alla dikters du har stått kvar på kanten sett mig falla lagt huvudet på sned
och sen gått vidare i livet
det här är min värld bara min jag har 4 digestivekex med smör och honung
aldrig kan någon ta ingenting från mig
jag får aldrig sluta gå
det finns platser och personer man måste lämna innan de betyder allt
den första snön skiktas över Odenplan som florsocker och jag tänker på Wikingsson
när jag genar över till tuben
att vi har samma rabattknapp känns som Monopol syskon typ
ingen linjär tid
ett skott i länden första varningen eller startskottet
ett slut en början
snö
en längtan tar vid efter en längtan
smaken av saffran bär med sig åren av avstånd
som alla andra djur bryr jag mig inte om klockan
bruset i örat Anna svarar på planet på natten flyger jag
haren vet inte att jag kommer men känner det i kroppen och så jag
skriver mig inte fri men absolut sann
sista gången jag såg min pappa vid liv blev jag så rädd att jag gömde mig under sängen
mitt universum utan Lars Eidinger är inte stort nog
rabblar mina tacksamheter snuddar vid något slags liv
kan jag tillbe något som ännu inte är grott
första frosten dm dikten
hur en enda tanke på honom är starkare än tusen som handlar om något annat
känns som snöstorm i Berlin utan el jag hämtar ner det överjordiska
stearinet till underjorden
nåden i att ingen människa klarar av att vara alltigenom konsekvent
alla kort jag spelar brinner upp
sänker blicken för gud och dig tycks all tid oändlig
för mig är all tid att förlora
tar i allt jag kan
stupar utmattad
att en gång för alla ge upp patetiska förhoppningar att höra till
något någon
skrivande människor ska inte tillhöra något någon
fullbordan enbart i dikt och bön
kan du inte fantisera fram en älskare som försvinner när du är klar har du inte fantasi nog
att ligga full på asfalten ämnad för något stort
större jag skulle bli Britney well med facit i hand
övertygelsen att jag är så jävla speciell har liksom aldrig riktigt lossat
den konstanta känslan av att vadsomhelst närsomhelst kan hända
att alltid vara beredd
den ständiga törsten den oförnimbara duloopen ha ha ha hela livet bortkastat för känslan
det enda jag levt för och trots noll bevismaterial har jag tolkat allt som livsavgörande tecken
hur min hjärna ivrigt plockar fram hur exakt varje steg i mitt liv lett till dig
ÄNTLIGEN fylls jag av adrenalin dopamin någon annan än mig själv
mitt eget fjuttiga under existensminimumlife
jag lämnar allt följer dig varsomhelst till och med till den där pinsamma resorten
solen går upp i slussen
rörelser som kändes i bäckenet
att vara kär i dig känns som hunger games
hur jävla lite jag är värd som människa
trots att jag konstant överlevererar
hur är det att vara vuxen och ha föräldrar som sätter ett värde i att göra allt för en?
pulsen i öronen
snälla jag räcker aldrig förlåt
är jag böjlig nog
används som hävstång
vet att min kropp hela tiden kan bytas ut mot en ny kropp att bryta ned
om ingenting är beständigt måste allt vara fotfäste därför är jag yogafröken
om något mer nu inte händer så finns jag inte
om att vara jag inte är våld så vet jag inte
om eldar jag inte längre minns hur man tänder(tydligen)
det är som om orden är mitt enda existensberättigande
dikterna måste vara allt men det funkar ju inte så
tar i så jag spricker bokstavligt
varför är ingenting annat viktigt för mig
sjunger som om det är första och sista gången
och låt oss hoppas att det är det
hur kan man älska någon som man ännu inte känner
hon på toan sa "du ligger nu före hela världen i passion"
det är nog mer det att jag slutar aldrig vara konstnären
ge mig ett intryck starkt nog och jag följer det till världens ände
skjuter fram höften
hjärtat leder aldrig funktion före känsla
faran i att älska någon fullt ut
skulle aldrig varit så vacker
vissa tider är gjorda för fullbordan
den svindlande närheten hos två som egentligen inte hör i hop
allt har sin mening och väg dit
min är in under din tyngd
den sista början
det första slutet
jag var inte beredd på att förlora något (så mycket)
jag hade velat ha något (allt)
skulle skydda dig med våld
grenslar dig med ögonen genom luren
om en kvart går du på och jag lägger mig ner på badrumsgolvet
om 1,40 är din skjorta våt hur är ditt skrev undrar jag
har sparat mig i år nu jag är ett ostämt piano
låt oss vara vänner som inte kan låta bli varandra
det var faktiskt du som började på den indiska restaurangen första pandemisommaren
du satt i fönstret och jag gick förbi 3 gånger för jag blev beroende av hur du såg på mig
gatljusen smeker själen
äter en Felixpaj som om det var 99 blandband och min collies långa nosavtryck på bilrutan Mazda 323 i guld
endast de starkaste träden har löv kvar nu
naturen tystnar på kommando
jj tar sig in det är ömt oändligt ömt
gomseglet över slussen mjölkvita dimmor
kommer jag gå genom natten
vill du ens det här med mig som jag vill
min längtan har alltid sprungit före mig
kastat sig rakt ut
kollar klippen på cafe det dånar i öronen av blodtillförsel
hihatten bönfaller mig när dina ögon snurrar så där jag beslutar mig för att det är min favoritgrej hos dig
saliv utsöndringen som när man tar första tuggan av en pizza och hela munnen fylls
suget som en fysiskt töjande vävnad
energispråket det vi föddes med från kropp till kropp
just här och du vidgar mig som grönska
bit i rosen svälj oblaten för jag vet vem som tänder stjärnorna
rykta mig
obarmhärtigt blå tystnad
drömmer min kärlek så långt den når
för alla är någons längtan ju
Mattis piano kaffe
frånvaron flyger som svalor in och ur bröstet
vattnar alla ingen släcker mig inget
din tid har fått mer än nog av dig i den sättningen jag svär
sköljer ansiktet med is går ut som om inget hänt
det värsta är att jag alltid lyckas
11/11 11:11 tänder ett ljus för fullbordan
skulle du ha något att säga
skulle du röra mig
skulle du hålla mig med öppna ögon
skulle du förstå
skulle du leta innanför
skulle du le när hjärtat mitt pressades ut genom munnen
skulle du ljuvligt långsamt ljudlöst
skulle du ge mig tyngden till sist
skulle du låta nuet ta dig med till min värld
skulle du genomgå den oundvikliga ceremonin
skulle du be mig att aldrig säga något
bända upp munnen med fingrarna
skulle jag ens överleva dig
och vem skulle jag säga något till det är ju bara dig jag vill prata med
med vetskapen om dig
när huden spänns
byter lakan
kallar på dig som om varje gång var den första
(det är ju det)
all åtrå tvinnas av avstånd
spinner min kropp är förvånad
den fick en chans till
vad ögonblicket än kräver
när begäret äntligen byter förseglingen
blygseln trycks ner längst låren
det går inte att fly från att försöka
med vetskapen om dig
din blå ouppnåelighet
min röda dyrkan
kameralinsen glansig av estetik
den dödliga våglängden
skammen smeker en galen decades av avvisningar
hjärnan gör sitt yttersta för att inte gå dit
att vara barn och förfrysa av rädsla
att vara vuxen och förfrysa av rädsla inne på Ica aptiten vid satsumasen när hjärnan trots alla sjuhundra år terapi lyckas
vaknar av att jag ylar som en varg
hoppas att du hör och ylar tillbaka till mig
passerar restaurang Landet och känner en sån oerhörd tacksamhet över att det inte är juni
och jag står kvar på baksidan och kedjeröker
sommaren är alltid precis runt hörnet
Trump är headclown igen Jonte har fått en filmroll med Malcovich
en dag ska du pissa ut ditt hjärta av olycklig kärlek
HATE TO SAY I TOLD YOU SO
för gud har satt könen på våra kroppar vi knullar som gud vill vi ska knulla
att bara en gång ha din lukt
sanningens salt
har valt fel stad att bli bortglömd i
trauma är ett liv i förlängd exponering
Stockholm du lyser som en maskin
alla är vackrare i November
allt är ännu oavslutat
låt din lekamen komma
en uppknäppt body
direkt utan spel
den våta huden mage mot mage
de vackraste kvinnorna är de som helt enkelt tar över den de valt ut
gränslar
aldrig ensammare än i Juli
såklart kan man i varje sekund sluta
eller börja om från start
förlängd exponering i en värld innan innan
före ett före för
hon älskar inte dig och du älskar inte henne
rullar av ett behov avklarat som att plocka ur diskmaskinen
han tvättar kuken i duschen
hon till ljuset av en mobil
era själar dog av bekvämlighet
gå vidare bara
snälla
tar eviga promenader och säger aldrig till någon när jag gifte mig första gången
eller när han sa att han älskade mig mitt yngsta barn och andra trivialiteter
öppna situationer merch in på listan tacksamhet långt hår young habitus
gnyr allt oftare vaken och i sömnen
jag vet inte vad det betyder
kokainguden och kokaingroupien kärt barn osv jag ser allt
att stå på ett bands raider jag knullade inte de ville ha mig till bords
alla reflexer intakta
utplåning tack!
