänks taket allt spänns åt

man utläser omfånget av läkemedel i ansiktet 

all obemött poesi 

all obesvarad kärlek 

könet avstängt 

tårarna rinner genom kroppen 

har jag nått min maxgräns

min kropp är sluten för alla andra födelser

trots att du bara sagt ett enda ord till mig 2024 så var det min höjdpunkt 

det hade kunnat bli så bra

mitt face är förbi nu

jag har förlorat 

igen 

du vet alla djur slåss inte några drar sig undan

sen jag förälskade mig i dig har jag varit i konstant nödläge

konstant nära döden upplevelse i din frånvaro

men att fly detta bortom  alla yttersta gränser för begär jag upplevt i detta liv vore 

en åttonde kardinalsynd 

kroppen har låtit mig skymta dess gräns i år

livrädd för förlamningen som ett avslut innebär

något måste hända  nu 

att säga  att man inte tror på fullmånens kraft är som att säga att man inte tror på regn

mentalt är jag så redo för Jude Law i en pytteliten stuga

det finns inget jag inte kan fly eller lämna  

knäna blir försvagade av att hålla fast och av att inte komma 

jul är ett tvångssyndrom där ni hetsäter djur låtsas att ni firar något och att ni älskar varandra 

säger det med överkonsumtion visar det med alkohol 

desperate times calls for desperate lines

 när jag föreställer mig oss är det aldrig så här tyst 

i fantasin viker din blick aldrig av

du håller  min hand på Stureplan 

som om du ägde den och jag har sån lust att kalla dig  baby

en gång var det romance i mina texter nu är det bara hunger

jag har vuxit ur så många liv 

naturens lag antar jag 

allt verkar meningslöst kanske finns jag trots allt bara på låtsas 

om man kan drunkna i sin kärlek till någon har jag dränkt mig

på min gravsten " dog av intensiteten i kärlek"

det är fegt att säga jag vill bli gammal med dig 

så dö med mig i natt 

Nobelpriset i ensamhet

 tystnad är det svåraste att förstå 

öronbedövande 

en särskild sorts saknad jag inte kan skilja från kroppen 

vill inte ens  skriva till dig längre

jag är inte ens poet 

bara ett fucking traumabarn som aldrig växer upp

du lämnar mig främmande 

varje morgon sträcker jag mig efter ditt namn 

kommer inte tillräckligt nära dig utan att dö om och om igen 

vad är poängen?

slickar rent Globen om det får din uppmärksamhet

 den årliga julbilden i plogen typ

fuckfingret höjt 

jag gör uppror nu 

mot hela  mitt liv so far 

var December känns som en knytnäve  i magen 

Juli mer av ett strypgrepp 

men mitt i slaget hör jag din röst

poesin finns i allt jag förlorat 

det vore så skönt att existera utan allas anspråk på min själ

bönens rörelse som en cyklon 

ljusinstallationen vid Rådhuset i halsen broarna hem 

jag slickar rent Globen om det får din uppmärksamhet 

finns ett liv efter denna exil 

vad är poängen?

insomnia fullmånedraget och uttåget ur retrograden

 medmänsklighet och kaffepengar

att vilja något så mycket att man inte ångrar sig sen

har dig i fragment androidpixlar

behöver egentligen bara veta att du rör dig till mig 

mina  bilder

Håkan 09:16 pappahänder 

tar de aldrig slut 

pappaåren 

blir ni aldrig hungriga igen 

slickar ögonlocken 

jag undrar vad kärlek är 

och hur man når 

vad är poängen 

om du inte öppnar dm 

Brunnsgatan och allt jag aldrig kommer att få uppleva

 som havets sälta i min mun 

ditt barn med korslagda  ben 

intuitionen i halsgropen 

ditt hjärta i story

snöhyacinter i plastpåsar

mailet till majorna

48 timmar senare har jag fysiskt ont i kroppen huvudvärk 

tänder av från dig 

jag ville att du skulle slicka något på mig 

kan precis få tag på en kaffepaket under 50 

gud låt mig aldrig bli rik 

snart är mina aprikosvåttapeter helt övertäckta 25 år senare på 24 kvadrat

still heartbroken som när jag flytta in 2000

jag vet nu att Picard är min favorithund och att du tappade en hel rad och spelade fel när  jag titta ner

vad är poängen?

Läcker som ett såll i Slussen

 den jag ville vara hon som räcker 

Chelsea hotel drömmer att jag gränslar Tom Ford 

vem söker efter mig som jag söker efter dig dag och natt 

snälla kan du bara sluta vara så jävla vacker och ogenomtränglig 

vaktar luren på läst som någon vaktar guld eller liv i krig 

pling! kan du vicka på Karlaplan i morgon yoga 45?

om jag blundar och verkligen fokuserar kan jag känna dig mot huden

hur din tungspets delar mig på mitten 

vill ur mitt skinn eller tränga ut dig ur min själ

för varför i helvete skulle någon som du 

svara någon som jag 

vad är poängen?

vad är poängen ?

 Gullmars hem i regn hur många gånger måste jag glömma att jag aldrig glömmer dig 

du som dödar rummet dödar mig med dina ögon 

pang pang du är död din mun dina händer 

nacken lätt bakåt parfymprovet från Christian dior som luktar 

som om knulla mig som ett djur hade haft en doft 

mina ansiktsdrag blir skarpare när jag står framför dig 

någon viskar i örat om mitt hår

njutningens dödliga epicentrum 

finalen som måste spelas ut 

och även om jag vet mycket väl vad det kostar så 

är det så här jag överlever 

det finns 2 scenarier i 1 av dem hoppas jag att du får reda på att jag gjorde allt 

Don Juan

 ilningarna dödstecknen 

allt utspelas i det osannolika atm 

Don Juan mitt skriv du fästet att hålla det för att hålla ut till den sekunden som är den sista

11 dagar kvar i den här åldern gråter till Duran Duran 

garden som kroppsdel 

det går verkligen inte att ta sig in i mig

denna  ständiga avläsning av omvärlden 

av kroppen när jag tar en cigarett återförenas jag med verkligheten en kort stund

när jag tänker på att jag aldrig någonsin kommer få känna  dig spänns hela  kroppen

sen följer  förlamningen 

Don juan som frälsare och förbannelse 

finns  det något mer jag kan göra för att du ska se mig?

har ett kg hår  till för säkerhetsskull 

är vi inte alla skyldiga någon?

din kropp den oberörbara

har du verkligen inget organ som är tillägnat mig ?

evakuera mig med dig tills tussilagon spricker

alla som kallar sig gudinnor & gurus är demoner 

det är iallafall min upplevelse 

om du inte riskerar livet riskerar du livet 

kärlek är att hålla i hårt som fan i en panikattack och släppa taget sen  när det är över 

kärleken alltså 

löftet i var skymnings tröst 

förälskar mig i fraseringen 

endast det livsnödvändiga kommer in i mitt liv 

du är en gåta attraktion och bortstötning 

den eviga fascinationen för den som hatar mig 

precis som min pappa 

var ögonblick måste förbli oersättligt hör du det 

screnshåttar ditt svar så jag fortare kan titta på det igen och igen 

du ser tillbaka på ett liv och mitt har nästan inte börjat

 Läser Hagman har "mina" två bord sitter mellan dem i kungatronen 

det närmsta lycka om inte lycka det känns som när man ser på film och somnar mitt i 

somnade i cigarett och vaknade i Johannes och du

någon måste göra filmen om ditt liv (det borde vara  Birro)

en gång sa Strage att du är min näst pankaste vän jag undrar om det är Hagman som är den pankaste? 

det är så mycket som är precis likt mellan oss 

en man som förblev en skuggdans 

en tik som vägrar lära sig loss

och tänk att du också tänker på Britney 

blundar och lutar huvudet mot väggen fantiserar om att jag är den hon som du spenderat 25 år med att vara obesvarat och besvarat förälskad i 

47 år in och jag har bara varit obesvarad du ligger 12 böcker före + en kid

en öppnad själ inför livets enda chans en stängd 

Bondegatan vem vill du vara

 i slutändan någon som berört någon 

minusgrader yung lean stressen 

ge min hand befogenhet 

jag måste ta hand om mig minutiös eftersom ingen annan gör det 

så länge jag kan jobba varje dag är det lugnt sen är det fattighjon 

en speciell sorts blottställdhet 

från handsättning till mun 

om jag ändå varit Cohen och fått det där samtalet

 som ändrar livets koordinater 

förlaget Marianne Hydra 

mina dikter är lika tillfälliga som  cigaretter 

din kropp vet om den här kroppen 

du är snål bro 

vägrar mig det enda jag begär (här går flyglarmet) 

utanför Mahalo är tiden galen 

fäster mig allt minde vid föremål människor situationer 

en djup kärlek till min identitetslöshet 

hur kommer det sig nu igen att jag fortfarande är vid liv?

kroppen helt  ödelagd 

min fars isolering av mig sitter i än jag antar att det är mitt öde 

bristen på hud de åren jag hade kunnat avla fram ett djur

det hade  jag såklart ångrat nu när jorden går under 

hur mår ni som gjort barn?

jag skulle vilja vara hondjur för dig kvinna ungdom älskarinna 

ni som ber om fru hur tänker ni?

vill in i dig som i ett missbruk 

det enda  jag vill äga är tillgång till dig 

håret utslaget den vidriga granen på Skeppsbron 

en längtan efter att försvinna helt när tiden är inne 

krig åt alla håll människan din horunge HOW DARE YOU förstöra allt när du precis som Kaj Pollack kan välja glädje 

farväl framtid mvh samtid 

en första sista gång du och jag en strålkastare

 en gång vid samma bord utan tvivel 

saknar dig fast du sitter mitt emot  men på det sättet man önskar att man haft en lycklig barndom 

du vill ha mig du vill ha mig du vill ha mig som som mantra in i toaspegeln 

för säger man samma sak tillräckligt många gånger blir det sant ju

beställer potatismos och sås lägger min hand över din högra 

den högra handen är mycket mer sensuell 

avståndet mellan begär och förvekligande :armlängds 

 märker att du är nervös verkar inte vara van att tala sanning 

man kan älska flera samtidigt  på helt olika sätt säger jag 

det här är början det här är slutet 

livet gillar inte den som desperat dröjer sig kvar 

Nymåne i retrograd

 såg  det sista hoppet rinna  ur händerna ner i behållaren av förlorad tid

November du var vacuum 

och du har redan allt du önskar 

falsk marknadsföring månskensteater 

på kanten till det oändliga 

dödens gränsområde

det här som inte är har inget slut i mig 

har jag överlevt mig själv nu

jag måste bara flytta 

en sommar ett år eller 4 som helt saknade beröring 

jag hade varit mer älskad som hund 

har avtjänat dig 

vänner som känns som tyngder 

tappar det helt grät i en julröd body på hm 

när du går på vid 22 känns det som om någon piskar mig i typ 1:42 

hur förintar man en annan människa

 genom att aktivera möjligheten till att gå under som alla människor har inprogrammerade