som Adam Brodys sätt att kyssas hur han alltid greppar hakan först
ifrågasätt aldrig en sinnlighet
ingen förblir otillgänglig
November du är så omedelbar
dricker ingenting alls längre det känns så ointressant
nämn ett högre rus än lusten att ge upp allt för nuet
hur du såg in i mig sög på revbenen
minns du när du la plektrumet i min hand och jag slickade fingrarna som en katt
bultar mot mitt bäckenhölje
jag kan se exakt när jag slår ut i dig
allt sker i kanon innan det händer
min "våning" är en livmoder en ensam dagbok med lås och nyckel
begäret som hundens hunger
när någonting betyder allting
viskade i ditt öra "ta över mig" just innan du gick på
blicken sen kommer aldrig kunna tänka på den utan att utplånas
älskar hur sant det imaginära känns det är alltid mycket intressantare än livet din boner
kortet till hotellrummet inget fullbordar mig som att bli övergiven
jag har inget annat motiv än att dyrka dig önskar jag hade ett originellare sätt att göra det på som intresserade dig
detsamma gäller mitt konstnärskap som missbrukas genom ignorans
när Jocke Berg sjunger om Depeche på en efterfest i Berlin
jag skulle göra vadsomhelst för att bli kvar sist med dig på en fest
så jag dog och återuppstod
eller bara dog
det där som skiftar i din iris när ögonen rullar
allt du håller inom
jag vill se det
hur du kväver dig själv
är det verkligen bara jag som kan se det
du är gjord för så mycket mer
och baby jag har aldrig varit bra på att ta ett nej
lukten av kropp och dubbeldusch
pulserar i sitt eget grepp
vilka värden som varar
världar
våta badbyxor mot höften
fingret innanför linningen
tänker på dig som min egen taurus
som jordens undergång fast motsatsen
att inte vara hemma i det men det är redan hemma i dig på instinkt
om jag kunde skulle jag släppa taget åt dig baby
fantasin rinner ner i svalget
minnen som aldrig hänt
astralprojektioner ett vibrerande bäcken
rösterna genom skulderbladen
spanskan som försvann på vägen
jag är så lättad över mörkret som omsluter mig
allt jag inte var det är jag nu
det är som i Honey du är inte vad jag behöver men det enda jag vill ha
söndag och jag tycker om att tänka på att vi vaknar i samma stad
hjortron grädde rostad marsipan
din röst som marmor
skriker ditt namn när jag kommer
kan man se upp till någon så här ens utan att se ner på sig själv
vaknar och vet
somnar och vet
jag vill ge blod
släppa allt för jublet i knäna
lugna dig i olika städer och känna mig odödlig
du skulle knulla mig och jag skulle dö lite varje gång
allt jag fantiserade om den första sommaren innan mordhotet
nu pratar jag med dig i huvudet har svårt att känna mina konturer när jag inte kopplar upp mig på dig
kan lika väl duka under för dyrkan för jag kommer aldrig att komma över dig
varje dag håller jag mig från att inte skriva till dig det tar allt jag har
och sen börjar det om igen ärligt talat jag tror jag hade sagt ditt namn när jag vaknat efter ett år i koma
det är hur djupt det är
med mörker kommer mörker men det är också en trygghet
köper blommor på Hötorget varm choklad falafel en Kentbiljett allt är så annorlunda nu
mot i somras jag planerar tydligen att finnas
blundar och dyrkar danska Björn af Kleen i filmen
min fitta är fiction
13:59 mamma lean
min gravt underskattade poesi
att Louie ska flytta känns som kallt porslin
gränslar dig i taxin ditt näsblod som rinner längst mitt lår är så vackert att jag måste gråta
en alldeles för hårt flätad fläta
tredje ögat poppar popcorn
gråter min vikt får chambre separee försäljaren är rädd för gråt
i stort behov av en god man
är du vaken
den som ser får se
den som känner förnimmer
i dig hör jag allt du inte säger
hur det började:
du finns
tänker en hel dag på bilden med manshänder
som håller i hakan med vänster ciggen stoppar han i hennes mun med höger
du gör en rökring som jag sticker in fingret i och utan att byta ett ord drar vi till hotellet
inträngandets skrik är svältens gnistan i dina rökgråögon håller liv i månader
dikten är drömmen aldrig så fri
drömmen är dikten aldrig så fri
du rör dig i mig som en föraning
skrattet i halsen som skydd mot sorgen
jag kan konsten att klara mig på mycket lite
det är en speciell sorts förmåga att urskilja det nödvändigaste
och modet att avstå allt det överflödiga
du är som luft för mig överallt närvarande
har sett dig i ögonen och djupare
allt kommer ur nåd
behovet är allts början
begäret ett extra liv i Super mario
begränsning som självmord
ett likblekt år i övrigt
köper rosor till min gynekolog
mjölk och extas som titel ?
jag var 17 år hade rymt hemifrån och körde cross i skogen
tog pappas bil till körskolan sen toppade jag den barfota på väg hem
delade meningar enade kroppar
jag hoppas du ser bilden alla har instagram för en enda person den som säger något annat ljuger
pappa kallade mig gasell jag minns inte varför
jag har glömt hur blod smakar
att fuktas
mina ögons ändlösa ylande
jag hinner inte med en refusering till i livet
att skiva poesi ska vara som att strypa sig själv
ta del av den överleva
hösten är inne i mig som citalopram
men jag vet inte när jag ska handla eller hur
lyssnar till benmärgens röst
svankar och målar mig in
den absolut sista chansens drog
alla tunnelbanor bär till Berlin
allting verkar genom allt annat
tar du 11:11 portalen in i mig
den som lever i strålkastarmotljus åldras inte
själ lär sig från själ inte Netflix eller chattgpt
en natt i höften
ett avsked i halsen
det var särskilt mig själv jag saknade i somras
lämnar psykiatrin( igen) de vill att hålen ska vara kvar annars finns ingenstans att stoppa alla tabletter
det skymmer jag trivs så oerhört ensam på Rival
Monteliusvägen hem blundar och ser ut över fjädern i ett parallellt liv är jag i Köpenhamn
en natt i höften
ett avsked i halsen
jag har aldrig blivit älskad så i den bemärkelsen är jag orörd
skulle vilja skicka upp ett flygplan med text över Vega i natt
se ditt ansikte när du kommer
vi ligger på taket till bussen och jag har din bröstvårta i munnen
tackar climatechange för en natt under stjärnorna i Oktober
du som gud och Aslan jag ropar bara när det är på liv och död
ingen synd är större än att stå emot den
den enda du kan vara otrogen mot är dig själv
när livet efterspelas är det dig själv du får be om förlåt
för att du ställde dig över attraktionslagen
kärlek handlar inte om begränsning
kärlek är fri form
kärlek visar man med kroppen och hur man behandlar den
skrubbar mig i duschen under fullmånen det är det närmsta jag kommer att ömsa skinn
känner dig mer än jag vill nu när jag tuneat in på dig igen de stora penseldragen
hur du rör dig går av och på
öppnar höften stryker sig mellan revbenen en silkeslen friktion som fyller min själ eller musans
du lever tillsammans med någon
när du kunnat vara levande med vem som helst
Ringvägen vibrerar det känns som om jag håller på att gå av på mitten ju närmare jag kommer Odenplan
din röst i radion när den tar slut vet jag inte hur jag ska stänga av dig
klarar inte av min vardag med falluckorna öppna
se mig som ett avskilt rum som bara är till för dig
innanför trostyget en trygg behållare hennes hud runt hans som ett skydd mot världen
ett konstant osynligt hölje som för alltid gör deras liv till något storslaget i smyg
så fort han kommer in i behållaren försvinner allt annat inget annat når än nu
(därför)
utan en följarskaras respons är skapandet utan symmetri
min kropp känns som ett laboratorium atm
såg oss vid altaret i natt jag viskade i ditt öra om livet jag kan ge dig med min mun
du bländar med blicken och skjuter
ögon låsta i ögon en portal som blöder ljus
det var aldrig inte vi
jag är hon jag är och krockar med världen var dag
ägnar mig åt mina intressen (dig) med stor intensitet
just nu kan jag inte svälja mina tabletter
kväver mig själv skulle gå på Hagmans release men hela mitt innanmäte är fullt
ju djupare ja dyker ju mindre val kvar ju friare blir jag
har varit en mänsklig stafettpinne i psykvården i över 20 år samhällets största illusion
du är aldrig ensam jag har stått på spåret på bron haft stenar i fickorna tabletter i handen
alltid ensam
jag hämtar upp mig själv och skriver för livet
att se men inte röra
till låsta människor finns inga nycklar de måste öppna själva
mammas hand i håret
din fru i allen och allt annat i ditt liv jag inte vill veta någonting om
avstånd och omöjlighet som en oslagbar lockelse
sitter på golvet i studion och tänker på dig och orden som jag vigt mitt liv så envist åt
varje dag sedan 2007 har jag skrivit minst 1 dikt utan undantag och egentligen varje dag före det i dagboken
tänk om jag hade blivit något någon utbildat mig till något jag kunnat försörja mig på
men innerst inne vill jag ju inget annat än det jag så förtvivlat försöker få att hända
det har aldrig funnits något annat val efter dansen och jag tror inget kommer efter utom döden
bara skrivandet gör verkligheten verklig och bara där kan jag fly den
och beträffande dig så....om inte du ...ingen
all förälskelse kommer ur en känsla av att vilja förändras
försöker förgäves greppa som om jag aldrig hållit fast något i hela mitt liv
förlorar mig handlöst ,vad är det annars för mening med någonting ?
springer som askungen över dammen mot det sista tåget hem
det var så länge sen det fanns en väg bort
svullen
han som förintar mig samtidigt som jag föds ur det
sväljer det jag kan och drunknar i resten
kärlek kräver inte kärlek kärlek är
jag säger inget mer jag vet att du vet
var varelse är en budbärare ingenting är omöjligt det tar bara olika lång tid
tiden är overklig dikten är verklig
du var något jag omedelbart visste att jag inte skulle kunna undvika
när jag blev kär så gjorde jag dig direkt till min Molganpojkvän
från den stunden har jag aldrig mer känt mig ensam
som om jag tingats av dig
lövhalka Du.på tal om underverk
det finns bara en bro kvar föraningen ligger alltid i inandningsluften
extrem fokus och känslan bortom tanken om den
det finns inget öde -jag repeterar det finns inget öde bara teknik och goda förberedelser
mitt imperium är min skrivbok orkestrerar skeenden minns du Ethan Hawke? det finns ingen slump baby
allt var frekvens
av principiella skäl sätter jag mig aldrig i ett flygplan men tåg går bra
var min gud är min gud och klitoris
och min största rädsla var att bli kvar i Växjö gift eller mellanchef
du kan bara verkligen älska en främling alla öppna ögonblick bryggkaffe
10/10 10:10 portalen bland blommor i kungsan och alla chanser förnyas
jag ville vara vid liv Joel Spira på bussen potatissmörgås
under trostyget en behållare för drömmar
hjärtat slår 3 miljarder slag under ett liv spar några åt mig
förväntansfull
adrenalinstinn hängslen tuschad tisha
ett andra språk dimma hårt regn
det är knappt att jag minns mig själv
men jag har också ett bekräftelse behov
fast jag bara matar alla andras munnar
fågelmamma
ridån går upp
nu eller aldrig
förfinar verket
färdigställer katarsis
fullsatt
förödmjukelsen
och världen blir allt minde mor
äter nästan bara det här : stora mjuka oliver citron yoghurt granatäpplekärnor
det är helt ofattbart när jag tänker på det hur länge jag kände till dig utan att förstå vad som väntade
natten kommer allt tidigare tack gode gud
sommaren hör ihop med döden
känner du dig aldrig ensam frågar L nej bara fri
vaknar väldigt ofta om natten av att jag gnyr
åldern lösgörs ur mig när jag drömmer
11:11 ge mig 1 outplånligt minne
hos gyn blir det alltid plågsamt tydligt att jag inte fyllt min funktion:att forma en ny kropp ur min
väva fram en helt ny hud men amoraliteten att placera ett barn i en jord under kollaps är under min brutalitet
jag tänker på alla delar av mig som du bär på
och hur jag drömde om dig långt innan jag visste att du fanns
huggtänder salivblänket
dra sig ur tända en cigg
vår lilla lott i rymden är ytterst tillfällig
och när jag slutar vilja vara den hon du ser mig som finns ingenting kvar
det vackraste man kan göra för någon är att gå när det är över
Fuck forever
det går väl aldrig riktigt att veta varför man begär någon
det är djupare än medvetandet på instinkt
jag väljer dig och låter dig välja mig
vill nog mest veta om det hårda kan ge vika
om skrattet kan bli gråt
yta djup
flykt närvaro
min instinkt var att jag ville sträcka fram handen och röra ditt skrev
men jag skrev om det istället
hur du gör ont i mig på ett sätt som jag fortfarande inte har förmågan att förstå
hon tänker nog aldrig på ditt andetag
det bara är där varje gång hon vaknar
att våga böja nacken som överlåtelse
öppna soulgate sluta savea hjärtat
våga blossa upp omkullkasta all annan längtan
du fanns
du finns
oktober hem sen första gången i år jag inte ville dö
låt mig bli din fingerdocka
det som aldrig riktigt fötts kan inte dö
innan allt som aldrig kommer ske inte hade hänt
och jag led och föll skakade din hand och sa hej hej jag vill bara ha allting
log i kors och tog av mig kläderna satt fint
det räcker inte sa du med låsta käkar
musans fall
hon hade nyfärgat hår när hon kastade sig utför bron
föreställer mig att du läser om det på insta i en för lågt uppknäppt skjorta prålig kedja
kraftig käke köttätande röst
inte för att det är en tröst
men varje natt drömmer jag om svaret du aldrig skrev
jag skulle aldrig säga nej till dig
aldrig
begår jag ett brott i mig om jag åker och ser dig
när någon delar min poesi och jag ser mig själv utifrån blir jag nästan kär intresserad
behöver bli besatt av någon som upptar hela min existens
utplånar mig se vem jag blir genom hans ögon och vad hon skriver
och när jag slutar vilja vara den hon finns ingenting kvar
det finns alltid ett före och ett efter och utan undantag
har alla mina möten med handjur gjort mig ensammare än jag var före
en vecka på hormoner och jag fryser igen
det var inte min sommar
min barndom
mitt år
det här är inte mitt liv
börjar skymta konturerna av min död
konturerna av mitt liv fadear ut
ibland tänker jag på vad jag har missat i (hela) ditt liv
en orimlig outhärdlig sorg
när jag såg mitt fejs i spegeln på toaletten på Filmhuset
såg jag en ny version hårdare kanter djupare sorg
jag tyckte inte inte om hon och bomber gör mig gott
som ur misär föds mästerverk
40 klasser i September
varför lät du allt gå över?
som i Mvh
önskar ibland att jag inget längre önskade
där fittan förut bultade ett sus
det kostar så jävla mycket att fortsätta hoppas
ser mig omkring i min pyttelilla etta och jag vet inte men här switchar berättarrösten till engelska
this wouldnt be the worst place for me to die this is a beautiful little space that kept me alive
mänskligheten har munchhausen
alla är skyldiga medvetet tvångsmatar vi moderjord
tittar på när hon vrider sig i feber
utbrister-vad härligt med sommar i september
röka cigg tända ljus flytande föda vara trygg nog att bli banal
när man förlorar sexualiteten är det som ett eget språk slutar finnas
gud jag hade velat vara Gaga
tänk om kärlek någon gång kunde förvåna mig
avförtrolla dig
släppa mig fri
hur skulle det vara att bara testhålla din hand
njuta sen sakna skriva glömma dig
skulle vilja skriva ett brev
men du har inte artighet nog att svara
på en enda dikt frågan är om de skulle nå dig i en bok
eller 3 om dig har det blivit
att en enda gång få vila benmärgen
innan ljusspelet slocknar helt i bröstkorgen
dolda gudar
dolda änglar (Louie Alice) stjärnbarnen
att skiljas från allt jag varit
i övergången
allts överlist
drömmer en sexdröm om Tom Ford
så mitt undermedvetna har lust kvar visst ?
ett hon ett han
en enda dag eller natt
och att det är den enda dagen eller natten som måste ske
oundvikligen visst?
en och en i ett liv och sen två makrillar i tomatsås på hotell
en gränslös ömhet som poesi utan ord
så många måsten kvar
flera av dem är du
vaknar till ett ösregn runt halv 5
är jag yngre igen?
bristen på omsorg skär som ett spännband om halsen där kopplet skulle suttit
gul krysantemum oliver progynon
rid i väg med mig på Grim och Fjalar
alla säger att jag ska acceptera mitt förfall jag kan sträcka mig till att acceptera att jag inte accepterar
det är mitt liv :att inte vara någon på bokmässan
allt jag önskar är någon som sa vad du har kämpat i år i sommar i hela ditt fucking liv
och sen gör en stuvning gärna med svamp eller panerar något
vill jag vilja dig än ens
det finns ett annat liv någon annanstans i en annan tid som är för mig visst
Wikingsson på Mallan jag han precis få adrenalin
senare när jag satt och skrev på eftermiddagen och gick in på toan så tänkte jag att nu är jag i hans dna
en randig tshirt jeans öppet bröst öppen själ
minns när jag bodde här för att jag kunde jogga upp till akuten på fem en hypokondrikers dröm
nu är det mer att jag inte har något val jag kommer aldrig att behöva flyttkartongerna i mitt annars tomma vindsförråd
kanske borde jag börja simma
tar en sakta promenad runt kvarteret när jag skrivit klart för dagen väljer att inte tänka på undergången
hälsar på busschauffören frågar hur han mår
som jag förtjänar och du?
borde må bättre med mina förutsättningar
är yogalärare men idag har livet hällt över mig mer än jag kan hantera
vad säger bibeln du får inte mer än du kan bära
jag är nere på fälgarna
gråtfärdig men har inte råd att gråta har ingen fukt kvar att avvara
går staden runt likt en sörjande
meningslösheten har nu tagit sig in i skrivandet
eftersom jag inte har något att spegla mig i
allt jag vill är att bli levande igen
men det är svårt när jag inte orkar leva
det finns ingen gemenskap som slår ensamheten
jag behöver klippa mig ha csn igen äta en risotto
älska antar jag
kan inte längre låtsas att jag tillhör något
vad är värt något?