i mitt fall är det att inte svara på tilltal 

trycker på alla mina inre knappar 

tystnad tär som svält 

en konstant känsla av att inte vara  någon värd att svara är outhärdlig 

det enda samtal jag för är med min kropp 

min kropp är ett epicentrum för impulser föraningar känslor förnimmelser

efter att ha begärt ihjäl mig i dig begär jag inget 

käkar som smäller igen i luften sväljningar av skam 

stannar i fantasin utanför är ännu farligare för mig 

hela mitt liv har gått mig förbi 

det finns ingenting jag tagit mig för som jag lyckats med 

jag älskar dig det gör ont  

försöker bli älskad på 3 språk samtidigt utan framgång

någon lånar min bläckpenna på cafeet skriver sitt nummer på en lapp

och lämnar till M i kassan 

kroppen som kanske hinner få kroppsminnen från dig innan den ger sig av 

la noche är blå snaran dras åt 

jag är väl  någons i förhållande till min spegelbild 

varje ord förlöser ett annat 

en blottställdhet man lätt blir beroende av som skrämmer de flesta 

i väntan på svar slår hjärtat som på ett infångat djur 

den som betyder mest på hela jorden är längst bort

hatar mig förmodligen jag kan fortfarande gå lite  längre 

jag har en resa kvar 

målar naglarna svarta tar en selfie på toan 

är återigen näst intill intakt tonnår 

kroppen ihopkrupen som ett litet rävdjur 

ensam lek med sitt kön i duschen allt är ett spel på liv och död 

allt jag begär är en glupskhet 

skrivandet som gloria och även om jag är skyldig är jag poet 

dumheten i alltings ihopkopplande med sk verkligheten fascinerar mig 

i bästa fall kommer något av det jag skrivit finnas kvar i din blick långt efter jag lämnat jorden

  föll direkt kunde känna hur du pulserade i hårsäckarna 

lika självklart som att håret växer ut igen

lockas jag in i de oåtkomligas åtråvärda labyrint 

snurrig yr berusad 

amygdala som en svullen persika 

tiden tickar i handleden var 11:11 är en närmare döden 

enda platsen jag är säker på är i himlen 

dina ord är tömda på blod 

fyller lungorna med luft släpper taget 

karman spelas ut tills sista kortet är lagt 

var möte är ett farväl

 ett vildsvin i bröstet och ler 

världen slår så hårt 

horoskopet säger en ovanlig kärlek 

all kärlek skulle vara mig ovan 

retrogradens missförstånd 

i dag för 4 år sedan hade jag sex 

på min gravsten " hon som dog av längtan" 

hon som visste allt innan det skedde 

kan jag glömma att jag inte glömt någonting 

snälla 

kroppen är så viktig det konkreta hur den betalar hyran genom linjering 

detaljerna ni aldrig når fram till 

ni är så upptagna av tingen 

att passa in skulle bli min undergång och ett svek mot allt jag drömt om

 du vet livet behandlade oss olika  

allt är tyst nu som i en tragedi 

kroppen skakar av en ensamhet större än niagarafallen 

gud är också i kroppen är jag schizo nu eller psykos går det att veta jag minns inte 

2 grät på klass och kramade varandra sa att jag är den enda som tar bort allt 

ändå är det jag som behöver låna pengar jag undrar hur det är att ha ett eget värde 

fontänen på torget tom på känslor

slutscenen: alla människors förmögenheter är luft när vi har 15 grader i November

årstiderna är vålnader nu

alla  blundar tittar bort bokar en resa 

att låta dig utplåna mig är det enda sättet att överleva dig 

livet känns som en ständigt pågående striptease until the final show för gud

 fuck! kan jag få 5 min av ditt liv 

fan! fattar du att jag är den som förlorar mest 

att allt är bara för dig alla andra levande är ointressanta 

du kan starta ett fucking onlyfanskonto i mitt namn och fylla det 

igår skulle Emil Forselius fyllt 50 det känns fortfarande som om han vill säga mig något 

måste jag alltid förlora 

kärlek har följt mig på avstånd genom livet 

den obesvarade är jag trogen in i döden 

alla säger att jag måste sluta försöka så jävla hårt 

men allt skulle kunna vara viktigt 

vändningen 

jag tror det handlar om vad man förlorat i livet 

angelägenhetsgraden 

och om jag inte  försökte vad skulle då inte födas

så jag fortsätter står rak i ryggen framför dig med allt jag inte har 

och tar emot dig för allt du är 

alla vill hänföra någon

 jag vill inte sluta vänta mig allt 

hur jävla ständig besvikelse än är

hur vid liv du håller mig 

Kungsbrostrand andetagen blir till  imma nu 

räcker det att älska ord

måste jag älska i verkligheten 

kan jag inte bara vara helt fylld av en fantasipojkvän 

lipa i fyra årstider 

ett desperat greppande  typ som när kaffet är slut är allt slut 

211

 brinn medan du kan i detta liv 

en hel natt utan sömn helikopterrånet allt tickar på jag har dig i fragment pixlar det hade kunnat vara du och jag på repeat all night long 

allt är en chansning

 min kropps konstanta klarspråk 2 år 1 vecka 1 dag har jag varit kär i dig 

eller besatt jag har aldrig fattat skillnaden

rakad bortom perfektion färgad plockad klippt 

lakanens styva linjer mot höftbenen och sen

hur hårt det vackraste kan krasa 

håll min tofs tills jag tror du gör det 

du älskar mig som stumfilm 

det finns ingen ände på vad jag vill dig 

i hela livet har jag hoppat på 2 palla vänta på 4:e ska det ske eller 6:e smäller det

  alla dikters du har stått kvar på kanten sett mig falla lagt huvudet på sned

och sen gått vidare i livet 

det här är min värld bara min jag har 4 digestivekex med smör och honung 

aldrig kan någon ta  ingenting från mig 

jag får aldrig sluta gå

det finns platser och personer man måste lämna innan de betyder allt 

den första snön skiktas över Odenplan som florsocker och jag tänker på Wikingsson

 när jag genar över till tuben

att vi har samma rabattknapp känns som Monopol syskon typ 

om du är på min frekvens finns inga årstider

 ingen linjär tid 

ett skott i länden första varningen eller startskottet

ett slut en början 

snö 

en längtan tar vid efter en längtan 

smaken av saffran bär med sig åren av avstånd 

som alla andra djur bryr jag mig inte om klockan 

bruset i örat Anna svarar på planet på natten  flyger jag 

haren vet inte att jag kommer men känner det i kroppen och så jag 

skriver mig inte fri men absolut sann 

sista gången jag såg min pappa vid liv blev jag så rädd att jag gömde mig under sängen 

if im not all in then im all out

 mitt universum utan Lars Eidinger är inte stort nog 

rabblar mina tacksamheter snuddar vid något slags liv 

kan jag tillbe något som ännu inte är grott 

första frosten dm dikten 

hur en enda tanke på honom är starkare än tusen som handlar om något annat 

känns som snöstorm i Berlin utan el jag hämtar ner det överjordiska

stearinet till underjorden 

nåden i att ingen människa klarar av att vara alltigenom konsekvent 

det finns egentligen bara två sorters människor de som tryckte tungan mot en frusen lyktstolpe och de som inte gjorde det

 alla kort jag spelar brinner upp 

sänker blicken för gud och dig tycks all tid oändlig 

för mig är all tid att förlora 

tar i allt jag kan

stupar utmattad 

att en gång för alla ge  upp  patetiska förhoppningar att höra till 

något någon 

skrivande människor ska inte tillhöra något någon

fullbordan enbart i dikt och bön 

kan du inte fantisera fram en älskare som försvinner när du är klar har du inte fantasi nog 

oliver och lightläsk

att ligga full på asfalten ämnad för något stort 

större jag skulle bli Britney well med facit i hand 

 övertygelsen att jag är så jävla speciell har liksom aldrig riktigt lossat 

den konstanta känslan av att vadsomhelst närsomhelst kan hända 

att alltid vara beredd 

den ständiga törsten den oförnimbara duloopen ha ha ha hela livet bortkastat för känslan 

det enda jag levt för och trots noll bevismaterial har jag tolkat allt som livsavgörande tecken

hur min hjärna ivrigt plockar fram hur exakt varje steg i mitt liv lett till dig 

ÄNTLIGEN fylls jag av adrenalin dopamin någon annan än mig själv 

mitt eget fjuttiga under existensminimumlife

jag lämnar allt följer dig varsomhelst till och med till den där pinsamma resorten 

solen går upp i slussen 

åh courtney

 rörelser som kändes i bäckenet 

att vara kär i dig känns som hunger games 

hur jävla lite jag är värd som människa  

trots att jag konstant överlevererar 

hur är det att vara vuxen och ha föräldrar som sätter ett värde i att göra allt för en?

pulsen i öronen 

snälla jag räcker aldrig förlåt 

är jag böjlig nog 

används som hävstång 

vet att min kropp hela tiden kan bytas ut mot en ny kropp att bryta ned

om ingenting är beständigt måste allt vara fotfäste därför är jag yogafröken 

om något mer nu inte händer så finns jag inte 

om att vara jag inte är våld så vet jag inte 

om eldar jag inte längre minns hur man tänder(tydligen) 

hur mycket frånvaro kan en enda människa bära

 det är som om orden är mitt enda  existensberättigande 

dikterna måste vara allt men det funkar ju inte så

tar i så jag spricker bokstavligt 

varför är ingenting annat viktigt för mig

sjunger som om det är första och sista gången 

och låt oss hoppas att det är det 

hur kan man älska någon  som man ännu inte känner 

hon på toan sa "du ligger nu  före hela världen i passion" 

det är nog mer det att jag slutar aldrig vara konstnären 

ge mig ett intryck starkt nog och jag följer det till världens ände 

en affär börjar med en sinnessjukt lång uppvaktning av den ena och ett lika sinnessjukt motstånd från den andra inför det båda vet ändå måste ske när allt blivit oemotståndligt

 skjuter fram höften 

hjärtat leder aldrig funktion före känsla  

faran i att älska någon fullt ut 

skulle aldrig varit så vacker

vissa tider är gjorda för fullbordan 

den svindlande närheten hos två som egentligen inte hör i hop 

allt har sin mening och väg dit

min är in under din tyngd 

den sista början 

det första slutet 

jag var inte beredd på att förlora något (så mycket)

jag hade velat ha något (allt) 

skulle skydda  dig med våld 

käken drar ihop sig mot fullmånen

 grenslar dig med ögonen genom luren 

om en kvart går du på och jag lägger mig ner på badrumsgolvet 

om 1,40 är din skjorta våt hur är ditt skrev undrar jag 

har sparat mig i år nu jag är ett ostämt piano

låt oss vara vänner som inte kan låta bli varandra 

det var faktiskt du som började på den indiska restaurangen första pandemisommaren 

du satt i fönstret och jag gick förbi 3 gånger för jag blev beroende av hur du såg på mig 

sveper November som en mantel

 gatljusen smeker själen

äter en Felixpaj som om det var 99 blandband  och min collies  långa nosavtryck på bilrutan Mazda 323 i guld