att allt tar slut bär en tröst absolut
mitt liv är 100% ärligt ändå faller jag
det går inte att be någon älska en
låt mig låta mig vara utan substanser i mitt ansikte
låt mig fokusera på konsten den är allt som betyder något
när gränsen mellan skräckfilm och verklighet är utsuddad
ur salongen och in i dina ögons renhet
nåd (trots allt)
jag vet hur ont det gör att vilja
besvikelsen tränger sig ur huden
om jag slår knut på mig själv en gång till går jag sönder forever
att göra sig oåtkomlig
vem får drömma 2024
en ömhet inför hösten
ödmjukhet inför vintern
allt blir mörkt och tyst till slut
släktträdet släcks med mig ett lugn
det är för skadat för sjukt ju
du sa att jag hängt upp hela mitt liv på mig själv ingen klarar den sortens ensamhet
gör vadsomhelst kastar ringen från fingret
jag sa vi kan väl palla plommon det kan räcka för att känna liv
tror ändå på förlust som något legendariskt
ber om att något lika viktigt ska entra min värld under högmässan
tänder ett ljus undrar om du är på Rockbjörnen
att älska dig är som att vara i en Tim Burton film som aldrig tar slut
att hitta dig i varje dikt jag läser
vem är du mest lik i romanen
att varje teater hitta minst en känsla jag känt för dig
att gå på spelning efter spelning oförlöst för att ingen gör det som du
att se dig i någon annan under varje promenad jag tagit sedan 2022
och eftersom jag tidigt utvecklade ett 7:e sinne känner jag allt du känner
det är väl det plågsammaste eftersom jag vet att du inte känner som jag tillbaka
kan omöjligt sova när jag ser att du är på lokal
ett klipp ett sug en story bort
om jag åt upp dig hade jag fått nog
förmodligen inte
fullmånens glitter sånt som betyder allt kan bytas ut mot inget på sekunder
det är bäst att göra saken tills saken är ute ur ens system
skör som en Snövit
vi har väl mötts i ett tidigare liv älskligaste
då hade vi allt det vi inte har nu
har ingen annan framtid än den här
fullmåne flanell frös om fötterna som förr
ljuvligt
att skapa ur begränsning
CRFN skapar ur överflöd
hur känns det att få sitt första försök utgivet på det största förlaget?
Musses tag om handleden som hårdnade sen tårarna lossnade
äntligen
fantiserar om att du skriver ett brev till mig från New york
att du vill läka mig
vara den första som älskar mig
och kanske den sista
Rosenlundspsykakut jag ville skrika SPELA SHORELINE
scrollade istället fram tre olika kurser till våren och tryckte på sänd
endast begränsning i väntan på slutet
att en gång drivits av lust
och nu ingenting
äter bananbröd på Karlavägen
ett varmt scenrum
det var du och jag en liten stund
mitt hjärta stod still för att inte skrämmas
som skogen vädjar inte den tystnar
får lust att ha oliver hemma
minns hur jag brukade vara trygg när jag kände begär
och att riskera allt till inget
det salta mjuka smöret som tröst i svalget
något verkligt lyckligt i avslutade vänskaper
har du allt du behöver? jag behöver ingenting
jag vet att jag blir trygg av Anna och ostmackor
räknar ner vad jag än gör räknar jag ner
jag tror på månen och att förvandla ord till verklighet
och verklighet till ord
tänk er att Pimme sjunger den här raden: jag såg dig på håll med hoodien uppe du hade Raybans och kärringblonderat hår
får tillbaka min kärlek till Hurricane
han är alltid precis tillräckligt långt bort
jag tror inte att det går att skriva något av värde om man inte läser kopiösa mängder
min gruppterapi pågår jag är inte längre där
sorlet från mitt parallella liv
headlinear poesimässan
alla vill veta vad jag har att säga både i verkligheten och i tryckt form
sen repostar alla och skriver "vi förtjänar inte dig" och jag undrar var alla de här var före jag blev någon
väljer blicken du har när alla andra gått hem
det är morgon och jag vet ännu inte vilka ord som kommer att komma till mig
eller vad en utgivning verkligen skulle göra för skillnad
skulle gärna vara Jinders assistent men det var 24 år sedan jag körde en bil och jag har precis lärt mig copypaste
det känns inte längre som om jag bor i samma värld
en stolthet över det jag överlevt
speciellt det här året när jag tillslut lärt mig att sätta gränser
det är på många sätt det som får mig att skriva
eller lilla Lotte det är hon jag borde tillägna alla dikter
inga fler rockstjärnor och skådisar
allt händer mig för att jag ska skildra det
som om min existens upplöses i era hjärnor
jag gick ensam och fri in i det tredje årtusendet
jag kommer gå ensam och fri ur det
lämnar en ros i portalen på Narvavägen
där vi möttes sist inte ens din fru kan ta bort magin ur platsen
det konstgjorda draget i universitetsstudier är priset man får betala för att vara bland böcker
helt ärligt jag skulle göra vadsomhelst för att backa ett år vara 46 och ha lust
blekta dikter regn p3id lättnaden över hur jag byggt mitt lilla liv eftersom jag aldrig somnar
att jag aldrig behöver vakna
jag gillade verkligen versionen av dig som jag skapade i mitt huvud varje vaken natt
ett avslag jag kanske sprang för fort eller så stod du bara för still
mellan mig sommaren och hösten jag slösade ingenting
det måste vara någonting som gör dig till något mer än vem som helst
lyckan kommer lyckan går jag hamnar hela tiden mitt i mellan bara
önskar en varsamhet som änglarna på biblioteket som inte längre existerar
Dissan frågade om jag blev ledsen ? jag hade bara en gång i livet velat få en chans på någon
det är allt sen blockade du mitt nummer det kändes aningen överdrivet efter 2 sms
mod läppstift en solros
en vidrig värme som aldrig tar slut
en bruten besatthet
väntar mig inte längre någonting
känslan av att tiden inte längre är för mig
den får mig bara att åldras
blickarna blir färre och mindre svultna
framtiden är förmultning
dansar i köket väntar på svar
som uteblir dygnar sen av allt kortisol
boogie woogie all night long
håll din vaga värld vid liv med pengar och vin
vinn i parterapin
sköljer ur käkarna
varje natt flyttas en gräns
kodar varandras samtycke utan ljud
förförelsen första budord: att stå blixtstilla kvar
jag som vatten du kan inte hålla det i hand men drick
mitt långa basketlinne som klänning
blå nagellack
det handlar inte om vart Bruno är nu konstnärligt jag är inte densamma
har blivit lämnad så många gånger mer sen 2014
29 i September
och när kommer själen in?
ett äktenskap på Stesolid och vin
samtiden en centrifug på högvarv
kärlek-finns i sjön
hur mår du vad behöver du vad drömmer du om?
känner in Sveriges smärtkropp med bålen och får PTSD
Just ja-din avdelning ska läggas ner den där alla tilltalar dig vid namn
min terapeut sa det till mig med kniv
ber om att en lucka i tiden ska öppnas
på natten går det existentiella som ilningar i kroppen
ser mig i spegeln för första gången på 10 år 2 face the truth
rev ut min favoritdikt och la i fickan
nätstrumpor röd bh vitskjorta
fuktig bar kondens på rutorna Hurula på höger
en öl och sen Em följer mig hem
säger att min kapsel är trygg
tiden står stilla mina mina pojkar på posters
det krävs balls att ligga med mig här
tar en cigarett slänger dikten i soporna
det var inte läge
stockholm sväller upp pumpar sig röd gul orange
en klunga som en hemlig ö i allt det mörka
den oerhörda övergivenheten
här är en liten dikt inuti dikten som bara är kännbar för en person vars diktarens hela liv går ut på
*du ska lossna ur mig utan ett ljud*
en inre dikt coren kärnan som utgångspunkt för meditationen
en drift att få det man skriver att kännas fysiskt
jag förlorade mitt R igår det kostade 400 kronor
att inte förstå hur dikten uppstod men veta att den måste finnas
höjer insatsen med böjt huvud
du som i draken för vacker för äktenskap
för smart för tvåsamhet
känner du nymånen mellan tandraderna
utom mig
svartvinbärsmörkret som kom med september
äntligen osynlig igen
lättnaden i att bära bomber
gatorna hårdnar asfalten reser sig
år jag djupt ägnat att älska obesvarat
håller om mig själv till sömns
allt detta finns att brukas
ge mig en fucking chans jag var beredd att flytta till umeå ju
röker en cigg genom fönstret hör Hovet
kanske är det normalt att känna tårar över att vara tillbaka i salong
själen är en extra människa inuti som är osynlig
en natt att leva vidare på
Skrapan en dagdröm du slog sönder hela min existens bara genom att finnas
varför säger alla att ingen är som du om mig som något positivt
gärna med huvudet lite på sne som om jag var efterbliven eller en hundvalp
detsamma gäller min poesi typ som det är kul att du håller på din dåre typ som när man sätter upp ett barns teckning ingen bryr sig !!!!!!!!