endast de starkaste träden har löv kvar  nu 

naturen tystnar på kommando 

jj tar sig in det är ömt oändligt ömt 

gomseglet över slussen mjölkvita dimmor 

kommer jag gå genom natten 

vill du ens det här med mig som jag vill 

min längtan har alltid sprungit före mig 

kastat sig rakt ut 

knulla mig med tvsmink

 kollar klippen på cafe det dånar i öronen av blodtillförsel 

hihatten bönfaller mig när dina ögon snurrar så där jag beslutar mig för  att det är min favoritgrej hos dig

saliv utsöndringen som när man tar första tuggan av en pizza och hela munnen fylls 

suget som en fysiskt töjande vävnad 

energispråket det vi föddes med från kropp till kropp

just här och du vidgar mig som grönska 

bit i rosen svälj oblaten för jag vet vem som tänder stjärnorna 

11/11 11:11 portalen

 rykta mig 

obarmhärtigt blå tystnad 

drömmer min kärlek så långt den når

för alla är någons längtan ju 

Mattis piano  kaffe 

frånvaron flyger som svalor in och ur bröstet 

vattnar alla ingen släcker mig inget 

din tid har fått mer än nog av dig i den sättningen jag svär 

sköljer ansiktet med is går ut som om inget hänt 

det värsta är att jag alltid lyckas

11/11 11:11 tänder ett ljus för fullbordan 

om du visste att jag skulle dö skulle du svara då

 skulle du ha något att säga 

skulle du röra mig 

skulle du hålla mig med öppna ögon 

skulle du förstå 

skulle du leta innanför 

skulle du le när hjärtat mitt pressades ut genom munnen

skulle du ljuvligt långsamt ljudlöst 

skulle du ge mig tyngden till sist 

skulle du låta nuet ta dig med till min värld 

skulle du genomgå den oundvikliga ceremonin 

skulle du be mig att aldrig säga något 

bända upp  munnen med fingrarna 

skulle jag ens överleva dig  

och vem skulle jag säga något till det är ju bara dig jag vill prata med 

det går inte att fly från att försöka

 med vetskapen om dig

när huden spänns 

byter lakan 

kallar på dig  som om varje gång var den första 

(det är ju det)

all åtrå tvinnas av avstånd 

spinner min kropp är förvånad 

den fick en chans till

vad ögonblicket än kräver 

när begäret äntligen byter förseglingen 

blygseln trycks ner längst låren 

det går inte att fly från att försöka 

med vetskapen om dig 

jag är en människa som håller på att förvandlas till djur

 din blå ouppnåelighet 

min röda dyrkan 

kameralinsen glansig av estetik

den dödliga våglängden 

skammen smeker en galen decades av avvisningar 

hjärnan gör sitt yttersta för att inte gå dit 

att vara barn och förfrysa av rädsla

att vara vuxen och förfrysa av rädsla inne på Ica aptiten vid satsumasen när hjärnan trots alla sjuhundra år terapi lyckas 

förbi your famous barriärer och vidare in befrukta dina innersta tankar låta de växa som maskrosor

 vaknar av att jag ylar som en varg

hoppas att  du hör och ylar tillbaka till mig 

passerar restaurang Landet och känner en sån oerhörd tacksamhet över att det inte är juni

och jag står kvar på baksidan och kedjeröker

sommaren är alltid precis runt hörnet

Trump är headclown igen Jonte har fått en filmroll med Malcovich

en dag ska  du pissa ut ditt hjärta av olycklig kärlek

HATE TO SAY I TOLD YOU SO

 för gud har satt könen på våra kroppar vi knullar som gud vill vi ska  knulla

att bara en gång ha din lukt 

sanningens salt 

 har valt fel stad att bli bortglömd  i

skriver ett brev en bok en dikt

trauma är ett liv i förlängd exponering 

Stockholm du lyser som en maskin 

alla är vackrare i November 

allt är ännu oavslutat 

låt din lekamen komma 

en uppknäppt body 

direkt utan spel 

den våta huden mage mot mage

de vackraste kvinnorna  är de som helt enkelt tar över den de valt ut 

gränslar 

aldrig ensammare än i Juli 

såklart kan man i varje sekund sluta

eller börja om från start

förlängd exponering i en värld innan innan 

före ett före för 

hon älskar inte dig och du älskar inte henne 

rullar av ett behov avklarat som att plocka ur diskmaskinen

han tvättar kuken i duschen 

hon till ljuset av en mobil 

era själar dog av bekvämlighet 

gå vidare bara 

snälla 

när universum talar

 tar eviga promenader och säger aldrig till någon när jag gifte mig första gången 

eller när han sa att han älskade mig mitt yngsta barn och andra trivialiteter 

öppna situationer merch in på listan tacksamhet långt hår young habitus

gnyr allt oftare vaken och i sömnen 

jag vet inte vad det betyder

kokainguden och kokaingroupien kärt barn osv jag ser allt

att stå på ett bands raider jag knullade inte de ville ha mig till bords

alla reflexer intakta 

utplåning tack!

Skriver i serveringsgången på Rival pommes frites skålarna får det att vattnas

som  Adam Brodys sätt att kyssas hur han alltid greppar hakan först 

ifrågasätt aldrig en sinnlighet 

ingen förblir otillgänglig 

November du är så omedelbar 

dricker ingenting alls längre det känns så ointressant  

nämn ett högre rus än lusten att ge upp allt för nuet

hur du såg in i  mig sög på revbenen 

minns du när du la plektrumet i min hand och jag slickade fingrarna som en katt 

bultar mot mitt bäckenhölje 

jag kan se exakt när jag slår ut i dig 

att gå synsk genom Drottninggatan en lönelördag

 allt sker i kanon innan det händer 

min "våning"  är en livmoder en ensam dagbok med lås och nyckel 

begäret som hundens hunger 

när någonting betyder allting 

viskade i ditt öra "ta över mig" just innan du gick på

blicken sen kommer aldrig kunna tänka på den utan att utplånas

älskar hur sant det imaginära känns det är alltid mycket intressantare än livet din boner

kortet till hotellrummet inget fullbordar mig som att bli övergiven 

jag har inget annat motiv än att dyrka dig önskar jag hade ett originellare sätt att göra det på som intresserade dig 

detsamma gäller mitt konstnärskap som missbrukas genom ignorans 

den dagen du ser mig det kommer vara spektakulärt den viktigaste dagen i ett liv

 när Jocke Berg sjunger om Depeche på en efterfest  i Berlin

jag skulle göra vadsomhelst för att bli kvar sist med dig på en fest 

så jag dog och återuppstod 

eller bara dog

det där som skiftar i din iris när ögonen rullar 

allt du håller inom

jag vill se  det 

hur du kväver dig själv

är det verkligen bara jag som kan se det 

du  är gjord för så mycket mer 

och baby jag har aldrig varit bra på att ta ett nej

har alltid svikit vardag gjort den omöjlig lämnat den ifrån mig som klocktid

oktober du gav mig livet åter 

köpte string åkte tåg gjorde mig tillgänglig 

jorden svämmar över mina imaginära tänder mot din halspulsåder

 tyckte om hur brunetten jämte mig gjorde sig till för dig

varje gång hon såg på mig log jag hon log tillbaka

jag vill att alla ska vilja ligga med dig 

har ett brev kvar från min pappa någonstans 

känner dig som svindel genom kroppen 

går inte ikväll igen det hade varit självmordsförsök 

tar en selfie i mina  angelstring jag var smal revbenen syntes 

 svalt by mistake  jag glömde helt enkelt äta 

har inte haft string sen 90:ies  säger ju att han håller mig vid liv 

så snälla använd honom inte mot mig 

tack gode gud för oktober jag blev mig själv igen 

ett mjukt regn av sällsynt våld

ännu ett tåg ett skelett i brand 

skallret i bröstkorgen 

när benen börjar ge vika 

och hjärtat slår hål på revbenen 

gapande  mun orört kött 

ögonens skrikande tills  låset 

domnar 

salivet varmt 

tag emot min kropp ta mitt blod

in med pålen jag har ingen annan gud 

fyll mig med låsta käkar

det är ingen hemlighet att jag var förlorad lång innan det började

det är aldrig vem som gör utan att det görs

 lukten av kropp och dubbeldusch

pulserar i sitt eget grepp

vilka värden som varar

världar 

våta badbyxor mot höften 

fingret innanför linningen

tänker på dig som min egen taurus 

som jordens undergång fast motsatsen 

att inte vara hemma  i det men det är redan hemma i dig på instinkt 

om jag kunde skulle jag släppa taget åt dig baby

oktober gav mig själv tillbaka

 fantasin rinner ner i svalget 

minnen som aldrig hänt 

astralprojektioner ett vibrerande bäcken 

rösterna genom skulderbladen 

spanskan som försvann på vägen

jag är så lättad över mörkret som omsluter mig

allt jag inte var det är jag nu 

det är som i Honey du är inte vad jag behöver men det enda jag vill ha 

med mörker kommer mörker men det är också en trygghet

 söndag och jag tycker om att tänka på att vi vaknar i samma stad 

hjortron grädde rostad marsipan 

din röst som marmor 

skriker ditt namn när jag kommer 

kan man se upp till någon så här ens  utan att se ner på sig själv

vaknar och vet

 somnar och vet

 jag vill ge blod

släppa allt för jublet i knäna  

lugna dig i olika städer och känna mig odödlig 

du skulle knulla mig och jag skulle dö lite varje gång 

allt jag fantiserade om den första sommaren innan mordhotet 

nu pratar jag med dig i huvudet har svårt att känna mina konturer när jag inte kopplar upp mig på dig 

kan lika väl duka under för dyrkan för jag kommer aldrig att komma över dig 

varje dag håller jag mig från att inte skriva till dig det tar allt jag har 

och sen börjar det om igen ärligt talat jag tror jag hade sagt ditt namn när jag vaknat efter ett år i koma

det är hur djupt det är 

med mörker kommer mörker men det är också en trygghet 

pixieluren jag ska förälska mig i dig

 köper blommor på Hötorget varm choklad falafel en Kentbiljett allt är så annorlunda nu

mot i somras jag planerar tydligen att finnas

blundar och dyrkar danska Björn af Kleen i filmen 

min fitta är fiction 

13:59 mamma lean 

min gravt underskattade poesi 

att Louie ska flytta känns som kallt porslin 

gränslar dig i taxin ditt näsblod som rinner längst mitt lår är så vackert att jag måste gråta

på knä i tele2 butiken

 en alldeles för hårt flätad fläta 

tredje ögat poppar popcorn

gråter min vikt får chambre separee försäljaren är rädd för gråt 

i stort behov av en god man 

är du vaken

den som ser får se 

den som känner förnimmer 

i dig hör jag allt du inte säger 

hur det började:

du finns

dina händers spännbälte mina dagars vildhästar

 tänker en hel dag på bilden med manshänder 

som håller i hakan med vänster ciggen stoppar han i hennes mun med höger

du gör en rökring som jag sticker in fingret i och utan att byta ett ord drar vi till hotellet

inträngandets skrik är svältens gnistan i dina rökgråögon håller liv i månader

dikten är drömmen aldrig så fri 

drömmen är dikten aldrig så fri

på kärlek och död

 du rör dig i mig som en föraning 

skrattet i halsen som skydd mot sorgen

jag  kan konsten att klara mig på mycket lite

det är en speciell sorts förmåga att urskilja det nödvändigaste

och modet att avstå allt det överflödiga

du är som luft för mig överallt närvarande 

har sett dig i ögonen och djupare

allt kommer ur nåd 

behovet är allts början

begäret ett extra liv i Super mario

begränsning som självmord 

ivern du ger mig är värd vad du än begär

 ett likblekt år i övrigt 

köper rosor till min gynekolog 

mjölk och extas som titel ?