kanske skulle jag gå ut i vattnet bara som JP i den där mockumentären
det här är ju vår enda gemensamma tid
vår enda chans
du kommer överleva mig
dels för att du är yngre men också för att du är odödlig
ett nackskott
en isvak utan slut
förlamningen när budet når fram
eller 700 videos
ett eko som slår mot innegården
hela sommarens samlade hån serverat på första parkett
at least it wasnt a nightmare
det är precis så här värdelöst mitt liv är nu
men tack universum du kunde inte varit tydligare
dig jag matat med mitt liv
vi kunde öppnat världen eller du kunde öppnat mig
är detta allt
tar du i mig exploderar jag
det har gått för många år
jag är djupfryst
mosaikmun
"min människa" finns inte
min dotter en blunddocka
min son Snobben
säger ditt namn i ett glas saft med flädersmak
vi bär alla våra trauman som oversized t shirts det betyder inte att vi kan dricka oss fulla över det
och komma undan
du missade min begravning
jag är någon annan nu
ill be here when you need me
bekräftaren
ögon från eden
jag är bara kropp
ett dunkande kön
blodklockan slår
dig jag matar med mitt liv
när allt äntligen är nu
så långt från verkligheten som det går sista onsdagen i augusti
sensommarnåd
en balkong i en annan stadsdel där luften tycks högre
vi kedjerökte eller jag gjorde det och du spelade din nya skiva från början till slut
jag har aldrig förr eller senare i livet känt mig mer betydelsefull
rösten som strålande in i mig
som svar på svalor
du som i katarsis den gränslösa frälsningen
färgerna djupnar nu staden glittrar
alltid rörlig full fart vidrörande världen
band som slår om från rött till grönt
here comes the rain again
att vilja in över dina gränser
talk to me like lovers do
till skillnad från dig ger likgiltigheten mig ingenting
tvärtom gör jag vad som helst
för att känna något för någon
du vet väl om att vi på ett eller annat sätt är för evigt
walk with me like lovers do
om så bara för en natt
öm in till benet
ett rörelsemönster som förlänger liv som jag minns
jag hade följt dig vart du vill
eller stått still där du pekat
känslor är som månen oväntade och återkommande
en kram som slår i klangbotten och sen mot väggen och vår tid nu
en bild
bara i drömmen är vi sanna
vakna driver vi med strömmen någon har redan valt allt vi väljer
vi sväljer
blev så låg när du sjöng om henne
just när jag behövde verklighet som minst
äter ännu en pistageglass flickan på 47 med ryggsäcken full av poesi
och om jag sett dig som nu på duken när jag satt ensam i salong 7
hade jag klivit in i filmen låtit mig omslutas
de konstanta inre monologerna
ditt namn skriks i var mening
ber om ett tecken och sen
Lena Dunhams röst continue writing
Den här sommaren har jag avvecklat min identitet min sexualitet mitt musaskap och min idoldyrkan
inte ersatt det med något
koreograferar mellan fight och flight
Humlan hem du än skönare än allt
Jennie har 37 jag 41
tänk att min kropp kan minnas allt detta
att avstå är den enda sanna synden
ensamheten man känner när man vill uppleva något bara en gång till
allt man vill ha när man inte längre kan få
Alkohol gör det mesta trasigt som plastpåsar som flyger runt i vinden
blod är nödvändigtvis inte tjockare än vatten
ett svar till om min verkshöjd och jag brinner upp
ingen är stolt över mig än ett ösregn
någon måste väl berätta om banden mellan människor som borde funnits
Jasminen längst ner på Lundagatan niger som om inget hände där i Juni
meningen är inte utsagd den är född
skapandet som nödvändig akt
vem kan genomlida så här mycket förväntan
blommor vissnar och slår ut
så skildes vi:oklara
jag minns ljuset
du gör dig påmind som kaffesug oundviklig
det är så lätt att bara se inte röra
den som inte kan finnas
frågar mamma vems hammock jag sov i som barn
hon svarar tant Karins
tänk när facit inte längre finns
tiden har gått ur mig
osar Bruno K Öijers release
där är jag i alla fall inte äldst poet
men minst lyckad
alla verkar dricka lavendellatte i New york
en våldsamt bipolär menopaus utan nåd
ett mänskligt drama fullt fart in i en bergvägg och sen
återvända till nästa liv som Little Jinder
ett förlag
en utgivning
ett erkännande
och sen frid
möt mig i min dröm i neonljus
hur bär jag vetskapen om min opåverkan
eller ingen kan det tvärtom ska jag nog inte kunna leva med den
livet går nog lite ut på det
jag har vett att förstå min egen obetydlighet men det är en helt annan sak
röken river tryggt i halsen jag är fortfarande med i filmen Fame struttar runt i benvärmare och tights
Fame
People will se me and cry
Fame
Im gonna make it to heaven
hormoner fukt öppet fönster
Karla cafe måste tillbaka in i den bultande rytmen
där jag är allt du någonsin längtar till
vi som är kvar ser och likear att Grekland brinner ner
den kollektiva ovarsamheten
en avstängdhet utan dess like
det ser ut som algoritmer inrett ert hem
jag vill alltid att du sitter längst min väg
låter som om jag aldrig behövt någon/något lika mycket
och det är nog sant
jag har aldrig behövt någon men alltid önskat mig allt
blir banal sårbar intensiv barhudad
i din spegling vågar jag vara barn
be om lov med stängd mun
en filmscen : rista in dkdm över bröstet sen slicka blodet viska du kommer döda mig i örat
le i kors och mima du kommer döda mig tillbaka från scenen
skrika det in i varandra på Västerbron och sen hem
m:s favoritkjol cavavåta fingrar
släpper tömmarna äter 7 pizza slice
den naiva tron att jag ska se banden som förr sen
borta är allt i mig som är på liv och död
eller borta är allt jag var
buss 474 hem och atarax
P:s valpögon jag skulle kunna ge dig en njure
hur skulle jag någonsin kunna förklara hur mycket jag försöker hålla mig vid liv
någon frågar vad jag gjort i sommar och jag svarar att jag väntat på att bli mig själv igen
heter utställningen som just öppnat på min gata i stan
nej men jag har skrivit flera hundra
väntat med Disney ögon på att ge bort alla de röda vingummin
de står alltid kvar med något i händerna som de känner sig tvungna att behålla
en fru ett barn ett hus en ring något husdjur de köpt under pandemin
vi kan bara leva på riktigt när vi inte kan låta bli
som satte sig i köttet fullmåne och migrän
en värmevallning som höll på i timmar
tillsist ställde jag mig i kylen på ica aptiten
det fucking oavbrutna sommarljuset ljudet av bilningen i porten brevid
åt och fick kramp sen frossa
det här var min enda lediga dag
ingen kan förstå hur suicid det går att vara i sommarsverige
folk in general är så desperata efter att leva
de gör vadsomhelst
det handlar väl egentligen inte om att jag inte vill leva
bara inte mitt liv
för i drömmar är inget försent
något har gått förlorat livet kanske
tiden ett sommarregn som aldrig händer
hela Stockholm ekar av en tid som inte längre finns
bäckenet reser sig för du är hemma igen
varje nervtråd skallrar
musiken byter tempo
knäna linjerade med Birgerjarlsgatan
hårspännen och utväxt
du är hela jävla solsystemet
och jag är som vanligt ingen
hälften snö hälften hund
räknar dagar
räknar med dig
på slutet
för mörker söker mörker
bara genom din beröring kan världen och jag börja leva
gatorna är fulla igen pratar med den nya gulliga killen på Skålen
ser dig i detaljer
lägger mig i gräset på Maria kyrkogård i skuggan av allt som aldrig blev
ger mig själv en imaginär örfil för att jag ska fatta hur jävla bra jag har det
hur bra jag gjort livet för mig
hur skulle det kännas om någon älskade mig?
om den var jag?
inte vet jag
utan att bryta ner gränsen mellan min kropp och någons
en död duva på marken
tror inte att jag tror på gud
men om du frågar tillräckligt många gånger
kanaliserar Bowie på klass blir full i skratt
hej på dig! så fysioterapeuten och klappade mig på knät
la huvudet på sned som om jag var ett litet barn
och det räckte för att hela jag bad intensivt om att få bli just det
älskad och skyddad hur det nu är
äter en pistageglass undervisar en klass
låter alla försvinna ur min historia
trots att det var vi som delade den
reglerar distansen
nedräkningen
lösningen är alltid att lyssna
se in i ögonen stoppa något i munnen
från första synken från dig
och dm:et från mig gick det en linje från mig till dig
det är den enda linjen i hela universum jag vill veta av
på Omaka nuddade jag kanten på ditt ölglas där är ditt saliv
på toan slickade jag fingrarna sen överhörde jag hur du tog med tjejerna till studion men då var det redan försent du var redan inuti mig
det här året har lärt mig att fullständigt vänja mig av med att hoppas på något
mitt livs motto som jag glömt medans jag kämpat med att få ut min poesi de senaste 10 åren
"forever young" är nu försent tyvärr för jag är i klimakteriet
jag är ett barn i övergångsåldern PTSD låter en inte åldras på det sättet
som om du var livrädd för hundar du är på din vakt dygnet runt
och ser dem när du blundar ständigt förföljd av ditt förflutna tycks framtiden overklig
jag känner inte den som plankade in på din spelning förra sommaren
men känner man någonsin sig själv
Forever ovald
de som aldrig fick sitt ögonblick i skyn
jag är ditt barn ett ansvar du aldrig tog
ljudet av tänder
det är annorlunda för mig mitt liv är i konsten
ditt liv är i relationerna
begravningsfantasier emotionell försummelse adrenalin Pelles sjuka arenaliv
lossar hela sommarens överaktiverade smärtkropp
bryr mig inte om det blir obekvämt när jag säger att jag mår piss
skriker in i en alltför mjuk madrass vaken natt livet är något tillfälligt som mantra
interaktionen och den förlorade ambitionen
flygresor över länder på knä selfies i städer med utslagna symbioser masspsykoser
tomma kantarellkorgar varje halv sekund dör en människa pga en människa
smärta kan bara leva av smärta
livet bortom situationen
du sa tiden är dyrbar nej tiden är en illusion
former föds och former dör
alltings acceptans
ingenting spelar egentligen någon roll bortom nuet
lämna förändra eller acceptera situationen
om du tar ansvar för ditt liv så finns inga andra val
att ständigt höja sig över tanken
lapar gelato biter i en hand tar en bild
bitmärket ser ut som en smiley
jack jones sjunger maby i should have died young och jag kan bara hålla med
vill veta om du drömt om mig med
vill vara före dig i dig själv
ge mig något som bara är för mig
en gest som bara jag vet om från scenen
skruvar ut flingsalt över melonen
söker sent en filosofikurs
mailar ett hotell i köpenhamn
inget ska lämnas åt slumpen
gör vad jag kan för att du aldrig ska kunna glömma mig
inte ens när du är gammal
inte någonsin
traumat muterar
lösningen finns i förändringen
ödet är inget annat än det som förblir oförändrat
och jag undrar hur Kanye mår
drömde att jag låg med Simon G vi hade ingen takt
blekast av alla på takterrasser nymåne
evighet och ödmjukhet
närvarande men avlägsen
avskärmad
alltså jag var utslagen redan vid midsommar
abonnenten du söker kan inte nås för tillfället
eller någonsin mer
minns hur jag började gömma mig
försvinna rymma
förstår nog känslan av att vara beroende av någon även om jag aldrig känt den
önskar nog egentligen bara förståelse tillbaka ett enda ord : förlåt
känner mig iakttagen
alla ögonen var du
braindraining people
förblindade av överflöd
pengar slukar själar ger killar bröst och mjuka kukar
fertil eller osynlig
ung eller restylane
Alice piercade bröstvårta
du vill inte ha mig och jorden håller på att gå under hursomhelst
jag kan inte få den jag känner mest för i hela världen att känna för mig
det är mitt livs största nederlag jag har misslyckats med det jag ska vara bäst på
mitt livs mening MUSA de senaste åren har varit en självutplåning
en omättad vacker smärta
nollställer dig för mig
tycker om att du är underlägsen mig i alla konstformer
vi gör en enkel andningsövning jag styr din kropp bättre än dig
det är inget konstigt det är mitt jobb
skulle vilja be dig gå ner på knä men där går gränsen
du bläddrar låtsas intresserad på ett så gulligt sätt
att kanske får du tränga in redan nu medans vi lyssnar på
någon av alla dina skivor helst dig men kanske är det som incest
stjärnors själar
allt gungar
kommer inte kunna höra av mig på ett tag
kanske lämnar stan
skiljer mig
kanske älskar dig
Hornsgatan det regnar snart ett år sedan
varför var det här vi sist sågs?
en signal från glassbilen känns som atarax
nuet är en plats där inget består
slänger mina skrivböcker
dödsstädar ser dina knivögon i story och får kramp
på madrassen går systematiskt igenom hur vi ramlade in i hotellrum efter hotellrum
jag klädde av dig eller mig själv
du klädde av mig eller dig själv
i restaurangen säger du till kyparen jag är inte här för att äta
jag är här för att bli uppäten
slickar dig om munnen när servitrisen går förbi
du känner hennes smak ögonen rullar insekter under huden tuggar luft
huvudet bakåt
tänker att jag skulle vilja ha dig i träns
låtsas som om jag inte vill att du älskar mig
landar efter ett flyktbeteende
skrattar bort min ensamhet på Babylon
skapar från inkasso
du skapar för pengar
spelar ingen roll jag måste fucking brösta allt
ett skyfall sköljer bort Julisörjan
axlarna sänks vad jag lärt mig den här sommaren: alla har inte förmånen att bli förstådda
ringar under ögonen ser ut som en munchsjuk flicka bleka långa ben som aldrig tar slut
rakt upp i västen och den konturlösa herrpyjamas skjortan
missförstå mig inte jag vill se könslös ut
man är alltid själv alltid ensam
euforiskt ledsen
besvikelsen latent
min utmattning lägger sig som en dövhet
tar från mig själv och ger till horungar
ha ha ha du förväxlade min ödmjukhet med självhat din idiot
någon frågar om jag vill bada? jag är ingen and ber mina böner
min rastlösa själ behöver intryck min HSP sida omhändertagande
utan bh utom när jag undervisar
kvar i gudssymetri för det enda som är värre än rynkor är fillers
breaket i låten livsavgörande
breaket i verkligheten 16:15 Il cafe Hornstull Bladee glider in drar ner sina glajjer kollar montern sen ut man är aldrig säker någonstans
spänner hörseln toppandas beredd på vad som helst
rösten är lägre nu jag hörs knappt
som om flickan som aldrig kom vidare fastnat där
julis helvetesgap
urban lies allt jag bär har burits förrut
att vara utan allt
men egentligen inte sakna något
förutom dina ögon och hur de slår i magbotten
sjunka ner över dig som i en bön
du säger något som låter som meditation
jag vill inte om du inte avgudar
vilse när jag inte hjular
att falla för mig är en förvandling jag erbjuder som en tjänst
poesi är en lyx få förunnat att existera i
att skriva är ett behov
att läsa är en njutning
min känsla inför döden är oförändrad befrielsen
vardag som sketch
när någon säger till mig att den ska sola som en aktivitet så tror jag alltid att den är ironisk
bio rio och Ethans röst uppskruvad till gåshudshögt
kanaliserar min andliga understimulering
och min emotionella överstimulering
Mitt liv går under
alla pratar om sig
inget jag vill göra utom poesi
nu är den bästa tiden att inte finnas
trycker munnen full av smörgåstårta
ett skyfall
säg åt mig vad jag ska göra och hur stolthet känns
den våta Åsö gatan och Sommartider
om jag är barn får jag godis
gogglar Whalbecks unge han är 21
perfekt " vi dödar varandra " sa du
vi ses där hjärtat möter magen sa jag
sen nådastöten
ger mig
i en värld där alla ljuger vill jag att du ska veta : mitt ja är ett ja
mitt nej är ett nej
och om du får möjligheten att verkligen se någon
ta god tid på dig
ibland glömmer jag hur skör du är (till mig själv)
mina nöjen är enkla fattigdom ödmjukhet och rädsla
det vita institutionsskenet
en misslyckad person är alltid intressantare än en glad
ålderslös könslös
den extrema njutningen att ge avkall på all njutning
väntar på att tiden ska börja gå baklänges
så att jag kan krypa tillbaka in i livmodern
läser texten som om jag hade regn i halsen
var är du som vill fly in i mig
tre ögon stängd mun
inget är rätt blandat i mig
behöver en husse
det saknar rimliga proportioner i hur mycket energi det går åt att vara jag
ändå är ingen lika uthållig
går omättligt upp i saker eller inte alls
tigger kärlek (pinsamt) det har jag gjort sen födseln
förbyts på ett ögonblick
stöter bort alla men jag kan inte älska mer än så här
det är vad det är
jag består av dig
Slussen i gryning
i drömmen är ni alltid med mig min mor min mormor min syster mitt barn och min man
min pappa är alltid död
jag likt dinosaurierna dör ut
aircon på Pom och flora får det att knottras och jag får gradvis nedåt tillgång till min hjärna
snälla älska mig fast jag drömmer om att byta ditt blod med mitt
panikångest jag minns att du alltid stör när jag slappnar av för mycket
föräldrar med barn på cafe tittar alltid längtansfullt på mig
som om de bekräftar att min ensamhet är sundare än att ha familj
så som jag är nu är precis den sortens människa jag behöver vara för att vara poet