jag var 17 år hade rymt hemifrån och körde cross i skogen 

tog pappas bil till körskolan sen toppade jag den barfota på väg hem 

delade meningar enade kroppar 

jag hoppas du ser bilden alla har instagram för en enda person den som säger något annat ljuger

pappa kallade mig gasell jag minns inte varför 

jag har glömt hur blod smakar 

att fuktas 

mina ögons ändlösa ylande 

jag hinner inte med en refusering till i livet 

precis börjat lyssna på Thåströms nya fantiserar om att han kommer när han sjunger att han kommer

 att skiva poesi ska vara som att strypa sig själv 

 ta del av den överleva

hösten är inne i mig som citalopram

men jag vet inte när jag ska handla eller hur

lyssnar till benmärgens röst 

svankar och målar mig in 

den absolut sista chansens drog 

alla tunnelbanor bär till Berlin 

allting verkar genom allt annat 

tar du 11:11 portalen in i mig 

den som lever i strålkastarmotljus åldras inte

själ lär sig från själ inte Netflix eller chattgpt

den söta doften av höst

 en natt i höften 

ett avsked i halsen 

det var särskilt mig själv jag saknade i somras 

lämnar psykiatrin( igen) de vill att hålen ska vara kvar annars finns ingenstans att stoppa alla tabletter

det skymmer jag trivs så oerhört ensam på Rival 

Monteliusvägen hem blundar och ser ut över fjädern i ett parallellt liv är jag i Köpenhamn 

en natt i höften 

ett avsked i halsen 

det jag skriver i dikt är poesi

 jag har aldrig blivit älskad så i den bemärkelsen är jag orörd

skulle vilja skicka upp ett flygplan med text över Vega i natt

se ditt ansikte när du kommer 

vi ligger på taket till bussen och jag har din bröstvårta i munnen 

tackar climatechange för en natt under stjärnorna i Oktober 

du som gud och Aslan jag ropar bara när det är på liv och död 

känner att jag har ett stjärnfall kvar i kroppen

 ingen synd är större än att stå emot den 

den enda du kan vara otrogen mot är dig själv

när livet efterspelas är det dig själv du får be om förlåt

för att du ställde dig över attraktionslagen 

kärlek handlar inte om begränsning 

kärlek är fri form 

kärlek visar man med kroppen och hur man behandlar den 

skrubbar mig i duschen under fullmånen det är det närmsta jag kommer att ömsa skinn

känner dig mer än jag vill nu när jag tuneat in på dig igen de stora penseldragen 

hur du rör dig går av och på 

öppnar höften stryker sig mellan revbenen en silkeslen friktion som fyller min själ eller musans

(varför)

 du lever tillsammans med någon 

när du kunnat vara levande med vem som helst 

Ringvägen vibrerar det känns som om jag håller på att gå av på mitten ju närmare jag kommer Odenplan

din röst i radion när den tar slut vet jag inte hur jag ska stänga av dig 

 klarar inte av min vardag med falluckorna öppna

se mig som ett avskilt rum som bara är till för dig

innanför trostyget en trygg behållare hennes hud runt hans som ett skydd mot världen 

ett konstant osynligt hölje som för alltid gör deras liv till något storslaget i smyg

så fort han kommer in i behållaren försvinner allt annat inget annat når än nu 

(därför)

får likes varje dag på min poesi i fantasin

 utan en följarskaras respons är skapandet utan symmetri 

min kropp känns som ett laboratorium atm

såg oss vid altaret i natt jag viskade i ditt öra om livet jag kan ge dig med min mun 

du bländar med blicken  och skjuter 

du som supermånen drar i köttet från andra sidan stan om natten

 ögon låsta i ögon en portal som blöder ljus 

det var aldrig inte vi 

jag är hon jag är och krockar med världen var dag

ägnar mig åt mina intressen (dig) med stor intensitet 

just nu kan jag inte svälja mina tabletter 

kväver mig själv skulle gå på Hagmans release men hela mitt innanmäte är fullt

ju djupare ja dyker ju mindre val kvar ju friare  blir jag

har varit en mänsklig stafettpinne i psykvården i över 20 år samhällets största illusion 

du är aldrig ensam jag har stått på spåret på bron haft stenar i fickorna tabletter i handen 

alltid ensam 

jag hämtar upp mig själv och skriver för livet 

bara skrivandet gör verkligheten verklig

 att se men inte röra

till låsta människor finns inga nycklar de måste öppna själva

mammas hand i håret 

din fru i allen och allt annat i ditt liv jag inte vill veta någonting om

avstånd och omöjlighet som en oslagbar lockelse 

sitter på golvet i studion och tänker på dig och orden som jag vigt mitt liv så envist åt

varje dag sedan 2007 har jag skrivit minst 1 dikt utan undantag och egentligen varje dag före det i dagboken

tänk om jag hade blivit något någon utbildat mig till något jag kunnat försörja mig på 

men innerst inne vill jag ju inget annat än det jag så förtvivlat försöker få att hända

det har aldrig funnits något annat val efter dansen och jag tror inget kommer efter utom döden 

bara skrivandet gör verkligheten verklig och bara där kan jag fly den 

och beträffande dig så....om inte du ...ingen

förstå någon gång jag är precis som röda vita rosen en gömd skatt som måste hittas

rader av ljung på Mariatorget 

det känns som om någon skurit i mig 

lämnar tillbaka tröjan det känns som om jag lämnar bort juveler för du har sett den 

älskar dig så det svider så jag skriver så här banalt

min röst är svag trycker en vegansk hamburgertallrik för att försöka fylla slukhålet 

sitter på Rival för att få tänka ifred känna igenom allt ostört

känsla för känsla sortera och lagra alla detaljer noggrant 

hur du drar handen genom håret snurrar armen som en diskuskastare 

en trumpetversion av my heart will go on drar igång och då kan jag inte längre hålla emot tårarna

Norrköping

 all förälskelse kommer ur en känsla av att vilja förändras 

försöker förgäves greppa som om jag aldrig hållit fast något i hela mitt liv 

förlorar mig handlöst ,vad är det annars för mening med någonting ?

springer som askungen över dammen mot det sista tåget hem 

det var så länge sen det fanns en väg bort

svullen 

han som förintar mig samtidigt som jag föds ur det 

sväljer det jag kan och drunknar i resten 

kärlek kräver inte kärlek kärlek är 

jag säger inget mer jag vet att du vet 

och när jag vaknar finns jag kvar

 var varelse är en budbärare ingenting är omöjligt det tar bara olika lång tid 

tiden är overklig dikten är verklig 

du var något jag omedelbart  visste att jag inte skulle kunna undvika

  när jag blev kär så gjorde jag dig direkt till min Molganpojkvän 

från den stunden har jag aldrig mer känt mig ensam 

som om jag tingats av dig 

lövhalka Du.på tal om underverk 

det finns bara en bro kvar föraningen ligger alltid i inandningsluften 

extrem fokus och känslan bortom tanken om den 

det finns inget öde -jag repeterar det finns inget öde bara teknik och goda förberedelser

mitt imperium är min skrivbok orkestrerar skeenden minns du Ethan Hawke? det finns ingen slump baby

allt var frekvens 

av principiella skäl sätter jag mig aldrig i ett flygplan men tåg går bra

var min gud är min gud och klitoris 

kommer du ihåg i slutet på 90-talet när alla var rädda för att ozonlagret skulle försvinna med hårspray

 och min största rädsla var att bli kvar i Växjö gift eller mellanchef 

du kan bara verkligen älska en främling alla öppna ögonblick bryggkaffe 

10/10 10:10  portalen bland blommor i kungsan och alla chanser förnyas 

jag ville vara vid liv Joel Spira på bussen potatissmörgås 

under trostyget en behållare för drömmar

hjärtat slår 3 miljarder slag under ett liv spar några åt mig 

varför tillät jag mig förnedringen

 förväntansfull 

adrenalinstinn hängslen tuschad tisha

ett andra språk dimma hårt regn 

det är knappt att jag minns mig själv 

men jag har också ett bekräftelse behov 

fast jag bara matar alla andras munnar 

fågelmamma

ridån går upp 

nu eller aldrig 

förfinar verket 

färdigställer katarsis

fullsatt 

förödmjukelsen 

cellerna minns

jag vill att du sänker dig ner i mig som man sänker sig ner i ett badkar

hur kan ingen annan fått dig att inse att det jag sa är sant

fantiserar om en bild eller om det är en sann dröm 

tar den in i en spegel på hotell jag har inga kläder du sitter på en stol jämte spegeln röker

benen brett isär ett mjukt avväpnat kön

en närmst dödlig dos av dina fingrars plockande

jag vet nu vad kroppslig dyrkan är 

hans nackgrepp när jag fantiserar om det spänns svalget ut

och världen blir allt minde mor

äter nästan bara det här : stora mjuka oliver citron yoghurt granatäpplekärnor 

det är helt ofattbart när jag tänker på det hur länge jag kände till dig utan att förstå vad som väntade

natten kommer allt tidigare tack gode gud

sommaren hör ihop med döden 

känner du dig aldrig ensam frågar L nej bara fri

vaknar väldigt ofta om natten av att jag gnyr 

åldern lösgörs ur mig när jag drömmer

11:11 ge mig 1 outplånligt minne 

 