du glömmer aldrig din första panikångestattack min var på tunnelbanans röda linje mot Fruängen
ryska dockors trauma schablon
för någon annan är jag allt jag velat vara
när någon säger att den vill ha mitt liv undrar jag om de orkat 1 dag
Karlavägen i allen under regn träden talar människor slår ut
blommor blir ord
Fältan i Juli 3 nya böcker på bibblan sen hem
tänker på dig så hårt att jag blir förvånad över att du inte trillar ner framför mina fötter som ett storkbarn
tar ännu ett lån ett samtal med en diakon
tänk att du kunde få den platsen inuti mig bara genom att finnas
det är så avlägset
det är så nära
det är min största smärta
det är så skönt
där kom regnet och käkarna lossade
Spanienfärgat hår jag kan sträcka mig till att alla kan välja bort alla
älskar blek hud sommar är så vulgärt hur naturen tar över
gick halvfart på en fullblown gravid
åh! en närbutik i mörker camel light
man griper efter det som får en att försvinna
min kropp förvandlas inte så fort som den borde till stardust
att öppna en höft med ett knä
Svedjan vinbärssaft i flaska
att jag inte kan krypa in i dig och gömma mig är den största smärtan
tänkte dig förlåten för mig
jag var ditt mötande fall
ännu mer potatis och solsken
hur många dagar av samma sak ska en människa klara
försöker att inte tänka på hur mycket tid som gått
att jag inte sett dig sen september
jag kommer aldrig hitta den personen igen
även om det fortfarande är du
alltid kommer vara du
som livet i strypgrepp
ännu mer potatis och solsken
jag är en tömd smärtkropp näst längst ner i huset ligger och lyssnar på livet utanför
svag håller inget Agony på repeat en hel dag det är så tryggt dricker resorb suger på riskakor
drömmer hårt om j och pappas saab 9000
saknar när jag iallafall hade ett liv i luren
datorn lovar regn
och jag är livrädd för att aldrig saknas
otvättat hår mitt tomma kön
den utbytbaraste du sett
önskar att jag inte var så bra på att låtsas
känslan av att alla andra lever vidare och jag står ensam kvar
lutar mig på diktens ryggrad den vänstra marginalen
våldsamma önskningar som att två av dig skulle göra universum komplett
1 till din fru
1 till mig
jag har gjort mig själv till poet för det är det enda jag älskar
att Travis Scott fans buade ut Yung lean är ett rape utan dess like
ni kan inte er historia Travis hade inte funnits utan Yung lean
skäms horungar
kanske du tänker att jag tappat glöden en aning
det är sant men det har blivit enklare att existera
saker faller isär oberoende av hur mycket man försöker
fullständig symetri handlar oftast bara om kontrollbehov
Odengatan som en öppen våt portal
jag ska inte ta livet av mig idag det är för vackert
med juli och gatornas död hur nära jag är att skaffa hund nu och den sortens känslor
tänk att sitta på ett tåg till Newyork på 90-talet vara på väg till dig
47 år och the edge of existence och som alla anda åldrar blåser det förbi
och trots allt så har jag lyckats med en enda sak att vara helt annorlunda allt annat
allt jag gör är gratis läsa skriva promenera
sen laga en otrolig måltid på 3 ingredienser
som drömmare är det naturligt att jag dras till det mest avlägsna
det ouppnåeliga ljuset jag kan gå i oändlighet
kanske tycker jag bara inte att livet är nog
hur länge kan en musa förbli en musa
hur vet jag att luften jag andas i Zinkensdamm inte redan varit i dina lungor
att åldras är inte ett privilegium för alla
hur många röster är viktigare än min kvar
när blir det min tur
söker ingen mening bara ett sätt att finnas som funkar
man ler och följer leken
att leva är att släppa taget
mitt liv som vandringssägen
olika grader av hänförelse
dagboken syns i ögonen
fångar allt med mina antenner
ge mig en natt
en gång brukar räcka för min del
där vi kysser varandra tills hela jävla världen stannar upp
du som vågar vara dig själv fullt ut i sårbarhet
om jag lyssnat på min hjärna hade jag aldrig lyst som jag lyser tro mig
jag har gjort resan och ingen är avundsjuk på den resan tro mig
jag vägrar skriva enkelt linjärt du kan kalla mitt skrivande banalt
absolut men aldrig tråkigt du har en fattig själ om du inte fattar mig
eller om du inte låter mig vidga dig
våga mig
behandla mig inte som ett exotiskt experiment med verkligheten
något du bockar av på din bucketlist något som besjälar
och sen återgår till ditt normala pissliv
ibland saknar jag att ha en kropp som kunnat föda ett barn men vi kan adoptera en hund
det skulle kännas likadant för mig
vrider min kropp till maxgräns kollar din senaste story
och min äganderätt har aldrig känts starkare
vill bandagera mina bröst hårt som Melinda i mitt liv som hund
kylskåpets smärtkropp Snobbens lilla hand i min
du kan inte klappa ett rovdjur
det finns ingen charm i bekvämlighet
tvåsamhetens ensamhet gör kroppen likgiltig
munnen stum släcker ögonen
sambandet mellan din blick och min rodnad
när jag var liten var jag kär i Axl Rose sen blev jag stor
och blev kär i dig inte mycket har förändrats
kommer in i samma dans
dämpade kroppsvarma sommarregnsgator och sen
blommande billjus
ditt våta hår eller pistoler
tunga som genomborrar ett bäcken
tar av dig ringen och stoppar den i min mun sväljer
pressar dig in tills jag känner mitt liv vilar runt dig
mimar in i varandras munnar och sen
din kanelbenstruktur mot min lakansvita tills vi vrider som en vattenfylld slang
från ena sidan hotellrummet till det andra
livet som om det är på avstånd
jag kan se och höra att det pågår alldeles brevid
sömnens förintelse av alltihop om man lyckas nå den
allt är i andra hand män bostad böcker
min look är typ bilolycka
kramar kudden
den kramar inte tillbaka
dansare dör två gånger
längtar tillbaka till tiden då blåhallon från Bodyshop var det jag allra mest ville ha i hela världen
ett plant vackert duvbröst
rymdvarelseblek hy
juli och allt fler män trillar ur sina bon
låter kroppen komma ifatt huvudet
man måste först förlora sig (allt) för att sedan hitta sig som ny
där är jag nu i letandet är väldigt långt ifrån hon jag var
och har ännu ingen aning om vem jag ska bli
jag vet allt om hur det är att bli tittad på men aldrig sedd
annars går jag mest till bibliotek det är något djupt erotiskt med gångarna
hela stan bär spår av dig
kisar över Slussen och ner
min kropp är helt låst i alla riktningar
jag blottar villkoren för min egen förnedring
det ni ser som personligt privat psyksjukt den största hemligheten
d e t f i n n s i n g e n h e m l i g h e t
ingen väg till odödlighet bara gluggar
yogan är en glugg
mina ord ska leva
du har förvandlats till kära dagbok
nymåne och en oerhörd lust att bli sedd hörd
inte din vinkande men drunknande
måste fortsätta se jagformens (min) överlägsenhet
när man skriver sanningen förändras den
sist vi hooka va jag Ricky Martins dansare nu är jag tydligen i klimakteriet
och där i mellan hände i n g e n t i n g
jag är inte deprimerad jag är förtvivlad
köpte en stickad stor herrtröja i xl tog på mig den direkt som skydd
gick och la mig 17 för att allt skulle gå över
det är dags att jag släpper dig som en verklig person
jag har accepterat priset för min sk existens
autro: ett våldsamt regn ekande kajor en granne som gråter Sigges pretentiösa sommarprat
ljudet av lakrits i gommen som tröst
vad är förhöjningens pris
om världen vaknade på min arm
och jag för en gångs skull vann min egen tävling
färgar botten gul
tills ditt namn kommer upp
förlorar igen
47 år och maniskt rädd att aldrig få det enda jag längtar efter
så pass rädd att det verkade enklare att dö
nuet har ingen plats
men allt kommer i fatt
det finns alltid nya sätt att tänka det värsta på
den svindlande närhet mellan två som egentligen inte hör i hop
nåden i temperaturen
Lördag och hela mitt liv står på spel så säg inte att jag bara ska gå dit
när jag förlorar känslan av sammanhang känner jag mig tvungen att göra något som har med dig att göra
för att inte tappa det helt
något som håller kvar känslan av dig kvar i mitt liv
varför blod är en vacker färg
suger på cigaretten som jag sög på tummen
för att förlänga njutningen
möter dig i ögonhöjd jag vet att det stör dig
det finns en spärr i ditt liv som ger mig lättnad
jag är precis lika mån om att du förblir gift
Bergianska trädgården minigrodor och små smörgåsar med kronärtskockor
flädersaft teaterhud växthus regn mot taket hypnos
livet fanns där fägring ett hopp om juli trots allt
Em och jag Roslagsbanan
våta räls 2 sorters glass
Östra station ner mot Odengatan allt är möjligt och väntande
pekar ut var du bor och det ilar till i ljumskarna
4:an hem runt stan när Em hoppat av vid Fridhemsplan
blundar och spjärnar emot med höfterna
för att känna dig så mycket det bara går
de blå timmarna mellan 17-19 för de otrogna l heure bleue
Nya slussen kommer se ut så här långt efter vi som minns gula gången är gone
vi som sett filmen G och fantiserat om Robban
rökt inne på Debaser dansat till Timbuktus alla vill till himlen men ingen vill dö
ändå dödade dem där vi sista gången någonsin hörde sweet jackie
Gidlund fanns där inuti
hur kunde ni Stockholmstad jag kommer aldrig förlåta er
ljudet av gitarr och regn
våta händer
du kommer in i mina lekar jag bygger min värld med dig
jag kommer in i din värld men din värld är inte världen
världen är du
berätta något om hur det känns att gå in i ett rum och alla vill veta vad du har att säga
ta en cigarett med mig i luren när du knullat din fru