Fuck forever

 hos gyn blir det alltid plågsamt tydligt att jag inte fyllt min funktion:att forma en ny kropp ur min 

väva fram en helt ny hud men amoraliteten att placera ett barn i en jord under kollaps är under min brutalitet 

jag tänker på alla delar av mig som du bär på

och hur jag drömde om dig långt innan jag visste att du fanns

huggtänder salivblänket 

dra sig ur tända en cigg 

vår lilla lott i rymden är ytterst tillfällig 

och när jag slutar vilja vara den hon du ser mig som finns ingenting kvar 

det vackraste man kan göra för någon är att gå när det är över

Fuck forever 

Skeppsholmen

teater som ångvält sen dog luren 

att existera utan den är lönlöst 

jag vet inte ens vad klockan är 

sover på måfå 

du suger som ett vakuum 

avsaknaden ekar i mina knän 

det är väldigt sällan man vet när det är sista gången

men jag tänker nog alltid att det är det och lägger noggrant detaljer på minnet

höjer tillfället och motspelaren i ett strålkastarljus små små ögonblick 

som hur jag tog in dig i vita kalsonger kan jag stretcha ut till en evighet 

dimman sväljer det jag kan och drunknar i resten

 det går väl aldrig riktigt att veta varför man begär någon 

det är djupare än medvetandet på instinkt 

jag väljer dig och låter dig välja mig 

vill nog mest veta om det hårda kan ge vika 

om skrattet kan bli gråt 

yta djup 

flykt närvaro

min instinkt var att jag ville sträcka fram handen och röra ditt skrev 

men jag skrev om det istället 

hur du gör ont i mig på ett sätt som jag fortfarande inte har förmågan att förstå

hon tänker nog aldrig på ditt andetag 

det bara är där varje gång hon vaknar 

öppnar persiennen mellan liv och död

 att våga böja nacken som överlåtelse 

 öppna soulgate sluta savea hjärtat

våga blossa upp omkullkasta all annan längtan 

du fanns

du finns 

oktober hem sen  första gången i år jag inte ville dö 

låt mig bli din fingerdocka

född att göra poesi förpassad till instagram

 det som aldrig riktigt fötts kan inte dö

innan allt som aldrig kommer ske inte hade hänt 

och jag led och föll skakade din hand och sa hej hej jag vill bara ha allting

log i kors och tog av mig kläderna satt fint 

det räcker inte sa du med låsta käkar

musans fall 

hon hade nyfärgat hår när hon kastade sig utför bron

föreställer mig att du läser om det på insta i en för lågt uppknäppt skjorta  prålig kedja

kraftig käke köttätande röst 

inte för att det är en tröst 

men varje natt drömmer jag om svaret du aldrig skrev 

jag skulle aldrig säga nej till dig 

aldrig 

nattänglar

 begår jag ett brott i mig om jag åker och ser dig

när någon delar min poesi och jag ser mig själv utifrån blir jag nästan kär intresserad

 behöver bli besatt av någon som upptar hela min existens

utplånar mig se vem jag blir genom hans ögon och vad hon skriver

och när jag slutar vilja vara den hon finns ingenting kvar

det finns alltid ett före och ett efter och utan undantag 

har alla mina möten med handjur gjort mig ensammare än jag var före

om ett efteråt skulle det bli omöjligt att återvända till mina fantasier om dig

 en vecka på hormoner och jag fryser igen 

det var inte min sommar 

min barndom 

mitt år

det här är inte mitt liv

börjar skymta konturerna av min död

konturerna av mitt liv fadear ut 

ibland tänker jag på vad jag har missat i (hela) ditt liv 

en orimlig outhärdlig sorg

människa olik sig själv

 när jag såg mitt fejs i spegeln på toaletten på Filmhuset 

såg jag en ny version hårdare kanter djupare sorg

jag tyckte inte inte om hon och bomber gör mig gott

som ur misär föds mästerverk

inget är verkligt längre

 40 klasser i September 

varför lät du allt gå över?

som i Mvh 

önskar ibland att jag inget längre önskade

där fittan förut bultade ett sus

det kostar så jävla mycket att fortsätta hoppas 

ser mig omkring i min pyttelilla etta och jag vet inte men här switchar berättarrösten till engelska 

this wouldnt be the worst place for me to die this is a beautiful little space that kept me alive 

saknar mig själv hoppas du finns kvar att det är någon slags sinnessjuk kurragömma

mänskligheten har munchhausen 

 alla är skyldiga medvetet tvångsmatar vi moderjord

tittar på när hon vrider sig i feber

utbrister-vad härligt med sommar i september

röka cigg tända ljus flytande föda vara trygg nog att bli banal 

när man förlorar sexualiteten är det som ett eget språk slutar finnas

gud jag hade velat vara Gaga 

tänk om kärlek någon gång kunde förvåna mig

avförtrolla dig 

släppa  mig fri

Skyfall och människopussel

 hur skulle det vara att bara testhålla din hand

njuta sen sakna skriva glömma dig

skulle vilja skriva ett brev

men du har inte artighet nog att svara

på en enda  dikt frågan är om de skulle nå dig i en bok 

eller 3 om dig har det blivit 

att en enda  gång få vila benmärgen

innan ljusspelet slocknar helt i bröstkorgen 

livet vänder visst?

 

dolda gudar

dolda änglar (Louie Alice) stjärnbarnen 

att skiljas från allt jag varit 

i övergången 

allts överlist 

drömmer en sexdröm om Tom Ford

så mitt undermedvetna har lust kvar                     visst ?

ett hon ett han 

en enda dag eller natt

och att det är den enda dagen eller natten som måste ske 

oundvikligen                             visst?

en och en i ett liv och sen två makrillar i tomatsås på hotell 

en gränslös ömhet som poesi utan ord

så många måsten kvar 

flera av dem är du 

om vi inte talar om kärlek så talar vi inte

 vaknar till ett ösregn runt halv 5 

är jag yngre igen?

bristen på omsorg  skär som ett spännband om halsen där kopplet skulle suttit

gul krysantemum oliver progynon 

rid i väg med mig på Grim och Fjalar

alla säger att jag ska acceptera  mitt förfall jag kan sträcka mig till att acceptera att jag inte accepterar

det är mitt liv :att inte vara någon på bokmässan 

allt jag önskar är någon som sa vad du har kämpat i år i sommar i hela ditt fucking  liv 

och sen gör en stuvning gärna med svamp eller panerar något 

ingen titel är unik

 vill jag vilja dig än ens 

det finns ett annat liv någon annanstans i en annan tid som är för mig visst

Wikingsson på Mallan jag han precis få adrenalin 

senare när jag satt och skrev på eftermiddagen och gick in på toan så tänkte jag att nu är jag i hans dna

en randig tshirt jeans öppet bröst öppen själ 

minns när jag bodde här för att jag kunde jogga upp till akuten på fem en hypokondrikers dröm

nu är det mer att jag inte har något val jag kommer aldrig att behöva flyttkartongerna i mitt annars tomma vindsförråd 

kanske borde jag börja simma

tar en sakta promenad runt kvarteret när jag skrivit klart för dagen väljer att inte tänka på undergången 

själ över ego Västerbron hem

 hälsar på busschauffören frågar hur han mår

som jag förtjänar och du? 

 borde må bättre med mina förutsättningar

 är yogalärare men idag har livet hällt över mig mer än jag kan hantera

vad säger bibeln du får inte mer än du kan bära 

jag är nere på fälgarna

gråtfärdig men har inte råd att gråta har ingen fukt kvar att avvara 

går staden runt likt en sörjande 

meningslösheten har nu tagit sig in i skrivandet

eftersom jag inte har något att spegla mig i

Sjöstan vad jag tror mitt uppdrag i livet är och vad det faktiskt är två skilda världar

 allt jag vill är att bli levande igen 

men det är svårt när jag inte orkar leva 

det finns  ingen gemenskap som slår ensamheten 

jag behöver klippa mig ha csn igen äta en risotto 

älska antar jag 

kan inte längre låtsas att jag tillhör något

vad är värt något?

att allt tar slut bär en tröst absolut 

mitt liv är 100% ärligt ändå faller jag 

det går inte att be någon älska en 

Domedagskänslan när höstlöven faller till högsommarvärme

 låt mig låta mig vara utan substanser i mitt ansikte 

låt mig fokusera på konsten den är allt som betyder något 

när gränsen mellan skräckfilm och verklighet är utsuddad 

ur salongen och in i dina ögons renhet 

nåd (trots allt) 

tystnaden just innan årstiden tar vid

 jag vet hur ont det gör att vilja 

besvikelsen tränger sig ur huden 

om jag slår knut på mig själv en gång till går jag sönder forever

att göra sig oåtkomlig 

vem får drömma 2024

en ömhet inför hösten 

ödmjukhet inför vintern 

allt blir mörkt och tyst till slut 

släktträdet släcks med mig ett lugn 

det är för skadat för sjukt ju

du sa att jag hängt upp hela mitt liv på mig själv ingen klarar den sortens ensamhet

gör vadsomhelst kastar ringen från fingret

jag sa vi kan väl palla plommon det kan räcka för att känna  liv 

barn som växer upp i trygghet utvecklar ofta inget 6:e sinne jag har även ett 7:e

  tror ändå på förlust som något legendariskt 

ber om att något lika viktigt ska entra min värld under högmässan 

tänder ett ljus undrar om du är på Rockbjörnen 

att älska dig är som att vara i en Tim Burton film som aldrig tar slut 

att hitta dig i varje dikt jag läser 

vem är du mest lik i romanen 

att varje teater hitta minst en känsla jag känt för dig 

att gå på spelning efter spelning oförlöst för att ingen gör det som du 

att se dig i någon annan under varje promenad jag tagit sedan 2022

och eftersom jag tidigt utvecklade ett 7:e sinne känner jag allt du känner 

det är väl det plågsammaste eftersom jag vet att du inte känner som jag tillbaka 

till dig du som provat allt men jag är ändå ny för dig

 kan omöjligt sova när jag ser att du är på lokal 

ett klipp ett sug en story bort 

om jag åt upp dig hade jag fått nog

förmodligen inte 

fullmånens glitter sånt som betyder allt kan bytas ut mot inget på sekunder

det är bäst att göra saken tills saken är ute ur ens system 

skör som en Snövit 

vi har väl mötts i ett tidigare liv älskligaste

 då hade vi allt det vi inte har nu 

texten måste vara större än jaget

  har ingen annan framtid än den här

fullmåne flanell frös om fötterna som förr

ljuvligt

att skapa ur begränsning 

CRFN skapar ur överflöd

hur känns det att få sitt första försök utgivet på det största förlaget?

Musses tag om handleden som hårdnade sen tårarna lossnade 

äntligen 

fantiserar  om att du skriver ett brev till mig från New york 

att du vill läka mig 

vara den första som älskar mig 

och kanske den sista 

Rosenlundspsykakut jag ville skrika SPELA SHORELINE 

scrollade istället fram tre olika kurser till våren och tryckte på sänd 

det finns ingen frid där jag befinner mig

 endast begränsning i väntan på slutet 

att en gång drivits av lust 

och nu ingenting 

Plockar gula blommor ur rabatten på Mariatorget

 äter bananbröd på Karlavägen 

ett varmt scenrum 

det var du och jag en liten stund 

mitt hjärta stod still för att inte skrämmas

som skogen vädjar inte den tystnar

får lust att ha oliver hemma 

minns hur jag brukade vara trygg när jag kände begär

jag tror på månen

 och att riskera allt till inget 

det salta mjuka smöret som tröst i svalget

något verkligt lyckligt i avslutade vänskaper 

har du allt du behöver? jag behöver ingenting 

jag vet att jag blir trygg av Anna och ostmackor

räknar ner vad jag än gör räknar jag ner

jag tror på månen och att förvandla ord till verklighet 

och verklighet till ord

blir så blödig av baguetter och pastasallad de representerar den lilla luckan tid jag var lycklig och fri

 tänk er att Pimme sjunger den här raden:  jag såg dig på håll med hoodien uppe du hade Raybans och kärringblonderat hår 

får tillbaka min kärlek till Hurricane 

han är alltid precis tillräckligt långt bort

jag tror inte att det går att skriva något av värde om man inte läser kopiösa mängder

min gruppterapi pågår jag är inte längre där 

sorlet från mitt parallella liv 

headlinear poesimässan 

alla vill veta vad jag har att säga både i verkligheten och i tryckt form 

sen repostar alla och skriver "vi förtjänar inte dig" och jag undrar var alla de här var före jag blev någon 

likt döden svänger jag av

regnets dissonans du skulle kommit i april maj juni juli augusti 

nu som allt annat är det försent och för mycket

September är den varmaste någonsin och jag börjar naila tempot i pilates 

svalnar av min fettring glipan mellan flickan och undergången

saknar bildning östrogen män i allmänhet 

dig i synnerhet 

nätterna äntligen längre dagarna kortare allt mjuknar

sommaren tar mer av mig och jorden för varje år

kyrkans nåd det spelar ingen roll vad du tror på 

utan hur tron förvandlar dig sa teologen 

reversed pubertet hur är jag i klimakteriet på ett andligt sätt?