sista juni (äntligen) nu är det bara juli kvar sen vänder det
som molnen är vårt syfte att mötas och skiljas åt
ofta uppfattas det som om jag lämnar för lätt att jag inte bryr mig
sanningen är precis tvärtom allt jag gör är ju för att jag bryr mig
respekterar slutet i allt alltid
alla konsekvenser på avslut är ensamhet och jag tar dem på största allvar
människor generellt gör inte det
tar något på allvar äger inte sina slut tar inte hand om sina kroppar
tar inte sina jobb på allvar eller hatar dem
tar inte sitt ansvar och byter liv
ni tar inte era begär på allvar er kärlek era tankar och fantasier
ert mod er passion
ni tar inte er själva på allvar eller ert enda liv
ni går inte all in inte ens halvvägs
ni super tar tabletter kollar serier datear på appar köper saker reser jorden runt köper ännu mer saker
för att stå ut ni gör inte slut
så kom regnet och jag
ditt namn i halsen käkarna senorna skallbenet
läser och tänker med huvudet mot kaklet
det är så lätt att tänka här tänker jag
sommaren går i tai chi
kollektivtrafiken är finns i sjön
entreer och sortier det är vad som är intressant
allt annat är allt annat
livet är inte rättvist
älskar älskar inte osv
att låta betraktaren lösa upp gränsen mellan dikt och person
låta hjärtat slå som om det aldrig skulle användas igen
livet går vidare oavsett hur man förhåller sig till det
dikten är inget jag föreställer mig jag är i dikten och dikten är i mig
tycker du som jag så rymmer vi
det man söker i allt man läser är det man själv vill skriva som aldrig finns
skriver vad som än händer att sluta skriva är att sluta tänka
eller andas
gränsen mellan nu och oändlighet är du
sommaren har lagt sig som en seg hinna över Stockholm
snart har jag klarat Juni fast Juli är alltid värst
uthärdar allt i mitt huvud där har jag nyss haft dig i mig
om jag blundar och låter ögonen sjunka ner i sina ögonhålor ser jag dig svartna
om jag slickar mig runt munnen kan jag känna smaken av cigaretter och salt kuk
det enda som är banalare än att tro att jag kommer få dig till slut är att inte tro det
livet man inte kan leva om
varje gång jag ser dig ser jag dig som jag såg dig första gången
akut
det är så mycket man aldrig når
tillslut börjar man hitta på en molgangrej och tusen ursäkter för att undvika verklighet
man tittar upp mot schaktet till himlen lyssnar på Jonas Karlssons röst för tröst
är det en slump att mitt utmattningssyndrom har samma symptom som klimakteriet
dikten är nyckeln till hjärtat och kuken
Stockholms vackraste man
saliv i bönen nu
nåd
livet är litet
jag är ännu mindre
det finns inget försonade i det
Stockholm i mig som lungor
hur jag brukade sätta en ära i att kryssa fram på Götgatan utan att bli överkörd
midsommardagen och Katlas balkongdörr står öppen
2 anorektiska tvillingar som byter mat den når aldrig mun
att undervisa varje dag få en struktur i rörelsen
jag må ha levt halva men i kärlek är jag lika tafatt som en hjortkid
en drake vakar över mig
önskar att jag visste varför jag blivit född
och om det skulle förända något
bröstvårtor som ville ta sig igenom skjorttyget
tårta i svalget
Pankan på Vikingbar
idag för 10 år sedan hade jag sex för första gången på 7 år
och våfflade håret du bor i Vegas nu Calippokuken
var bara 37 då och livet var inte över som nu
jag var så högt uppe
fullmånen svider i ryggraden
skriver till han som jag kom bara av att titta på
trodde vi skulle få lön i dag
vad är bondesamhället när man behöver det
mitt enda trolleritrick raserades
så upprörd att jag fick kramp
det här är ingen dikt det är total meningslöshet
den obevekliga tiden bortom klockan
13 år sedan G flög
mitt rum som fästing
jag har nog aldrig träffat en härlig poet
älskar både Frej & Herbert som bröder
saknar gud oblaten blodvinet
hårt blommande klöver
hans födelsedag jag önskar jag fick mata han med tårta
slicka hans ansikte Krunegård säljer slut diktsamlingar refuseras
jag ville verkligen du skulle dyka upp
samtidigt hade det varit ett tecken på vansinne
som jag verkligen uppskattat
alltid tillsammans
himlen öppnad
sommarskor
alltid pappret och pennan
den transiga känslan när jag tar på mig läppstift
ser mig i spegeln där finns bara fienden
inget är kvar av mig hur kan man välja inget
det är som om jag inte längre kan drömma eller ens tänka mig ett framåt mer än till nästa liv
gör mina sysslor med värdighet
det jag har fått mindre av har gett mig mer
den största risken du någonsin kommer ta är den du aldrig tog med mig
var dikt är sitt eget brottstycke som saknar fast källa
så fråga inte
sträcker mig efter flatcoatnosen för att bekräfta anknytningen
brösten bara under hoodien
man ser bara där man är och det är inget förtvivlat i det
jag vill va jäger 20 år och lovande
handflatorna mot väggen och hästsvans
kisar i hans närhet om jag öppnar ögonen blir jag bländad
svag för melankoli den danska skådisen bindningen sekundär
formen primär
förändringen är
när blev jag så helt ofarlig
vilda blommor slår ut allt
djuret när kopplet spänner åt
juni som släckta neonbokstäver
det tar aldrig slut det tar aldrig slut det tar aldrig slut
6 plattor nu i benspark mina örongångar igentäppta av terapi
lyssnandets ros
talandets ris
förnekar du dragningen är du dömd till ett liv i tvåsamhet
jag beklagar
han som är bakgrundsbilden på min lur
och tillbaka till framtiden
börjar och slutar dagen i tacksamhet
sover i kramp som om kroppen vill visa att det finns en annan verklighet än min
mitt skyddande duntäcke
nattlakritsen mina 4 nya örngott
det tar timmar att lösgöra mig från natten
rörelseterapin sätter de andra kvinnornas gråt i halsen
hur vi alla förlorat så många år
varje människa som försvinner ur mitt liv är en befrielse så
allt som är onåbart för fjärrkontrollen
inte ens det faktum att du äter kött äcklar mig
måste skriva brevet
måste minnas att sommaren är en förutsättning för hösten
Dennis jordbävning och sen Jocke Åhlund på min gata
när jag vänder ryggen till kommer barn springandes
när jag står öppen kvar så vattnar du blommorna på min grav
åskan går öppnar hinge
de trycker trycker på mig för att få mig att skrika
blå nerver nattskräck surt godis
traditioner som tränger in en
att leva i marginalen utan att någonsin ge efter
siestans nåd och särskilda vakuum könet som domnar av ataraxen
haglet skar in i mina konturer
barn grät på guldbron
kärlek är inte att ha någon utan kraften att släppa någon fri
om jag skulle bli ekonomiskt oberoende skulle jag göra precis samma sak
läsa skriva promenera
som alltid när jag pratat om min barndom måste jag tröstäta
doppar 13 havrekakor i rad i kaffet
undertexten står på glänt
alltid redo att öppnas
biter mig i läppen tills det kommer blod på Luntmakargatan
du är tunnhårigare nu och vad är det för mening med allt
med allt detta som kommer ur mig är jag ändå ingenting
juni är en vacker månad att gå på
din blick genom mina ögon du fattar verkligen inte att du pumpar blodet i mig
får mig att fortsätta andas snurrar hela fucking jorden runt mig eller om det är tvärtom
hur vet du att själva universum inte är du
att det i själva verket är du som skriver det här
det regnande och du var dold på alla konton
så står du där och röker snyggt i någon annans reel
allt börjar snurra det fucking skallrar i fittan
ser dubbelt förstår att allt finns kvar
allt finns samtidigt
precis som bladen är inuti trädet om vintern
är du där under det dolda
det strålar genom mig
den välbekanta sammandragningen
sen suget
du som är mitt knarkdjur
så fråga mig inte mer sil vouz plait
röstar V men ångrar mig direkt det borde varit MP
i allt det jag inte kan ge så lyser min kärlek som starkast
håll mig hårdare alla mina bästa år är över
det finns ingen tid
det finns ingen tid
det finns ingen tid
när en själv är död först då blir du saknad
i bästa fall ett instainlägg kanske delar du min poesi när jag inte längre finns
en varm macka på Lotus
där går mitt allt
min erfarenhet av handdjur har förberett mig för allt det som aldrig kommer ske
bananas långsida siluetten av hon som gjorde sig känd för att älska det ouppnåliga
drar dina ögon mot mig
pulsen går upp
skenförälskelsen
tappar impulskontrollen
antingen skriver jag här på pappret eller till dig
alla har en pornhub goggling
jag är här fysiskt men jag är inte närvarande jag är med dig i ett annat liv
känner min självmedkänsla växa i bröstet
det är inte mig det är fel på här
psykakuten ingen annanstans lever man mer i nuet
livet har för mycket mening
väntar ständigt på ett tecken
måste försvara mig själv lyfta min lans och min sköld
varför kom du in i mitt liv om du hela tiden ska ta dig ur det
vill att du ska laga mat åt mig utan djur och lök
det vore så kul om det sjöngs karaoke på min begravning
i dag för 21 år sedan såg jag Kent i vita kläder
vem ska rädda mig
omyndighetsförklara mig
omhänderta mig
istället för dm tar jag en cigg riktar luren mot mitt face
röken lugnar sköter om vårdar
en liten 47 årig flicka
börjar gråta över allt som är sönder
och det är hål i alla mina 4 örngott
dopaminkickar och djup abstinens
sommaren har lagt sig som en seg hinna över stan
det blir inte enklare att du +jag =aldrig ett vi
allt annat är ganska lätt äta yoga dö
hon frågar vad jag önskar i present för examen ish
och jag sväljer mitt riktiga svar
kollar möjliga platser på västerbron det är 9 vajrar över
Britney dansar vidare i vardagsrummet
Inlägg
Alla kommentarer