kände pyttelite lust efter lunch 

skammen över hur jag pratade in ett röstmess till dig på väg hem från bion som om jag kände dig

barnet som aldrig kom 

de döda hundarna

vigselringen och sen hur du viskar " du är en dröm" 

 önskar att det var sant 

att jag hade en hämnd för allt du lämnat väckt i mig 

skulle verkligen vilja ge illusionen om dig mening

gå ner på knä bli vald bara en gång 

ingenting är viktigare än poesin allt annat är bortkastad tid 

fortsätter ni så här har vi snart inga motsatser kvar

  väljer blicken du har när alla andra gått hem 

det är morgon och jag vet ännu inte vilka ord som kommer att komma till mig 

eller vad en utgivning verkligen skulle göra för skillnad 

skulle gärna vara Jinders assistent men det var 24 år sedan jag körde en bil och jag har precis lärt mig copypaste

det känns inte längre som om jag bor i samma värld

 en stolthet över det jag överlevt 

speciellt det här året när jag tillslut lärt mig att sätta gränser

det är på många sätt det som får mig att skriva

eller lilla Lotte det är hon jag borde tillägna alla dikter 

inga fler rockstjärnor och skådisar

allt händer mig för att jag ska skildra det 

 som om min existens upplöses i era hjärnor

jag gick ensam och fri in i det tredje årtusendet 

jag kommer gå ensam och fri ur det 

att skriva mig fri fast ingen vill lyssna

 lämnar en ros i portalen på Narvavägen

där vi möttes sist inte ens din fru kan ta bort magin ur platsen 

det konstgjorda draget i universitetsstudier är priset man får betala för att vara bland böcker

helt ärligt jag skulle göra vadsomhelst för att backa ett år vara 46 och ha lust

blekta dikter regn p3id lättnaden över hur jag byggt mitt lilla liv eftersom jag aldrig somnar

att jag aldrig behöver vakna

09:09 9/9 portalen

 jag gillade verkligen versionen av dig som jag skapade i mitt huvud varje vaken natt 

ett avslag jag kanske sprang för fort eller så stod du bara för still 

mellan mig sommaren och hösten jag slösade ingenting 

det måste vara någonting som gör dig till något mer än vem som helst 

lyckan kommer lyckan går jag hamnar hela tiden mitt i mellan bara

önskar en varsamhet som änglarna på biblioteket som inte längre existerar 

Dissan frågade om jag blev ledsen ? jag hade bara en gång i livet velat få en chans på någon 

det är allt sen blockade du mitt nummer det kändes aningen överdrivet efter 2 sms 

yes sir i can boogie

  mod  läppstift en solros

en vidrig värme som aldrig tar slut 

en bruten besatthet 

väntar mig inte längre någonting 

känslan av att tiden inte längre är för mig 

den får mig bara att åldras 

blickarna blir färre och mindre svultna 

framtiden är förmultning 

dansar i köket väntar på svar 

som uteblir dygnar sen av allt kortisol 

boogie woogie all night long 

bli som jag gå för nära kanten

 håll  din vaga värld vid liv med pengar och vin 

vinn i parterapin 

sköljer ur käkarna 

varje natt flyttas en gräns

kodar varandras samtycke utan ljud 

förförelsen första budord: att stå blixtstilla kvar

jag som vatten du kan inte hålla det i hand men drick 

mitt långa basketlinne som klänning 

blå nagellack 

det handlar inte om vart Bruno är nu konstnärligt  jag är inte densamma

 har blivit lämnad så många gånger mer sen 2014 

Indiansommar brittsommar eller bara jordens undergång

 29 i September 

och när kommer själen in?

ett äktenskap på Stesolid och vin

samtiden en centrifug på högvarv 

kärlek-finns i sjön 

hur mår du vad behöver du vad drömmer du om?

känner in Sveriges smärtkropp med bålen och får PTSD 

Just ja-din avdelning ska läggas ner den där alla tilltalar dig vid namn

min terapeut sa det till mig med kniv 

ber om att en lucka i tiden ska öppnas 

på natten går det existentiella som ilningar i kroppen 

ser mig i spegeln för första gången på 10 år 2 face the truth

Riche Fenix

 rev ut min favoritdikt och la i fickan 

nätstrumpor röd bh vitskjorta 

fuktig bar kondens på rutorna Hurula på höger 

en öl och sen Em följer mig hem 

säger att min kapsel är trygg 

tiden står stilla mina mina pojkar på posters

det krävs balls att ligga med mig här 

tar en cigarett slänger dikten i soporna 

det var inte läge 

jag har alltid älskat september för det är då folk skiljer sig

 stockholm sväller upp pumpar sig röd gul orange

en klunga som en hemlig ö i allt det mörka 

den oerhörda övergivenheten 

här är en liten dikt inuti dikten som bara är kännbar för en person vars diktarens hela liv går ut på 

*du ska lossna ur mig utan ett ljud*

en inre dikt coren kärnan som utgångspunkt för meditationen 

en drift att få det man skriver att kännas fysiskt 

jag förlorade mitt R igår  det kostade 400 kronor

att inte förstå hur dikten uppstod men veta att den måste finnas

höjer insatsen med böjt huvud 

du som i draken för vacker för äktenskap

för smart för tvåsamhet 

känner du nymånen mellan tandraderna 

Det är alltid tid för något

 utom mig 

svartvinbärsmörkret som kom med september 

äntligen osynlig igen 

lättnaden i att bära bomber 

gatorna hårdnar asfalten reser sig

år jag djupt ägnat att älska obesvarat 

håller om mig själv till sömns 

allt detta finns att brukas 

ge mig en fucking chans jag var beredd att flytta till umeå ju 

Inget geni som poesins sa Allens karaktär och jag tror jag log i biosalongen

September mot nymånen och något expanderar pushas mot kanten attraheras 

händ mig!

så mina känslor kan rinna ut och blöta ner madrassen

lämna mig nollställd 

döden väntar utan för Ica varje kväll så

kom!

vi tror att nåden är gratis när vi upplever den 

(skjuter rygg)

att vara trogen i det stora men inte i det lilla 

ta det lilla jag har och förlåt mig 

universum är mental

 röker en cigg genom fönstret hör Hovet 

kanske är det normalt att känna tårar över att vara tillbaka i salong

själen är en extra människa inuti som är osynlig 

en natt att leva vidare på 

Skrapan en dagdröm du slog sönder hela min existens bara genom att finnas

varför säger alla att ingen är som du om mig som något positivt 

gärna med huvudet lite på sne som om jag var efterbliven eller en hundvalp 

detsamma gäller min poesi typ som det är kul att du håller på din dåre typ som när man sätter upp ett barns teckning ingen bryr sig !!!!!!!!

kanske skulle jag gå ut i vattnet bara som JP i den där mockumentären 

det här är ju vår enda gemensamma tid 

vår enda chans

du kommer överleva mig 

dels för att du är yngre men också för att du är odödlig 

En skenavrättning

 ett nackskott 

en isvak utan slut 

 förlamningen när budet når fram 

eller 700 videos

ett eko som slår mot innegården 

hela sommarens samlade hån serverat på första parkett

at least it wasnt a nightmare 

det är precis så här värdelöst mitt liv är nu 

men tack universum du kunde inte varit tydligare 

på madrassen ligger en tonårsflicka begraven

 dig jag matat med mitt liv 

vi kunde öppnat världen eller du kunde öppnat mig

är detta allt

tar du i mig exploderar jag

det har gått för många år 

jag är djupfryst

mosaikmun

"min människa" finns inte 

min dotter en blunddocka 

min son Snobben

säger ditt namn i ett glas saft med flädersmak 

vi bär alla våra trauman som oversized t shirts det betyder inte att vi kan dricka oss fulla över det 

och komma undan 

du missade min begravning 

jag är någon annan nu 

Till någon som inte älskar mig

 ill be here when you need me 

bekräftaren 

ögon från eden 

jag är bara kropp

ett dunkande kön 

blodklockan slår 

dig jag matar med mitt liv 

när allt äntligen är nu 

så långt från verkligheten som det går sista onsdagen i augusti 

sensommarnåd 

Som svar på svalor

 en balkong i en annan stadsdel där luften tycks högre 

vi kedjerökte eller jag gjorde det och du spelade din nya skiva från början till slut 

jag har aldrig förr eller senare i livet känt mig mer betydelsefull 

rösten som strålande in i mig 

som svar på svalor 

Blair Waldorf VS Barnet i klimakteriet

kände mig snittad knivskuren en bilkrasch 

ett invärtes primalskrik och sen undervisar jag 2 klasser back 2 back 

ett tomt kreditkort korslagda ben vi är det vi repeterar 

jag älskar dig 

jag älskar dig

jag älskar dig 

även i löparskor visade det sig 

som våld 

jag vill inte ha något i hennes liv jag vill bara ha dig till att vilja ha mig 

Hur många gånger behöver du glömma till att jag aldrig glömmer

 du som i katarsis den gränslösa frälsningen 

färgerna djupnar nu staden glittrar 

alltid rörlig full fart vidrörande världen 

band som slår om från rött till grönt 

here comes the rain again 

att vilja in över dina gränser 

talk to me like lovers do 

till skillnad från dig ger likgiltigheten mig ingenting 

tvärtom gör jag vad som helst 

för att känna något för någon 

du vet väl om att vi på ett eller annat sätt är för evigt 

walk with me like lovers do 

Med ögon som om vi kunde bli verkliga

 om så bara för en natt 

öm in till benet 

ett rörelsemönster som förlänger liv som jag minns 

jag hade följt dig vart du vill 

eller stått still där du pekat 

känslor är som månen oväntade och återkommande 

 en kram som slår i klangbotten och sen mot väggen och vår tid nu 

en bild 

bara i drömmen är vi sanna 

vakna driver vi med strömmen någon har redan valt allt vi väljer

vi sväljer 

Small souls

 blev så låg när du sjöng om henne 

just när jag behövde verklighet som minst

äter ännu en pistageglass flickan på 47 med ryggsäcken full av poesi

och om jag sett dig som nu på duken när jag satt ensam i salong 7

hade jag klivit in i filmen låtit mig omslutas 

de konstanta inre monologerna 

ditt namn skriks i var mening 

ber om ett tecken och sen

Lena Dunhams röst continue writing 

äntligen mörka nätter igen

 Den här sommaren har jag avvecklat min identitet min sexualitet mitt musaskap och min idoldyrkan 

inte ersatt det med något 

koreograferar mellan fight och flight 

Humlan hem du än skönare än allt 

Jennie har 37 jag 41 

tänk att min kropp kan minnas allt detta 

att avstå är den enda sanna synden 

ensamheten man känner när man vill uppleva något bara en gång till 

allt man vill ha när man inte längre kan få 

närsomhelst nu nyponrosor spräcker lungorna som en levande dikt av glas

 Alkohol gör det mesta trasigt som plastpåsar som flyger runt i vinden

blod är nödvändigtvis inte tjockare än vatten

ett svar till om min verkshöjd och jag brinner upp 

ingen är stolt över mig än ett ösregn 

någon måste väl berätta om banden mellan människor som borde funnits

Jasminen längst ner på Lundagatan niger som om inget hände där i Juni

meningen är inte utsagd den är född 

skapandet som nödvändig akt 

vem kan genomlida så här mycket förväntan

blommor vissnar och slår ut 

så skildes vi:oklara 

jag minns ljuset 

du gör dig påmind som kaffesug oundviklig 

det är så lätt att bara se inte röra 

Romeo och Julia kärleken är den enda sanna kärleken

den som inte kan finnas

frågar mamma  vems hammock jag sov i som barn 

hon svarar tant Karins 

tänk när facit inte längre finns 

tiden har gått ur mig 

osar Bruno K Öijers release 

där är jag i alla fall inte äldst poet 

men minst lyckad

alla verkar dricka lavendellatte i New york 

en våldsamt bipolär menopaus utan nåd 

ett mänskligt drama fullt fart in i en bergvägg och sen

  återvända till nästa liv som Little Jinder 

Blåmåne och tåspetsskor eller needs pt 2

 ett förlag 

en utgivning 

ett erkännande 

 och sen frid 

möt mig i min dröm i neonljus 

hur bär jag vetskapen om min opåverkan

eller ingen kan det tvärtom ska jag nog inte kunna leva med den 

livet går nog lite ut på det 

jag har vett att förstå min egen obetydlighet men det är en helt annan sak 

röken river tryggt i halsen jag är fortfarande med i filmen Fame struttar runt i benvärmare och tights

Fame 

People will se me and cry 

Fame 

Im gonna make it to heaven 

Needs pt 2

 Ett förlag 

en utgivning 

ett erkännande 

Needs

 hormoner fukt öppet fönster 

Karla cafe måste tillbaka in i den bultande rytmen 

där jag är allt du någonsin längtar till 

Sommaren är kort de flesta flyger bort

 vi som är kvar ser och likear att Grekland brinner ner

den kollektiva ovarsamheten 

en avstängdhet utan dess like 

det ser ut som algoritmer inrett ert hem 

jag vill alltid att du sitter längst min väg

låter som om jag aldrig behövt någon/något lika mycket 

och det är nog sant 

jag har aldrig behövt någon men alltid önskat mig allt 

 blir banal sårbar intensiv barhudad 

i din spegling vågar jag vara barn 

be om lov med stängd mun 

en filmscen : rista in dkdm över bröstet sen slicka blodet viska du kommer döda mig i örat 

le i kors och mima du kommer döda mig tillbaka från scenen 

skrika det in i varandra på Västerbron och sen hem 

Buss 410 och bubbel

 m:s favoritkjol cavavåta fingrar 

släpper tömmarna äter 7 pizza slice 

den naiva tron att jag ska se banden som förr sen 

borta är allt i mig som är på liv och död 

eller borta är allt jag var

buss 474 hem och atarax 

P:s valpögon jag skulle kunna ge dig en njure 

hur skulle jag någonsin kunna förklara hur mycket jag försöker hålla mig vid liv 

någon frågar vad jag gjort i sommar och jag svarar att jag väntat på att bli mig själv igen 

Har du nånsin fått ett kärleksbrev ?

 heter utställningen som just öppnat på min gata i stan 

nej men jag har skrivit flera hundra 

väntat med Disney ögon på att ge bort alla de röda vingummin

de står alltid kvar med något i händerna som de känner sig tvungna att behålla

en fru ett barn ett hus en ring något husdjur de köpt under pandemin 

vi kan bara leva på riktigt när vi inte kan låta bli 

En kanalisering

 som  satte sig i köttet fullmåne och migrän 

en värmevallning som höll på i timmar 

tillsist ställde jag mig i kylen på ica aptiten 

det fucking oavbrutna sommarljuset  ljudet av bilningen i porten brevid 

åt och fick kramp sen frossa 

det här var min enda lediga dag 

ingen kan förstå hur suicid det går att vara i sommarsverige

folk in general är så desperata efter att leva 

de gör vadsomhelst 

det handlar väl egentligen inte om att jag inte vill leva 

bara inte mitt liv 

Augusti och så börjar framtiden

 för i drömmar är inget försent 

något har gått förlorat livet kanske

tiden ett sommarregn som aldrig händer 

hela Stockholm ekar av en tid som inte längre finns

bäckenet reser sig för du är hemma igen 

varje nervtråd skallrar 

musiken byter tempo 

knäna linjerade med Birgerjarlsgatan 

hårspännen och utväxt 

du är hela jävla solsystemet 

och jag är som vanligt ingen 

Du är en laddhybrid

 hälften snö hälften hund 

räknar dagar 

räknar med dig 

på slutet 

för mörker söker mörker

bara genom din beröring kan världen och jag börja leva

gatorna är fulla igen pratar med den nya gulliga killen på Skålen 

ser dig i detaljer 

lägger mig i gräset på Maria kyrkogård i skuggan av allt som aldrig blev 

ger mig själv en imaginär örfil för att jag ska fatta hur jävla bra jag har det

hur bra jag gjort livet för mig 

hur skulle det kännas om någon älskade mig?

om den var jag?

inte vet jag 

Allt för många år utan allt

utan att bryta ner gränsen mellan min kropp och någons 

en död duva på marken 

tror inte att jag tror på gud 

men om du frågar tillräckligt många gånger 

kanaliserar Bowie på klass blir full i skratt

hej på dig! så fysioterapeuten och klappade mig på knät 

la huvudet på sned som om jag var ett litet barn 

och det räckte för att hela jag bad intensivt  om att få bli just det 

älskad och skyddad  hur det nu är 

Riktig kärlek som på film

 äter en pistageglass undervisar en klass

låter alla försvinna ur min historia 

trots att det var vi som delade den 

reglerar distansen 

nedräkningen

lösningen är alltid att lyssna 

 se in i ögonen stoppa något i munnen 

från första synken från dig 

och dm:et från mig gick det en linje från mig till dig

det är den enda linjen i hela universum jag vill veta av 

på  Omaka    nuddade jag kanten på ditt ölglas där är ditt saliv 

på toan slickade jag fingrarna sen överhörde jag hur du tog med tjejerna  till studion men då var det redan försent du var redan inuti mig 

ovald

 det här året har lärt mig att fullständigt vänja mig av med att hoppas på något 

mitt livs motto som jag glömt medans jag kämpat med att få ut min poesi de senaste 10 åren 

"forever young" är nu försent tyvärr för jag är i klimakteriet 

jag är ett barn i övergångsåldern PTSD låter en inte åldras på det sättet 

som om du var livrädd för hundar du är på din vakt dygnet runt 

och ser dem när du blundar ständigt förföljd av ditt förflutna tycks framtiden overklig

jag känner inte den som plankade in på din spelning förra sommaren 

men känner man någonsin sig själv 

Forever ovald 

De förbisedda stjärnorna

 de som aldrig fick sitt ögonblick i skyn 

jag är ditt barn ett ansvar du aldrig tog 

ljudet av tänder 

det är annorlunda för mig mitt liv är i konsten 

ditt liv är i relationerna 

begravningsfantasier emotionell försummelse adrenalin Pelles sjuka arenaliv 

Lejonportalen 08:08 8/8

 lossar hela sommarens överaktiverade smärtkropp

 bryr mig inte om det blir obekvämt när jag säger att jag mår piss 

skriker in i en alltför mjuk madrass vaken natt livet är något tillfälligt som mantra 

interaktionen och den förlorade ambitionen 

flygresor över länder på knä selfies i städer med utslagna symbioser masspsykoser 

tomma kantarellkorgar varje halv sekund dör en människa pga en människa 

smärta kan bara leva av smärta

livet bortom situationen 

du sa tiden är dyrbar nej tiden är en illusion 

former föds och former dör 

alltings acceptans 

ingenting spelar egentligen någon roll bortom nuet

lämna förändra eller acceptera situationen 

om du tar ansvar för ditt liv så finns inga andra val 

att ständigt höja sig över tanken 

lapar gelato biter i en hand tar en bild 

bitmärket ser ut som en smiley 

jack jones sjunger maby i should have died young och jag kan bara hålla med 

Du sjunger för mig i drömmen

 vill veta om du drömt om mig med

vill vara före dig i dig själv 

ge mig något som bara är för mig 

en gest som bara jag vet om från scenen 

skruvar ut flingsalt över melonen

söker sent en filosofikurs 

mailar ett hotell i köpenhamn 

inget ska lämnas åt slumpen

gör vad jag kan för att du aldrig ska kunna glömma mig 

inte ens när du är gammal 

inte någonsin 

allt som är som inget borde vara ingen avstår något

 traumat muterar 

lösningen finns i förändringen

ödet är inget annat än det som förblir oförändrat 

och jag undrar hur Kanye mår

Gråter som om jag förlorat någon (mig)

 drömde att jag låg med Simon G vi  hade ingen takt 

blekast av alla på takterrasser nymåne 

evighet och ödmjukhet 

närvarande men avlägsen 

avskärmad 

alltså jag var utslagen redan vid midsommar 

abonnenten du söker kan inte nås för tillfället 

eller någonsin mer 

minns hur jag började gömma  mig 

försvinna rymma 

förstår nog känslan av att vara beroende av någon även om jag aldrig känt den

önskar nog egentligen bara förståelse tillbaka ett enda ord : förlåt 

En omättad vacker smärta

 känner mig iakttagen 

alla ögonen var du

braindraining people 

förblindade av överflöd 

pengar slukar själar ger killar bröst och mjuka kukar

fertil eller osynlig 

ung eller restylane 

Alice piercade bröstvårta 

du vill inte ha mig och jorden håller på att gå under hursomhelst

jag kan inte få den jag känner mest för i hela världen att känna för mig

det är mitt livs största nederlag jag har misslyckats med det jag ska vara bäst på

mitt livs mening MUSA de senaste åren har varit en självutplåning 

en omättad vacker smärta 

Kafe plattan

 nollställer dig för mig 

 tycker om att du är underlägsen mig i alla konstformer

vi gör en enkel andningsövning jag styr din kropp bättre än dig 

det är inget konstigt det är mitt jobb

skulle vilja  be dig gå ner på knä men där går gränsen 

du bläddrar låtsas intresserad på ett så gulligt sätt 

att kanske får du tränga in redan nu medans vi lyssnar på 

någon av alla dina skivor helst dig men kanske är det som incest

stjärnors själar 

allt gungar

kommer inte kunna höra av mig på ett tag 

 kanske lämnar stan 

skiljer mig 

kanske älskar dig 

Hornsgatan det regnar snart ett år sedan 

varför var det här vi sist sågs?

Det blänker i gräset nu

 en signal från glassbilen känns som atarax 

nuet är en plats där inget består 

slänger mina skrivböcker

dödsstädar ser dina knivögon i story och får kramp

på madrassen går systematiskt  igenom hur vi ramlade in i hotellrum efter hotellrum

jag klädde av dig eller mig själv 

du klädde av mig eller dig själv 

i restaurangen säger du till kyparen jag är inte här för att äta

jag är här för att bli uppäten

slickar dig om munnen när servitrisen går förbi 

du känner hennes smak ögonen rullar insekter under huden tuggar luft 

huvudet bakåt 

tänker att jag skulle vilja ha dig i träns 

Augusti och överlevnad tappar fokus

 låtsas som om jag inte vill att du älskar mig

landar efter ett flyktbeteende 

skrattar bort min ensamhet på Babylon 

skapar från inkasso

du skapar för pengar 

spelar ingen roll jag måste fucking brösta allt 

ett skyfall sköljer bort Julisörjan 

axlarna sänks vad jag lärt mig den här sommaren: alla har inte förmånen att bli förstådda

ringar under ögonen ser ut som en munchsjuk flicka bleka långa ben som aldrig tar slut 

rakt upp i västen och den konturlösa herrpyjamas skjortan 

missförstå mig inte jag vill se  könslös ut 

Dancing on my own /Casanova state of mind

 man är alltid själv alltid ensam 

euforiskt ledsen 

besvikelsen latent 

min utmattning lägger sig som en dövhet

tar från mig själv och ger till horungar

ha ha ha du förväxlade min ödmjukhet med självhat din idiot 

någon frågar om jag vill bada? jag är ingen and ber mina böner 

min rastlösa själ behöver intryck min HSP sida omhändertagande 

utan bh utom när jag undervisar 

kvar i gudssymetri för det enda som är värre än rynkor är fillers

breaket i låten livsavgörande 

breaket i verkligheten 16:15 Il cafe Hornstull Bladee glider in drar ner sina glajjer kollar montern sen ut man är aldrig säker någonstans

Ser spår av skratt i spegeln så jag måste varit glad

 spänner hörseln toppandas beredd på vad som helst 

rösten är lägre nu jag hörs knappt 

som om flickan som aldrig kom vidare fastnat där 

julis helvetesgap 

urban lies allt jag bär har burits förrut 

att vara utan allt 

men egentligen inte sakna något 

förutom dina ögon och hur de slår i magbotten 

sjunka ner över dig som i en bön 

För den som har något att komma med ger bort så jävla mycket

 du säger något som låter som meditation 

jag vill inte om du inte avgudar 

vilse när jag inte hjular 

att falla för mig är en förvandling jag erbjuder  som en tjänst 

poesi är en lyx få förunnat att existera i

att skriva är ett behov

att läsa är en njutning

min känsla inför döden är oförändrad befrielsen 

vardag som sketch 

när någon säger till mig att den ska sola som en aktivitet så tror jag alltid att den är ironisk

bio rio och Ethans röst uppskruvad till gåshudshögt 

kanaliserar min andliga understimulering 

och min emotionella överstimulering 

Solen skiner ihjäl allt

 Mitt liv går under 

alla pratar om sig 

inget jag vill göra utom poesi  

nu är den bästa tiden att inte finnas 

trycker munnen full av smörgåstårta

ett skyfall 

säg åt mig vad jag ska göra och hur stolthet känns

den våta Åsö gatan och Sommartider 

om jag är barn får jag godis 

gogglar Whalbecks unge han är 21 

perfekt " vi dödar varandra " sa du 

vi ses där hjärtat möter magen sa jag 

först började andra delen av mitt liv firade med en kanelbulle

 sen nådastöten 

ger mig 

i en värld där alla ljuger vill jag att du ska veta : mitt ja är ett ja

 mitt nej är ett nej

och om du får möjligheten att verkligen se någon 

ta god tid på dig 

ibland glömmer jag hur skör du är (till mig själv) 

mina nöjen är enkla fattigdom ödmjukhet och rädsla 

det vita institutionsskenet 

en misslyckad person är alltid intressantare än en glad 

vill att min kropp ska vara som min poesi helt ren

ålderslös könslös 

den extrema njutningen att ge avkall på all njutning 

väntar på att tiden ska börja gå baklänges 

så  att jag kan krypa  tillbaka in i livmodern

 läser texten som om jag hade regn i halsen 

var är du som vill fly in i mig 

tre ögon stängd mun 

inget är rätt blandat i mig

behöver en husse 

det saknar rimliga proportioner i hur mycket energi det går åt att vara jag

ändå är ingen lika uthållig 

går omättligt upp i saker eller inte alls 

tigger kärlek (pinsamt) det har jag gjort sen födseln 

förbyts på ett ögonblick 

jag svarar på tilltal ler om situationen kräver det

 stöter bort alla men jag kan inte älska mer än så här

det är vad det är 

jag består av dig 

Slussen i gryning 

i drömmen är ni alltid med mig min mor min mormor min syster mitt barn och min man 

min pappa är alltid död 

jag likt dinosaurierna dör ut 

aircon på Pom och flora får det att knottras och jag får gradvis nedåt tillgång till min hjärna 

snälla älska mig fast jag drömmer om att byta ditt blod med mitt

panikångest jag minns att du alltid stör när jag slappnar av för mycket 

föräldrar med barn på cafe tittar alltid längtansfullt på mig 

som om de bekräftar att min ensamhet är sundare än att ha familj 

så som jag är nu är precis den sortens människa jag behöver vara för att vara poet 

du glömmer aldrig din första panikångestattack min var på tunnelbanans röda linje mot Fruängen

En kvinnas hålrum

 ryska dockors trauma schablon 

för någon annan är jag allt jag velat vara

när någon säger att den vill ha mitt liv undrar jag om de orkat 1 dag 

Karlavägen i allen under regn träden talar människor slår ut

blommor blir ord

Fältan i Juli 3 nya böcker på bibblan sen hem 

tänker på dig så hårt att jag blir förvånad över att du inte trillar ner framför mina fötter som ett storkbarn

tar ännu ett  lån ett samtal med en diakon 

tänk att du kunde få den platsen inuti mig bara genom att finnas

det är så avlägset 

det är så nära 

det är min största smärta

det är så skönt 

förlorar dig varje dag

  där kom regnet och käkarna lossade 

Spanienfärgat hår jag kan sträcka mig till att alla kan välja bort alla

älskar blek hud sommar är så vulgärt hur naturen tar över 

gick halvfart på en fullblown gravid 

åh! en närbutik i mörker camel light 

man griper efter det som får en att försvinna

min kropp förvandlas inte så fort som den borde till stardust

att öppna en höft med ett knä

Svedjan vinbärssaft i flaska 

att jag inte kan krypa in i dig och gömma mig är den största smärtan 

tänkte dig förlåten för mig 

jag var ditt mötande fall 

försöker förtvivlat estetisera den nya versionen

 ännu mer potatis och solsken 

hur många dagar av samma sak ska en människa klara

försöker att inte tänka på hur mycket tid som gått

att jag inte sett dig sen september

jag kommer aldrig hitta den personen igen 

även om det fortfarande är du

alltid kommer vara du 

som livet i strypgrepp 

ännu mer potatis och solsken 

tar in klimatet i kroppen

 jag är en tömd smärtkropp näst längst ner i huset ligger och lyssnar på livet utanför

svag håller inget  Agony  på repeat en hel dag det är så tryggt dricker resorb suger på riskakor

drömmer hårt  om j och pappas saab 9000 

saknar när jag iallafall hade ett liv i luren 

datorn lovar regn 

och jag är livrädd för att aldrig saknas 

ett kliniskt konstant otillfredsställt dopaminbegär i en manisk utmattad apatisk kropp

otvättat hår  mitt tomma kön 

den utbytbaraste du sett

önskar att jag inte var så bra på att låtsas

känslan av att alla andra lever vidare och jag står ensam kvar

lutar mig på diktens ryggrad den vänstra  marginalen

våldsamma önskningar som att två av dig skulle göra universum komplett 

1 till din fru 

1 till mig 

jag har gjort mig själv till poet för det är det enda jag älskar

att Travis Scott fans buade ut Yung lean är ett rape utan dess like 

ni kan inte er historia Travis hade inte funnits utan Yung lean 

skäms horungar 

om du sett mig i sommar

 kanske du tänker att jag tappat glöden en aning 

det är sant men det har blivit enklare att existera

saker faller isär oberoende av hur mycket man försöker

fullständig symetri handlar oftast bara om kontrollbehov

Odengatan som en öppen våt portal 

jag ska inte ta livet av mig idag det är för vackert 

med juli och gatornas död hur nära jag är att skaffa hund nu och den sortens känslor

tänk att sitta på ett tåg till Newyork på 90-talet vara på väg till dig

47 år och the edge of existence och som alla anda åldrar blåser det förbi 

och trots allt så har jag lyckats med en enda sak att vara helt annorlunda allt annat

Inget är så attraktivt som det primitiva

 allt jag gör är gratis läsa skriva promenera 

sen laga en otrolig måltid på 3 ingredienser 

som drömmare är det naturligt att jag dras till det mest avlägsna 

det ouppnåeliga ljuset jag kan gå i oändlighet 

kanske tycker jag bara inte att livet är nog 

hur länge kan en musa förbli en musa

hur vet jag att luften jag andas i Zinkensdamm inte redan varit i dina lungor

att åldras är inte ett privilegium för alla 

hur många röster är viktigare än min kvar

när blir det min tur 

Det kändes som om jag skulle börja gläfsa av alla uteblivna år

 söker ingen mening bara ett sätt att finnas som funkar

man ler och följer leken 

att leva är att släppa taget 

mitt liv som vandringssägen 

olika grader av hänförelse 

dagboken syns i ögonen

fångar allt med mina antenner 

ge mig en natt 

en gång brukar räcka för min del 

där vi kysser varandra tills hela jävla världen stannar upp 

Vad finns du som känner istället för att tänka

 du som vågar vara dig själv fullt ut i sårbarhet 

om jag lyssnat på min hjärna hade jag aldrig lyst som jag lyser tro mig 

jag har gjort resan och ingen är avundsjuk på den resan tro mig 

jag vägrar skriva enkelt linjärt du kan kalla mitt skrivande banalt 

absolut men aldrig tråkigt du har en fattig själ om du inte fattar mig 

eller om du inte låter mig vidga dig 

våga mig 

behandla mig inte som ett exotiskt experiment med verkligheten 

något du bockar av på din bucketlist något som besjälar 

och sen återgår till ditt normala  pissliv 

ibland saknar jag att ha en kropp som kunnat föda ett barn men vi kan adoptera en hund 

det skulle kännas likadant för mig 

vrider min kropp till maxgräns kollar din senaste story 

och min äganderätt har aldrig känts starkare 

Brenda

 vill bandagera mina bröst hårt som Melinda i mitt liv som hund 

kylskåpets smärtkropp Snobbens lilla hand i min

du kan inte klappa ett rovdjur

det finns ingen charm i bekvämlighet 

tvåsamhetens ensamhet gör kroppen likgiltig 

 munnen stum släcker ögonen 

sambandet mellan din blick och min rodnad 

när jag var liten var jag kär i Axl Rose sen blev jag stor 

och blev kär i dig inte mycket har förändrats